I dessa coronatider blir församlingar runt om i Sverige och världen tvungna att hitta nya sätt att fungera. En väldigt tydlig trend i Sverige är att allt fler församlingar väljer att ”streama gudstjänsterna” på exempelvis Facebook eller Youtube för att de som inte kan vara med på plats istället kan titta på gudstjänsten online. Jag tycker att det är jättebra att församlingar ”ställer om” istället för att ”ställa in”. Däremot tror jag att vi behöver ge oss själva lite tid att reflektera över konsekvenserna med olika vägval.
Tider av kris förstärker ofta det som redan finns hos oss, både positivt och negativt. I mina ögon är ett av kyrkans växande problem att vi har följt den allmänna utvecklingen i samhället och format vårt sätt att fungera utifrån ett marknadsekonomiskt förhållningssätt. Församlingen uppgift blir då att tillhandahålla tjänster och de som tar del av dessa tjänster förstås som kunder. Det stora uppdraget handlar då om att skaffa nya kunder och försöka behålla dem. När både samhälle och församling funkar på det här sättet formas människor till att bli konsumenter. Om jag inte är nöjd med produkten lämnar jag tillbaka den. Om jag hittar ett mer prisvärt abonnemang så byter jag.
En konsekvens av detta är att människor har blivit allt mer rörliga mellan församlingar. Inte minst i de större städerna där utbudet på den religiösa marknaden är större märks detta av. När allt fler församlingar nu streamar sina gudstjänster gör man sig till en del av en ännu större, nationell marknad. Det skapar en situation där enskilda individer inte längre väljer mellan några olika lokala eller regionala alternativ utan kan välja fritt mellan massivs av alternativ från hela landet (eller ännu vidare beroende på språk). En ung man i Skövde kanske känner att en gudstjänst i Umeå är precis det som passar hans behov.
Vi kommer inte veta förrän i efterhand vad det här får för effekter. Om jag skulle våga mig på en gissning. Jag tror att ett fåtal församlingar med en ”proffsig och inspirerande gudstjänstproduktion” kommer att få höga tittarsiffror medan det stora flertalet församlingar kommer att ha blygsamma siffror. Jag kan ha fel men jag tror att den vanligtvis höga rörligheten kommer att öka ytterligare och att det kan komma att påverka församlingarna för en lång tid framöver.
Istället för att oreflekterat följa den allmänna strömmen behöver församlingar i den här tiden återkalibrera sig själva utifrån det ursprungliga uppdraget från Jesus: Gör lärjungar! Att göra lärjungar är raka motsatsen till att försöka locka till sig konsumenter. Lärjungaskap handlar om att lära sig att göra det Jesus har sagt åt oss att göra. Det handlar om hela livet och det inkluderar försakelse, uppoffringar, glädje och härlighet. I ett konsumtionsparadigm är församlingen en tillhandahållare av tjänster skapade för att fylla mina behov. I ett lärjungaskapsparadigm är det vi som är församlingen, kallade av honom till tjänst för den här världen.
En annan aspekt av det här är vad vi lägger i ordet gudstjänst – att tjäna Gud. Jag menar inte att det måste vara fel att sitta framför en skärm och titta på en ”streamad gudstjänst” men det kan väl inte vara att tjäna Gud? Faktum är att ordet gudstjänst i NT aldrig används om församlingens sammankomster. Att tjäna Gud är att faktiskt göra något i tjänst för honom och för medmänniskorna. Två exempel på hur ordet gudstjänst används i NT:
”Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.” – Rom 12:1
”Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.” – Jak 1:27
Att tjäna Gud handlar om hur vi använder våra kroppar. Alltså hela våra liv. Livsstilen. Ekonomin. Relationerna. Sexualiteten. Gästfriheten. Det handlar om att hjälpa andra människor. Att se till de svaga. Om att fylla behov. När vi använder ordet gudstjänst om en religiös sammankomst under en eller två timmar, en gång i veckan, så riskerar vi att missa att Gud kallar de som följer Jesus att tjäna honom hela tiden – med hela sina liv. När NT använder ordet gudstjänst finns det inga ”tittare” eller ”publik”. Vi är alla kallade att delta.
Ett bibelord som jag har burit på den sista tiden är från Hebréerbrevet 10:23-25.
”Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”
Syftet med att mötas som församlingar är att uppmuntra varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Ordet varandra uttrycker något helt ömsesidigt. Det är ingen envägskommunikation. Alla är tänkta att vara givare och alla är tänkta att vara mottagare. Ett sätt att mötas som församling när det inte går att mötas fysiskt skulle kunna vara att använda exempelvis Skype och göra det möjligt för alla som är med att bidra med bön, tankar, undervisning, profetiska ord och ömsesidig uppmuntran till kärlek och goda gärningar.
Det kan bli så att den kristid som vi nu är inne i på grund av coronaviruset kommer att pågå längre än vad vi tror och att effekterna av våra vägval kommer att bli större än vad vi tror – även när krisen är över. Låt oss då välja en väg som handlar om lärjungaskap, ömsesidig överlåtelse till en lokal gemenskap, hög delaktighet, fördjupad gudsrelation och tjänst i kärlek för människor med behov.
Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast.
ps. Om du vill se en satirvideo som gjordes 2018 men fått ny relevans kan du kolla in den här. Den är både pinsamt roligt och oerhört tragisk på samma gång. ds.
Tack broder, för denna text! Jag håller med om att det finns risker med det nya upplägget. Jag tycker det är jättebra att förkunnelse, vittnesbörd m.m. blir tillgängliga för en större mängd människor, men videopublicering riskerar att leda till en större professionalisering av ”sammankomsterna” som inte ger utrymme för bred delaktighet, överraskningar och Andens gåvor. Det är viktigt att tänka efter så att man inte kommer bort från de nytestamentliga förebilderna för församlingens liv.