På söndag ska jag besöka en Betelkyrkan i Ljungby och har blivit ombedd att berätta om vårt arbete med husförsamlingar och de bakomliggande värderingarna. Jag får ganska ofta frågan vad grejen med husförsamlingar är egentligen. I vissa delar av världen är husförsamlingar i princip det enda alternativet på grund av förföljelsen. I stora delar av världen finns det dock människor som ”frivilligt” uttrycker församlingslivet på andra sätt än vad som är vanligt i de institutionella kyrkorna. Små grupper av människor som lever Jesuslivet med varandra i nära relationer. Man träffas i alla möjliga miljöer, framförallt i hem, och når ut till sin omgivning på olika sätt. På engelska används exempelvis begrepp som organic church, simple church eller house church. Vad är då grejen? Jag tror att man lite förenklat skulle kunna tala om tre olika perspektiv (utan någon inbördes ordning).
- Utåt. Man försöker ta sin utgångspunkt i Jesus och vem han är, låter det prägla sin bild av uppdraget att göra lärjungar och låter församlingen vara gemenskaper som formas längs vägen. Man längtar efter att göra lärjungar på ett mer effektivt sätt. Man ser att det är lättare att lärjungaträna människor i mindre gemenskaper där alla snabbt kan komma i funktion. Enkla församlingar är också lättare att multiplicera och på så sätt starta en rörelse.
- Uppåt. Man längtar efter ett församlingsliv som är mer bibliskt och Jesuscentrerat och ser det man står i som en slags reformation. Man är kritisk till kyrkobyggnader, hierarkiskt ledarskap, monologisk undervisning och konsumtionsandlighet. Man vill ha den äkta varan och söker sina rötter i Nya Testamentet.
- Inåt. Man längtar efter sann gemenskap och att verkligen få dela livet med andra. Man är trött på fromma masker och fina fasader och värderar äkthet och ärlighet. Man värderar relationer istället för verksamheter.
Om jag ska fundera över vad som motiverar mig att arbeta med husförsamlingar så tror jag att alla tre perspektiven finns med även om utåt-perspektivet väger över. Jag längtar efter att få se en rörelse av lärjungar till Jesus som växer bortom all mänsklig kontroll. På söndag kommer jag att gå in lite mer på de olika delarna på ett förhoppningsfullt begripligt sätt. Jag tycker att den här videon beskriver vad det handlar om på ett mycket bra sätt.
Gud bygger ju alltid inifrån och ut. Först den enskilda individens inre möte med Honom – sedan smittar förhoppningsvis det Livet vidare till de närmaste relationerna och sedan …till världens ände :-)……. Men ibland i kyrkorna finns det en risk att vi liksom sminkar på något utifrån Speciellt.i de större samlingarna är det lätt att det blir olika beteenden som vi lägger på oss . Det är liksom olika ”kulturer ” som vi befinner oss i . En del är mer högljudda än andra och en del mer verksamma än andra. Det verkar också som att vi omedvetet frestas att vilja göra likadant som alla andra. (speciellt i större sammanhang) Men Gud ser ju alltid till hjärtat och därför är det så viktigt att vaka över äktheten och motivet i det vi gör. Som min pastor brukade säga: ”Gud skapar inga tulpan-rader. Han skapar blomster-ängar där varje blomma får vara unik ”…..Kanske detta lättare odlas i de mindre grupperna och kanske det unika Livet bättre fortplantas från man till man i närmare relationer ( än i kyrkbänkens nackstirrande. 🙂
Ulla-Gitt