Det kommer allt fler signaler från olika håll i kristenheten på en längtan efter att söka sig tillbaka till sina rötter. Många är trötta på ytlighet, kortsiktighet och förvirring och längtar intensivt efter något mer genuint och ursprungligt. Jag delar verkligen till mångt och mycket frustrationen men tror att det går att komma till radikalt olika slutsatser om vilka rötter det är vi ska söka.
En strömning som blir allt mer vanlig är den att man söker sina rötter hos reformatorerna. Luther, Kalvin, Zwingli etc. Allt fler människor i Sverige (inte minst unga män…) sitter framför datorn och lyssnar på reformerta förkunnare från USA. United i Malmö och deras resa är också ett uttryck för detta där man har valt att tydligt positionera sig som en reformatorisk församling med ganska stora teologiska skillnader med vad som är vanligt i pingströrelsen i övrigt.
Det finns en strömning som söker sig tillbaka till den Romersk Katolska Kyrkan. Det stora exemplet är givetvis Ulf Ekman (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10) men han är långt ifrån ensam. Det finns en allmän längtan efter flera av de saker som RKK representerar. Inte minst den teologiska fastheten och anspråket på ursprunglighet. Man menar att det är dags att återvända till moderskeppet för att upprätta sann kristen enhet.
En variant på strömningen tillbaka till RKK är den som söker sig mer mot Ortodox, österländsk kyrklighet. Med Peter Halldorf och andra i spetsen formas en andlighet med ikoner, rökelse, mystik och så vidare.
En helt annan strömning är den som söker sig tillbaka till de judiska rötterna i varierande grad, exempelvis den Messianska föreningen. Hos vissa handlar det om en ökad uppskattning för de judiska rötterna i tron på Jesus. Andra går i princip hela vägen tillbaka till judendomen och förnekar tron på Jesus som Gud.
Jag tänker inte räkna upp mina invändningar mot de här olika strömningarna men vill peka på ett annat alternativ. Personligen tror jag att vi behöver gå betydligt längre än till 1500-talets reformation, RKK eller Ortodoxa kyrkan för att hitta de goda rötterna, och jag tror inte att en återgång till judendomen är vägen att gå. Lite förenklat skulle man kunna säga att strömningen mot reformatorerna tar sin utgångspunkt i Romarbrevet och tolkar allt annat utifrån det, RKK och Ortodoxa kyrkan tar sin utgångspunkt i traditionen och de judiska strömningarna i Moseböckerna. Jag tror att vi behöver låta berättelserna om Jesus i evangelierna bli vår utgångspunkt när vi söker våra rötter.
Jesus och efterföljelsen av honom är vad vi behöver hitta tillbaka till. Jag tror att vi behöver söka våra rötter i den rörelse som Jesus startade, som alltid provocerar de religiösa institutionerna och irriterar den religiösa maffian. Jag tror att vi behöver söka våra rötter i en rörelse av lärjungar som gör lärjungar och som sprider evangeliet till jordens yttersta gräns. Jag tror att vi behöver hitta tillbaka det allmänna prästerskapet och tron på att varje efterföljare till Jesus kan höra Guds röst och förstå Guds Ord tillsammans med sin församling. Jag tror att vi behöver hitta tillbaka till den typen av ledare som inte gör människor beroende av dem men gör dem till självgående efterföljare av Jesus. Jag tror vi behöver stå emot frestelsen att centralisera och istället decentralisera och inse att det bara är den helige Ande som behöver ha kontroll. Jesus är den som bygger församlingen, är huvudet för kroppen och skördens Herre. Tänk om vi kunde få hitta in i en rörelse som sätter honom i centrum och vars främsta uppgift är att göra det han säger i evangelierna och det han säger genom Anden idag. Den rörelsen vill jag vara en del av. Där tror jag att vi behöver söka våra rötter.
Vilka är dina rötter?
amen preach it brother! kunde inte formulerat det bättre själv.
Tack! =)
Oh yes! Precis detta är vad rörelser som bland annat anabaptismen, pingströrelsen och Vineyardrörelsen vill – tillbaka till Nya Testamentets kristendom.
Jag tror att det finns många exempel på genuina Jesusrörelser genom historien. Dock har de flesta rörelser institutionaliserats efter hand, så också pingströrelsen, anabaptismen och Vineyard. Exempel på rörelser som hittills har undvikit den frestelsen är husförsamlingsrörelser i Indien och Kina.
Jag säger ja och amen till det du skrivit Rickard. Underligt att det mest klassiska idag låter väldigt radikalt. Men Jesus är och förblir radikal, och hans rörelse är ett ständigt skeende.
Ja, det är verkligen underligt!
Amen broder, tror helt och klart att det är dessa rötter vi ska söka. Tillbaka till Apostlagärningarna 2:41 och de första troendes gemenskap, där det genom Den Helige Ande och i Jesus Kristus förekom undervisning, omvändelse, dop, inbördes hjälp, brödbrytande, bön, lovsång, uppriktig glädje, måltidsgemenskap och egendomsgemenskap, varje dag, vilket i sin tur åtföljdes av många under och tecken och människor som kom till tro och blev frälsta. Vilket tar sin utgångspunkt ur missionsbefallningen.
Yes, bring it on! =)
Amen!
Det finns givetvis ett anspråk i alla de traditioner du räknar upp, bortsett från den rent judiska, att man faktiskt representerar det evangelium som predikas i nya testamentet. Frågan är väl snarare hur vi närmar oss dessa texter, från vilket perspektiv och med vilket syfte, och då förefaller det för mig naivt om vi påstår att ett perspektiv är neutralt medan övriga är förvanskade. Du skriver ju inte det explicit med det är väl konsekvensen av din bloggtext; att vi bör närma oss våra rötter från vårt eget perspektiv snarare än från katolska kyrkans eller den ortodoxa kyrkans? Utifrån våra kyrkotraditioners olika perspektiv kommer evangelierna att tolkas på skilda sätt, det är givet, men skulle vi inte gemensamt, över samfundsgränserna, kunna eftersträva ett sätt att kreativt närma oss de bibliska texterna och våra olika traditioner som gör att vi tillsammans kan skapa någonting nytt? Sanningen är att våra tolkningar av de bibliska texterna alltid kommer att representera någonting som världen aldrig tidigare sett eftersom ingen tidigare tolkat dem från den utsiktspunkt just vi ser från, men varför inte lyssna till andra perspektiv och söka en bredare förståelse för vad de ser i samma texter? Jag skrev senast i går om hur jag ser på strävan efter enhet mellan våra olika traditioner som problematisk eftersom det förutsätter att vi inte redan är ett i Kristus. Jag tänker snarare att det borde vara vår utgångspunkt eftersom det ju är vår kristna bekännelse. Hela texten finns att läsa här: http://freestylechristianity.com/2014/03/12/united-in-christ/
Josef, givetvis har var och en sin bakgrund och sina erfarenheter med sig när man närmar sig de bibliska texterna och det kommer att påverka tolkningen. Jag tror dock att det finns en avgörande skillnad mellan att låta texterna vara underordnad ens egen tradition eller att att låta läsningen av Bibeln utmana alla traditioner. Jag tror att oavsett om man är baptist, lutheran, katolik, pingstvän, livetsordare eller något helt annat så är de rötter man behöver söka sig tillbaka till Jesus och efterföljelsen av honom. Om det är naivt så är jag gärna naiv.
När man närmar sig de bibliska texterna så gör man oundvikligt det från ett visst perspektiv som är format av den egna traditionen. Vad som är naivt är att inte se detta eftersom man då dömer andras tolkningar för att de är bundna till diverse kyrkotraditioner medan man ser det egna perspektivet som överordnat och obefläckat. Det du ger uttryck för är en konsekvens av den västerländska Upplysningstraditionen vilket endast visar att även ditt sätt att närma dig Bibeln är traditionsbundet och följaktligen att du, likt dem du kritiserar, läser Bibeln i ljuset av din tradition. Vidare ska sägas att ingen kyrkotradition står utan relation till de övriga, vilket innebär att din traditionsbundna läsning till viss del är en effekt av dessa traditioner. Att acceptera vår egen utsiktspunkt i världen som kontextuell och relationell står dock inte i motsats till att låta vår läsning av Bibeln utmana oss, men det är sant även för en katolik. Att överordna det egna perspektivet kan liknas med att bygga ett torn som sträcker sig hela vägen upp till himlen och konsekvensen är att de som befinner sig utanför de egna murarna förtrycks och stöts bort. Istället föreslår jag alltså att vi underordnar oss varandra, lyssnar till andras perspektiv och låter deras läsning av Bibeln utmana oss. Det betyder att vi inte kan sitta kvar i våra torn och bråka om vem som ser bäst, snarare så vill jag att vi tillsammans bygger någonting nytt. Vill du ha en biblisk fotnot till det jag säger så föreslår jag att du läser 1 Mos 11 och sedan kontrasterar den berättelsen med Apg 2, och gör så med vetskapen att språk är avgörande för vår förståelse av såväl kyrkotraditioner som av de bibliska texterna.
Vidare läsning om detta:
http://www.freestylechristianity.se/theology/the-idolatrous-vision/
http://www.freestylechristianity.se/theology/the-brief-galilean-vision/
http://www.freestylechristianity.se/theology/ecclesia-semper-reformanda-est/
Josef, jag ser inte mitt eget perspektiv som överordnat och obefläckat, däremot verkar vi ha olika sätt att se på de här frågorna.
I ”husförsamlingsrörelsen” världen över finns det människor från många olika bakgrunder och traditioner som har kommit till många gemensamma slutsatser när man har sökt sina rötter hos Jesus, evangeliet, Bibeln, urkyrkan. Det är mitt perspektiv, men du behöver givetvis inte hålla med.
Kolla gärna in det här blogginlägget för att läsa om några av de slutsatserna:
https://www.rickardcruz.se/2013/01/31/houses-that-change-the-world/
Jag tror inte att vi nödvändigtvis skiljer oss speciellt mycket från varandra, men i din retorik tycker jag mig se att visionen du presenterar blir till ytterligare en avgränsad organisation snarare än den organiska enhet du eftersträvar. Så se inte det jag skriver som en attack utifrån utan likt en självkritisk röst som inifrån gemenskapen varnar för att vi inte ska spegla det beteende vi kallas att vara ett alternativ till.
Gillar det du skriver 100-igt, Rickard! Reformation måste vara radikal (av radix – till roten). Mästaren Jesus säger att yxan är satt mot roten av trädet – det känns som om den processen är fullt ut igång, och det vemod man känner är kanske samma som när profeten Samuel fick veta att Saul ställts åt sidan. Det fick honom vilja smörja en liknande kung, stor och muskulös. Först sedan Herren varnat och sagt: se inte till det yttre, fick profeten mod att smörja den tonårige lovsångsherden David, en man efter Guds hjärta.
Tack för din kommentar! Verkligen en talande parallell. Det känns som att kristenheten tenderar att göra precis som Samuel nästan gjorde.
Rickard! – Vill bara säga att jag är stolt att känna dig! 😀
Christian, tack för uppmuntran!
”Jesus och efterföljelsen av honom är vad vi behöver hitta tillbaka till.”
Sant. Och kanske det sker i det sammanhang man befinner sig (och alltid har befunnit sig) eller kanske det sker genom en konvertering till ett annat sammanhang.
Kanske att det egna sammanhanget är träden som skymmer skogen?
Filip, personligen tror jag att oavsett vilket sammanhang man är en del av så är det bara Jesus och efterföljelsen av honom som är de rötter man behöver söka. För att söka de rötterna behöver man definitivt inte konvertera till någon religion eller institution, IMHO.
Messiansk tidskrift http://www.eliyahu.se för messiansk undervisning som inte förnekar Jesu gudom bless/David
Rickard, det bästa jag läst i kväll när jag kollat diverse kristna nätsidor!!
Detta har jag funderat på mer än en gång. När man vill söka sig tillbaks till rötterna för kristen tro och kristet liv, varför går man inte hela vägen tillbaks till Jesus och dom första apostlarnas undervisning? Varför går man bara en del av vägen? Är det urspungliga för enkelt?
Hej Rune och tack för uppmuntran!
Tyvärr är det ursprungliga alldeles för enkelt för många människor. När Jesus talar församlingsliv använder han enklast möjliga beskrivningar; När 2 eller 3 är samlade i hans namn så är han mitt ibland oss. Kan vi nöja oss med det eller måste vi skapa en massa egna överbyggnader?
Skönt, mitt i prick! Tack!
Bästa sammanfattningen av nuet och fortsättningen! Så kommer det att bli…..
Guds folk, jesusfolk, håller redan på att resa sig!! Glory Halleluja!!!
Sören på Sjöaslätt
Underbart Rickard! Helt rätt!
Du skriver:
”Jesus och efterföljelsen av honom är vad vi behöver hitta tillbaka till. Jag tror att vi behöver söka våra rötter i den rörelse som Jesus startade, som alltid provocerar de religiösa institutionerna och irriterar den religiösa maffian. Jag tror att vi behöver söka våra rötter i en rörelse av lärjungar som gör lärjungar och som sprider evangeliet till jordens yttersta gräns. Jag tror att vi behöver hitta tillbaka det allmänna prästerskapet och tron på att varje efterföljare till Jesus kan höra Guds röst och förstå Guds Ord tillsammans med sin församling. Jag tror att vi behöver hitta tillbaka till den typen av ledare som inte gör människor beroende av dem men gör dem till självgående efterföljare av Jesus. Jag tror vi behöver stå emot frestelsen att centralisera och istället decentralisera och inse att det bara är den helige Ande som behöver ha kontroll. Jesus är den som bygger församlingen, är huvudet för kroppen och skördens Herre. Tänk om vi kunde få hitta in i en rörelse som sätter honom i centrum och vars främsta uppgift är att göra det han säger i evangelierna och det han säger genom Anden idag. Den rörelsen vill jag vara en del av. Där tror jag att vi behöver söka våra rötter.”
Min tanke när jag läste det var att jag under min tid som kristen inte sett nån som representerat detta mer än Ulf Ekman och Livets Ord i Sverige. Han har provocerat ”de religiösa institutionerna och irriterat den religiösa maffian” utan ände, verkar det som. Har inte sett någon som så målmedvetet och ihärdigt jobbat med att ”göra lärjungar och som sprider evangeliet till jordens yttersta gräns.” Ingen som från starten undervisat och inspirerat till den ”troendes tjänst”, ”tron på att varje efterföljare till Jesus kan höra Guds röst och förstå Guds Ord tillsammans med sin församling”. Som så noggrant sökt DHAs ledning för varje steg. Även om de ibland fått backa och ändra. Som så starkt har har satt ”Honom i centrum” direkt han kommit upp på scenen. Uppfodrat församlingen att hämningslöst sträcka sina hjärtan (inklusive munnen) till Jesus.
Jag tror inte att det skett något liknande heller att Jesus gnm en (”founding”-) pastor byggt upp ett stort och stabilt verk i Sverige och pastorn så generöst lämnat över hela församlingen. (efter att noggrant i några år sökt DHAs väg) Om man trots detta varit beroende av Ulf Ekman, så går det helt enkelt inte längre. Det radikalaste steget som gjorts inom kristenheten i Sverige.
Hur raegerar man på den ”krisen”: Det som kommer upp ur våra hjärtan då kan vara en fingervisning om det som hindrar Guds verk i våra liv.
Dethär var mera en kommentar till reaktionerna i landet än till din tänkvärda artikel.
Själv anser jag att Ulf Ekman är det bästa och intressantaste som hänt i här i småpåvarnas förlovade land under min levnad. (om jag får spetsa till det lite 🙂
Stefan Sandell
Fantastiskt bra Rickard! Hjälp oss bort från riter å symboler å stendöda helgon å ljuständning å högkyrkliga stenåldersliturgier å allehanda krimskrams. Ge oss en kyrka, en modig kyrka, som närmar sej treenigheten på ett riktigt sätt. Och som Korsets väg å inte ikonens väg! Det behövs en motrörelse till en rörelse som aldrig skulle ha kommit till. En motrörelse med levande människor å befriade från döda ting. Såna prylar hör hemma hos new agearna.
Tack, Mattias! Jag kan bara stämma in i din kommentar! Vi ses! =)
Intressant text Rickard!
Som någon skriver här ovan finns dock vissa problem i detta. Du skriver att vi ska bygga Kyrkan efter Bibelns förebild. Absolut, i den mån det går! Problemet är att Bibelen har ytterst få föreskrifter om detta. Anledningen till detta kan man givetvis diskutera. Vi måste dock komma ihåg att Bibeln inte är en kyrklig instruktionsbok utan Guds Ord inriktat på att förmedla kunskap om Evangeliet och vår frälaning i Jesus. Du skriver om Bibelns ord i polemik mot Kyrkans tidiga tradition. Problemet mes det är att Bibeln är en del av denna tradition. Det som är vår Bibel var inte bestämt på apostlarnas tid, utan fastslogs av biskoparna under den Helige Andes ledning genom ett ekumeniskt koncilium på 300-talet. Redan där krävs alltså traditionen. Sen var det ju så att texterna lästes i mötena och var en del av dessa. Det fanns alltså ingen anledning till att Skrifterna skulle tala mer om formen för gudstjänsten än vad De gör. Den fanns redan tillgänglig i det sammanhang man läste texterna i och hade ju förmedlats muntligen av apostlarna som grundat församlingarna och till en början ledde dem. Som du skriver på andra håll finns tidiga skrifter från apostlarnas tid som begandlar detta. En av dem Didache som ju hölls mycket högt i den tidiga Kyrkan och i vissa sammanhang i stort följs än idag. Sen har vi ju inte minst S:t Ignatius, biskop i antiochia, och lärjunge till petrus och Johannes. Han skriver saker du minst sagt ogillar 😉 och detta medan aposteln Johannes ännu lever. Trots detta skriver Johannes ingenting om detta…
Som jag ser det är det rätt tydligt hur de tidiga kristna firade gudstjänst och organiserade sig. Det blir därför lätt fel om man läser Bibeln som en instruktionsbok i hur man ska fira gudstjänst och exakt organisera sig. Bibeln är helt enkelt inte tänkt att vara detta. Den innehåller förvisso instruktioner om dessa saker, men de kan inte förstås helt separat, då de givits i en kontext där vissa saker tas för givet. Ta Nattvarden t.ex. Det står väldigt lite om exakt HUR denna firades. Detta därför att apostlarna instruerade de nykristna, tillsatta församlingsledarna hur detta gick till. Paulus skriver själv om att han gav muntliga föreskrifter. Dessa finns inte med i Bibeln. Dessa föreskrifter är vad som kallas ”Traditionen”, dvs apostlarnas undervisning. Direkta källor finns inte eftersom det rör sig om en muntlig tradition, en praxis. Däremot beskrivs de klart i de tidiga kyrkofädernas skrifter. Läst i ljuset av dessa, blir Bibeln betydligt klarare, då man inte måste gissa sig fram på samma sätt.
Du skriver att man måste söka rötterna långt tidigare än traditionen, att söka rötterna i Bibeln. Jag svarar då att det inte går eftersom Traditionen dels är äldre än NT, dels är NT och GT en del av denna Tradition. Med Tradition menar jag dock inte alla praxis och läror som tillkommit efter säg 1000-talet. Jag menar de tidiga kyrkofäderna och ekumeniska koncilierna, främst de första tre, som alla kristna i princip godtar (avseende läran).
Man KAN alltså tolka det som att ingenting annat än vad som står i NT gjordes eller praktiserades och att allt annat i den tidoga traditionen visar på förfall. Jag ser det dock som högst problematiskt eftersom detta s.k. förfall då måste börjat medan apostlarna ännu levde och kunnat korrigera det. Om t.ex. Ignatius var Johannes lärjunge, OCH biskop, vem vigde honom till biskop i så fall? Det kan ju bara varit Johannes (eller någon av de andra apostlarna). Vilket i så fall betyder…
Du förstår vart jag vill komma. Dessa saker är avgörande för min förståelse av dessa saker. När man sen läser i Bibeln om församlingsledare, församlingstjänare, äldste, Herrens Måltid, och vet dessa saker, blir det nära npg omöjligt att inte se dem. Jag är därför inte ett dugg förvånad över att allt fler söker dessa rötter.
Sen är jag medveten om att du inte håller med mig i detta. (Inget nytt där 😉 ) Sen håller jag med om en hel del du skriver, åtminstone delvis. Men samtidigt är det viktigt att betona att vi faktiskt BEHÖVER vara beroende av varandra. En lem kan inte säga ”jag behöver dig inte”. De har dessutom olika uppgifter. Kyrkan är ju Guds familj. Då kan det inte vara fråga om ”på egen hand”. Läser man dessutom hebreerbrevets ”lyd era ledare, ty de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap för dem” blir det ännu tydligare. De får dock inte göra sig till ”herrar”, vikket alltför ofta skett.
Med önska om allt gott och Guds välsignelse!
Wow, Mikael, din kommentar är längre än texten du kommenterar! =)
Jag ska inte försöka ge svar på alla din påståenden och frågor utan bara ge ett par kommenterar.
Visst kanoniserades NT på 300-talet men böckerna skrevs inte direkt då. När man kanoniserade NT var det i själva verket i stort sett en bekräftelse av de böcker som kyrkan hela tiden hade ansett vara Guds Ord.
Jag förespråkar inte en återgång till hur församlingen fungerade under det första århundradet. Jag anser dock att vi behöver söka våra rötter hos Jesus och i efterföljelsen av honom och i frihet låta den helige Ande leda oss in i framtiden.
Om du upplever att Gud leder dig att överlåta dig till den institutionella kyrkans traditioner så önskar jag dig all Guds välsignelse i det! =)
Jo jag ser nu att det blev rätt långt… 😉
Det du säger om kanoniseringsprocessen stämmer, även om det verkligen inte var oomtvistat. Samma ska gäller för de andra lärofrågorna. Vi har ju inga andra källor om vad de första kristna trodde och praktiserade sin tro. Det Bibeln beskriver kan med god vilja ”passas in” för att passa det mesta. Därför tror jag att vi ser så mycket av dagens splittring, eftersom man avviker från det som redan blivit uppenbarat och förkastar valda delar. Sen ägnar man sig åt privatuttolkningar ”på egen hand” utan att ta hänsyn till dessa texters fastslagna betydelse. (Inget illa ment även om det ev. låter lite hårt). Jag ser det som att man söker rötterna i Jesus när man återgår till vad Kyrkan (i betydelsen alla kristna) alltid trott innan alla splittringar. Jesus sa ju också att det apostlarna lärde (vilket i huvudsak var muntligt) skulle gälla (iaf i den betydelsen). Och det är detta traditionen bygger på. Den helige Ande leder oss, men jag tror inte att Han leder oss i strid med vad Han tidigare uppenbarat.
Sen vill jag naturligtvis tillägga att jag ikte söker tradition (i den betydelse vi normalt menar) för sakens skull, vad jag söker är autenticitet. I dagsläget kan jag inte säga att jag ”landat” än, men jag ser klart åt vilket håll det lutar.
🙂
Underbart att läsa! Jag håller själv på att igen fundera på hur vi som församling för lärjungar. En viktig fråga, eftersom det är det Jesus bett oss göra. Jag kommer fram till att det måste hända i den enkla Jesus-gemenskapen, tillsammans med andra.
Hej Niklas! Så sant. Vi måste låta uppdraget att göra lärjungar bli det självklart centrala i varje församling. Personligen tror jag att vi ofta överdriver betydelsen av formerna för församlingens sammankomster när vi talar om hur vi bör göra lärjungar och att vi inte inser betydelsen av våra liv och vardag i gemenskap med andra. Det är trots allt till lärjungar som Jesus gav uppdraget att göra lärjungar…
Mina rötter är de frikyrkliga, svenskkyrkliga o urkyrkliga.
Kristendomen kom till Sverige genom Kyrkan. Den modern är Sveriges mest dolda pärla. Hon ärvärd att söka efter…
Tack Rickard för en välskriven text. Håller verkligen med om det du skriver. Lämnar man Sverige och börjar arbeta med syskon från Sydamerika, Mellanöstern och Afrika i missionsarbete, som jag numera gör, så inser man verkligen att Svensk kyrklighet/frikyrklighet är i djup kris och i behov av radikal förnyelse.
Fortsätt med ditt goda arbete.
Hej Ferro och tack för uppmuntran!