Som jag har nämnt tidigare så gjorde mitt blogginlägg ”Får barn ta nattvard?” att jag blev jag kontaktad av Jonatan Sverker på tidningen Dagen för att svara på frågor hur jag ser på Herrens måltid och hur den går till i de församlingar vi har startat i Helsingborg. Den senaste veckan har det pågått en del ganska djupa samtal här på bloggen om Herrens måltid som du kan följa här. Artikeln verkar bli försenad till någon gång i april men jag tänkte ändå fortsätta skriva lite på temat.
Jag tycker att det är roligt att fler och fler är intresserade, nyfikna och sugna på att hitta in i Herrens måltid som en gemenskapsmåltid man äter sig mätt på. Jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt att bemöta vad jag ser som några av de vanligaste missuppfattningarna om Herrens måltid.
1. Vid den sista måltiden instiftade Jesus nattvarden som en ny helig tradition.
För det första var påskmåltiden med lärjungarna varken den första eller den sista måltiden de åt tillsammans. Jesus hade ätit många mål mat med sina efterföljare innan den där påsken och åt flera mål mat med dem efter uppståndelsen. För det andra står det ingenstans att Jesus instiftade någon ny religiös ritual. Det Jesus gjorde var att han tog det mest naturliga och vardagliga vid den tiden och sa att han ville att de skulle komma ihåg honom när de gjorde det. Att äta tillsammans och i samband med måltiden dela bröd och vin med varandra var något som både judar och greker gjorde vid Jesus tid.
2. Nattvarden är ett tillfälle att tänka igenom sina synder och bekänna dem.
Att bekänna sina synder är bra men ingenstans i Bibeln kopplas detta till Herrens måltid. När Paulus i 1 Kor 11 talar om att äta brödet och dricka bägaren på ett ovärdigt sätt och att synda mot Herrens kropp och blod handlar det inte om obekända synder. Det handlade om att de fattiga satt hungriga vid måltiden. Vänta inte till nästa gång du äter med din församling med att bekänna dina synder. Det bästa är att bekänna sin synd samma dag man begår den. =)
3. Utan en kyrkobyggnad blir det ingen riktig nattvard.
Innan 300-talet finns det inga exempel på uppförda kyrkobyggnader. I princip alla exempel på Herrens måltid från Nya Testamentet är från människors hem. Utgår man från vad NT säger så kanske det omvända stämmer bättre. I en offentlig kyrkobyggnad försvinner lätt flera av de karaktärsdrag som måltiden beskrivs med; ett tillfälle då var och en har något faktiskt att ge och att behov i en människas liv inte kan gå obemärkt förbi.
4. Utan en präst eller pastor blir det ingen riktig nattvard.
I 1 Tim 2:5 står det: ”Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus”. Vi behöver inga andra medlare än Jesus Kristus. Enligt Nya Testamentet är alla som tror på och följer Jesus präster.
5. Personer som firar Herrens måltid som en gemenskapsmåltid hemma har slutat tro på Guds helighet.
Ingenting kunde vara mer fel! Gud är helig och värd all ära och tillbedjan! Däremot har jag och många andra omvärderat vad helighet är och vad det är som ska vara heligt. En handling blir inte helig för att man gör den på en viss plats, vid en viss tid, på ett visst sätt med en viss stämning. Helighet handlar om att ära Gud. Ett sätt att göra det är genom att fira livet vi har i Jesus när vi äter tillsammans. Guds helighet bör ta sig uttryck i HELA våra liv. Jesus har kallat oss att följa honom med allt vi är och har. Min erfarenhet är att de som firar Herrens måltid som en gemenskapsmåltid människors hem verkligen vill hjälpa varandra att följa Jesus i allt.
6. Det är viktigt att ha en allvarlig stämning vid måltiden för att det inte ska bli ovärdigt.
Återigen, när Paulus talade om att inte äta måltiden på ett ovärdigt sätt handlade det om att församlingen i Korint inte såg till de fattiga i gemenskapen utan bara till sina egna behov och begär. Det är ovärdigt! Den enda gången i NT som sinnesstämningen vid måltiden beskrivs är i Apg 1:46: ”i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje”.
Så här tänker jag:
Herrens måltid är en gemenskapsmåltid med Jesus i centrum och firas mest naturligt runt ett helt vanligt matbord i ett helt vanligt hem. I måltiden möts skratt och tårar, bus och allvar, glädje och smärta, vardag och fest och i allt detta påminner vi varandra om att Jesus är Herre över allt och att han vill prägla varje del av våra liv. Hela måltiden är Herrens måltid, oavsett om den består av pizza eller chili con carne, precis som hela våra liv tillhör Herren. Måltiden är en förbundsmåltid där vi tar emot det Jesus har gjort för oss och ger allt vi är och har till honom, varandra och det uppdrag han har gett oss. Måltiden har ingen tydlig förutbestämd ordning. Vilken familj vill att varje måltid ska ske på exakt samma sätt? Däremot finns det vanligt återkommande inslag som bibelläsning, bön, sång och samtal. När vi möts i måltiden är ingenting viktigare än det som sker i de olika människornas liv och det den helige Ande leder oss till. Det gör att varje måltid är levande, dynamisk och oförutsägbar och att den helige Ande får utrymme att mejsla fram bilden av Jesus i församlingen.
Vad tänker du?
Edit 2013-04-18: Artikeln i Dagen finns nu att läsa här och här.
Mycket bra skrivet, Rickard. En liten kommentar till första punkten bara; du skriver att ”Det Jesus gjorde var att han tog det mest naturliga och vardagliga vid den tiden”. Visserligen var bröd och vin vardagligt, men när Jesus vid det tillfället använde sig av just brödet och vinet, var inte det en avspegling av det GT, förbundet och inte minst vad tabernaklet vittnar om?
Bless
Hej Ruben! Kul att du hittat in på min blogg! =)
Jag tror att Herrens måltid har en bred bakgrund och en stark koppling till det gamla förbundet. Samtidigt är Jesus väldigt tydlig med att det är något nytt. ”Detta är det nya förbundet genom mitt blod”. Du får gärna skriva mer om kopplingen till Tabernaklet! Det skulle jag vilja lära mig mer om.
Min poäng är att Jesus egentligen inte gav lärjungarna något nytt och främmande. Han bad dem egentligen inte att göra något de inte redan gjorde. Han gav det de redan gjorde en helt ny innebörd. Tidigare hade varje familj, när de varje dag samlats för att äta middag, brutit bröd i inledningen av måltiden och delat en bägare i avslutningen. Nu fortsatte de att göra det, i de församlingsgemenskaper som växte fram, men med en helt ny innebörd. Den bakgrunden sätter Herrens måltid i sitt verkliga sammanhang och hjälper oss att förstå att det från början inte handlade om högtravande, religiösa ritualier.
Mycket bra skrivet, Rickard. En liten kommentar till första punkten bara; du skriver att ”Det Jesus gjorde var att han tog det mest naturliga och vardagliga vid den tiden”. Visserligen var bröd och vin vardagligt, men när Jesus vid det tillfället använde sig av just brödet och vinet, var inte det en avspegling av det GT, förbundet och inte minst vad tabernaklet vittnar om?
Bless
Hej Ruben! Kul att du hittat in på min blogg! =)
Jag tror att Herrens måltid har en bred bakgrund och en stark koppling till det gamla förbundet. Samtidigt är Jesus väldigt tydlig med att det är något nytt. ”Detta är det nya förbundet genom mitt blod”. Du får gärna skriva mer om kopplingen till Tabernaklet! Det skulle jag vilja lära mig mer om.
Min poäng är att Jesus egentligen inte gav lärjungarna något nytt och främmande. Han bad dem egentligen inte att göra något de inte redan gjorde. Han gav det de redan gjorde en helt ny innebörd. Tidigare hade varje familj, när de varje dag samlats för att äta middag, brutit bröd i inledningen av måltiden och delat en bägare i avslutningen. Nu fortsatte de att göra det, i de församlingsgemenskaper som växte fram, men med en helt ny innebörd. Den bakgrunden sätter Herrens måltid i sitt verkliga sammanhang och hjälper oss att förstå att det från början inte handlade om högtravande, religiösa ritualier.
Brå Rickard. Bibliska sanningar är det som vi behöver framföra – det ger liv och kraft. Tack att du lägga fram betydelsen och sätt att fira den.
Tack Charles!
Alltid bra att fundera över saker för att se om de verkligen stämmer med Skrifterna.
Om man läser detta från 1 kor 11: ”När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid* hållas. 21 Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad. 22 Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte”
…. så ska vi tydligen göra skillnad på måltiden för att bli mätt och Herrens måltid, för varför skulle P annars säga ”Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?”
Inte ka man väl påstå att att äta sig mätt tillsammans med andra troende så att alla kan blir mätta ska betraktas som Herrens måltid? Nej jag tror snarare att vid en vanlig måltid, där alla ska kunna äta sig mätta, som alltså är en gemensam sådan och där alla kan ta efter behov, så är det en som kanske reser sig och gör en tydlig markering att vi NU tar Herrens måltid, dvs en stund där vi specifikt tänker på att Jesus gick hela vägen till korset för vår skull och tog på sig vår skuld. Jesus tog ETT bröd, bröt det och det till lärjungarna för att alla skulle ta. Det enda brödet uttryckte Jesu kropp och vi ser nu tillbaka på ATT han gjorde det. Samtidigt är det ENDA brödet också en symbol för att vi alla tar av detta enda brödet för att markera att vi alla hör ihop och är lemmar i samma Kristi kropp.
Allt som kommit till genom åren med speciella brödbitar (oblater), präster och allt annat är precis som du skrev rena barlast som vi gärna ska göra oss av med! Härligt alltså att få fira Herrens måltid i ett vanligt hem, men ändå avskild från resten av måltiden, för att det ska gå till på ett värdigt sätt!
Citerar nu fortsättningen: ”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ETT bröd, 24 TACKADE GUD, bröt det och sade: ”DETTA är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” 25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”DENNA bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av DEN , gör det till minne av mig.” 26 Ty så ofta ni äter DETTA bröd och dricker av DENNA bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.”
Jag har markerat ett antal ord som tyder på att det verkligen handlade om just ETT TILLFÄLLE och ETT bröd och EN bägare. Det handlar inte om formalism eller ritualism, det får självklart vara fler bägare i praktiken om man är många, men att ge UTTRYCK för ett visst MOMENT precis som Jesus själv gjorde då han gav en ny innebörd i denna handling som ju skedde under påskmåltiden, markerar respekt, värdighet och tillgivenhet till vår Herre.
SÅ tänker jag….
Alltid bra att fundera över saker för att se om de verkligen stämmer med Skrifterna.
Om man läser detta från 1 kor 11: ”När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid* hållas. 21 Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad. 22 Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte”
…. så ska vi tydligen göra skillnad på måltiden för att bli mätt och Herrens måltid, för varför skulle P annars säga ”Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?”
Inte ka man väl påstå att att äta sig mätt tillsammans med andra troende så att alla kan blir mätta ska betraktas som Herrens måltid? Nej jag tror snarare att vid en vanlig måltid, där alla ska kunna äta sig mätta, som alltså är en gemensam sådan och där alla kan ta efter behov, så är det en som kanske reser sig och gör en tydlig markering att vi NU tar Herrens måltid, dvs en stund där vi specifikt tänker på att Jesus gick hela vägen till korset för vår skull och tog på sig vår skuld. Jesus tog ETT bröd, bröt det och det till lärjungarna för att alla skulle ta. Det enda brödet uttryckte Jesu kropp och vi ser nu tillbaka på ATT han gjorde det. Samtidigt är det ENDA brödet också en symbol för att vi alla tar av detta enda brödet för att markera att vi alla hör ihop och är lemmar i samma Kristi kropp.
Allt som kommit till genom åren med speciella brödbitar (oblater), präster och allt annat är precis som du skrev rena barlast som vi gärna ska göra oss av med! Härligt alltså att få fira Herrens måltid i ett vanligt hem, men ändå avskild från resten av måltiden, för att det ska gå till på ett värdigt sätt!
Citerar nu fortsättningen: ”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ETT bröd, 24 TACKADE GUD, bröt det och sade: ”DETTA är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” 25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”DENNA bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av DEN , gör det till minne av mig.” 26 Ty så ofta ni äter DETTA bröd och dricker av DENNA bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.”
Jag har markerat ett antal ord som tyder på att det verkligen handlade om just ETT TILLFÄLLE och ETT bröd och EN bägare. Det handlar inte om formalism eller ritualism, det får självklart vara fler bägare i praktiken om man är många, men att ge UTTRYCK för ett visst MOMENT precis som Jesus själv gjorde då han gav en ny innebörd i denna handling som ju skedde under påskmåltiden, markerar respekt, värdighet och tillgivenhet till vår Herre.
SÅ tänker jag….
Svar till ovanstående. Tack för intressanta tankar. Det verkar ju dock vara så att det handlar om en måltid med mat också; först brödet, sen måltid sen bägaren. Eller vad tror du?
Hej Maria!
Ja, först den vanliga måltiden och sen kan man göra en markering som jag skrev ovanför eller uppfattar du hela den vanliga måltiden som Herrens måltid rakt av utan någon markering alls?
Svar till ovanstående. Tack för intressanta tankar. Det verkar ju dock vara så att det handlar om en måltid med mat också; först brödet, sen måltid sen bägaren. Eller vad tror du?
Hej Maria!
Ja, först den vanliga måltiden och sen kan man göra en markering som jag skrev ovanför eller uppfattar du hela den vanliga måltiden som Herrens måltid rakt av utan någon markering alls?
Först verkar det som att de delade brödet, sen måltid, sen bägaren. Jag tycker att det här verkar som att hela måltiden var ”omsluten” av detta och inte separerad från. Annars har vi en markering före och en efter. Jag är dock för dåligt insatt för att säga att det alltid gick till så.
Ja, men det är viktigt att förstå detta som en del av det judiska Pesach där måltiden är lagd på ett sådant sätt att man dricker olika bägare vin vid olika tillfällen. Tacksägelsens bägare hade alltså en specifik betydelse och var den fjärde bägaren i sedermåltiden. Med denna bägaren avslutades sedermåltiden vill jag minnas…. Det Jesus instiftade var både något och ändå inte… Han la ju en annan betydelse i den sista delen av sedermåltiden och tillämpade den på sig själv. Det nya var ju när det skulle göras! Sedermåltiden firas ju endast vid pesach, men Jesus tilla: så ofta ni gör detta…. och där framgår alltså att det lämnas fritt hur ofta man firar….
Tanken att urskilja Herrens måltid klargör ju också att den ska skiljas från den övriga måltiden, tror du inte det, det är ju en åminnelsemåltid.
Hej Theodor! Kul att du hittat hit! =)
Jag ska försöka beskriva hur jag tänker. Jag tror definitivt inte att en måltid, vilken som helst, blir Herrens måltid bara för att de som äter tillsammans är troende. Jag tror att det är ett speciellt tillfälle för att komma ihåg Jesus och överlåta sig till honom och varandra.
Även om Jesus delade brödet och vinet kopplat till hans kropp och blod under en påskmåltid med lärjungarna verkar det som om de första troende framförallt gjorde kopplingen till den vardagliga middagen. Jesus sa ”så ofta ni äter detta bröd…” och de första lärjungarna bröt brödet dagligen med varandra i hemmen i jublande, innerlig glädje (Apg 1:46). I ett vanligt judiskt hem vid den tiden påbörjade man kvällsmåltiden med att bryta bröd med varandra och avslutade måltiden med att dela en bägare. Detta knyter Paulus an till när han säger att Jesus vid måltiden bröt brödet men delade bägaren först efter måltiden (1 Kor 11:25).
Bland de tidiga troende är det högst troligt att det var precis så man firade Herrens måltid. 1 brödet, 2 maten, 3 bägare. Att göra en åtskillnad mellan Herrens måltid och maten blir då ganska svårt. Hela måltiden var Herrens måltid och markerades på ett tydligt sätt av brödet och bägaren. Att församlingen/församlingarna i Korinth enligt Paulus inte kunde fira Herrens måltid när de möttes innebär att deras gemensamma måltid upphörde att vara Herrens måltid på grund av de problem som Paulus tar upp i 1 Kor 11:17-22.
Relativt tidigt i den kristna historien blev det allt vanligare att man först åt tillsammans för att sen dela bröd och bägare. Ännu längre fram blev kärleksmåltiden och det man kom att kalla eukaristin helt åtskilda. På trehundratalet började eukaristin firas i kyrkobyggnader och år 397 förbjöds kärleksmåltiden helt.
Det viktiga för mig är att betona att Herrens måltids i NT sätts i kontexten av en gemensam måltid. Om brödet och bägaren ramar in måltiden eller om man delar brödet och bägaren efteråt kanske inte är helt avgörande. I de husförsamlingar som vuxit fram i Helsingborg inleds måltiden med brödet och avslutas med bägaren.
Jag tror absolut att det är viktigt, som du säger, med markeringar som visar att det är Herrens måltid man delar med varandra. Det kan man göra genom bibelläsning, bön, sång etc.
En poäng med att hela måltiden får vara Herrens måltid är att visa att Jesus vill vara Herre över hela våra liv. Det behöver inte vara en skillnad mellan andligt och oandligt. Jesus är intresserade av hela våra liv som vi får ge till honom som han gav sitt liv för oss på korset.
Tack för din kommentar! Kan nog hålla med om det mesta 🙂
Som jag tidigare skrev är jag absolut ingen ritualist eller en uppdelning i vardagligt och andligt, sånt är bara mänskligt påhitt, hela livet tillhör Herren. Dessutom är vi frigjorda så det hänger inte på rätt och fel. Det är främst hjärtat som räknas!
Hej Rickard,
Jag han inte göra ett tillägg till mitt första inlägg, men i det här läget känns det helt onödigt då du och andra klargjort det hela. Bilden framträder tydligt, tycker jag, ända sedan GT med ”skådebrödet” inför Herren i tabernaklet och templet, offermåltiderna med sina dryckoffer och inte minst måltiden vid uttåget från Egypten. Inte att förglömma är den judiska traditionen genom århundradena fram till Jesus. Det jag menade i mitt första inlägg är att Jesus troligen inte hade använt sig av ett ”random” element i det läget, utan, det han gör uppfyller profetorden. Inte minst de anspråk han gör i Johannes 6 när han säger att han är livets bröd som är sänt från himmelen.
Det skulle kännas lite lustigt att fira nattvard med chips & coca cola, bara för att… 😉
/Ruben
Först verkar det som att de delade brödet, sen måltid, sen bägaren. Jag tycker att det här verkar som att hela måltiden var ”omsluten” av detta och inte separerad från. Annars har vi en markering före och en efter. Jag är dock för dåligt insatt för att säga att det alltid gick till så.
Ja, men det är viktigt att förstå detta som en del av det judiska Pesach där måltiden är lagd på ett sådant sätt att man dricker olika bägare vin vid olika tillfällen. Tacksägelsens bägare hade alltså en specifik betydelse och var den fjärde bägaren i sedermåltiden. Med denna bägaren avslutades sedermåltiden vill jag minnas…. Det Jesus instiftade var både något och ändå inte… Han la ju en annan betydelse i den sista delen av sedermåltiden och tillämpade den på sig själv. Det nya var ju när det skulle göras! Sedermåltiden firas ju endast vid pesach, men Jesus tilla: så ofta ni gör detta…. och där framgår alltså att det lämnas fritt hur ofta man firar….
Tanken att urskilja Herrens måltid klargör ju också att den ska skiljas från den övriga måltiden, tror du inte det, det är ju en åminnelsemåltid.
Ja, jag tänker som Rickard här. Jag tror också att det viktiga blir att betona att hela vårt liv är heligt, inte bara vissa saker vi gör, och att herrens måltid är tänkt att firas i en gemenskap av troende som ger sig själva till Jesus och till varandra. Måltiden bör inte bara påminna oss om vad Jesus gjort för oss utan också påminna oss att handla utifrån det, gentemot honom, varandra och andra. Den biten verkar de ha missat i korint. Exakt på vilket sätt måltiden sker tror jag är mindre viktigt.
Håller med. Maria, om du trycker på ”Svar” under en kommentar när du vill svara eller kommentera en kommentar så blir det lättare att följa trådarna… =)
Så här menar du 😉 är väl medveten om det. Lätt att missa dock.
Ja, jag tänker som Rickard här. Jag tror också att det viktiga blir att betona att hela vårt liv är heligt, inte bara vissa saker vi gör, och att herrens måltid är tänkt att firas i en gemenskap av troende som ger sig själva till Jesus och till varandra. Måltiden bör inte bara påminna oss om vad Jesus gjort för oss utan också påminna oss att handla utifrån det, gentemot honom, varandra och andra. Den biten verkar de ha missat i korint. Exakt på vilket sätt måltiden sker tror jag är mindre viktigt.
Håller med. Maria, om du trycker på ”Svar” under en kommentar när du vill svara eller kommentera en kommentar så blir det lättare att följa trådarna… =)
Så här menar du 😉 är väl medveten om det. Lätt att missa dock.
Intressant, tankeväckande, behövlig dialog! Tråkigt bara att det klassiska ”från ena diket till det andra” tycks förbli vår ständiga följeslagare.
Som jag tolkar helhetsbilden av bibeln (med betoning på ”jag tolkar” eftersom vi alla trots allt har begränsad förståelse) profaneras ”vad det vara må” när man går utanför Skriften. Inget i NT inspirerar till sakrala byggnader eller samfundsregistreringar. Därmed inte sagt att detta skulle vara synd mot Gud. Hemmen var det centrala under den första kristna tiden. På samma sätt står det ingenting om Cola eller pizza. Både i GT och NT är det bröd och vin (från vinstocken) som gäller. Ingenting annat. Inga dop förekommer heller utan vatten.
Vi får problem när vi stannar där bibeln går vidare eller hoppar över dess undervisning eller går längre än bibeln föreskriver. Ta vin och andra alkoholhaltiga drycker. Jag tror att även väckelsekristendomen hade sluppit många sorger och bedrövelser om man från början lärt sig hantera dryckerna istället för att förbjuda dem. NT varnar för dryckenskap och fylleri, inte för bruket i sig. Bara ett exempel där vi gått ”utöver vad skrivet är”.
Tillbaka till nattvarden. Påskmåltiden i GT hade element som en annars vanlig måltid inte innehöll. Jesus ber lärjungarna göra i ordning just en sådan måltid. ”Efter” denna måltid tar han ett bröd och en kalk och ”avskiljer” dessa från ”all annan mat” som Paulus uttrycker det. Paulus hade ”fått detta från Herren”.
Självfallet kan dop i en nödsituation ske med litet vatten eller t o m snö (som skedde i krigstid i Finland) eller nattvard med endast vatten och knäckebröd. Men sker detta under normala förhållanden är risken överhängande att just ”profanering” sker.
Min fråga är – varför protestera mot ”sakramentaliseringen” genom att istället profanera?
Tack Charles!
Hej Dan! Kul att du hittat hit!
Jag är inte intresserad av att göra Herrens måltid ”profan” (Jag vill hellre betona att hela livet och alla måltider är heliga i Jesus). I de husförsamlingar som finns i Helsingborg inleds måltiden med att bryta brödet och avslutas med att dela en bägare. I början läses ofta någon bibeltext för att påminna oss om att det är Herrens måltid. Under måltiden är det vanligt delar vi livet med varandra men det är också väldigt vanligt med spontan lovsång och bön.
Den stora frågan i de här diskussionerna blir ofta ”Kan man fira Herrens måltid utan bröd och vin?” trots att det inte är någon av oss som gör det.
En bättre fråga kanske är ”Kan man fira Herrens måltid utan måltid?”.
Tack för kommentaren med förtydligande. Lätt att misstolka varandra och tyvärr blev rubriken i Dagen missvisande.
Finns helt klart en poäng i om Herrens måltid alls hölls utanför ”vanlig” måltidsgemenskap. I fängelse och andra typer av missförhållanden eller avsaknad av yttre omständigheter kan man förstås tänka sig att man i all enkelhet välsignade vad man hade i innerlig gemenskap med Jesus.
Tack för din kommentar! Kan nog hålla med om det mesta 🙂
Som jag tidigare skrev är jag absolut ingen ritualist eller en uppdelning i vardagligt och andligt, sånt är bara mänskligt påhitt, hela livet tillhör Herren. Dessutom är vi frigjorda så det hänger inte på rätt och fel. Det är främst hjärtat som räknas!
Hej Rickard,
Jag han inte göra ett tillägg till mitt första inlägg, men i det här läget känns det helt onödigt då du och andra klargjort det hela. Bilden framträder tydligt, tycker jag, ända sedan GT med ”skådebrödet” inför Herren i tabernaklet och templet, offermåltiderna med sina dryckoffer och inte minst måltiden vid uttåget från Egypten. Inte att förglömma är den judiska traditionen genom århundradena fram till Jesus. Det jag menade i mitt första inlägg är att Jesus troligen inte hade använt sig av ett ”random” element i det läget, utan, det han gör uppfyller profetorden. Inte minst de anspråk han gör i Johannes 6 när han säger att han är livets bröd som är sänt från himmelen.
Det skulle kännas lite lustigt att fira nattvard med chips & coca cola, bara för att… 😉
/Ruben
Intressant, tankeväckande, behövlig dialog! Tråkigt bara att det klassiska ”från ena diket till det andra” tycks förbli vår ständiga följeslagare.
Som jag tolkar helhetsbilden av bibeln (med betoning på ”jag tolkar” eftersom vi alla trots allt har begränsad förståelse) profaneras ”vad det vara må” när man går utanför Skriften. Inget i NT inspirerar till sakrala byggnader eller samfundsregistreringar. Därmed inte sagt att detta skulle vara synd mot Gud. Hemmen var det centrala under den första kristna tiden. På samma sätt står det ingenting om Cola eller pizza. Både i GT och NT är det bröd och vin (från vinstocken) som gäller. Ingenting annat. Inga dop förekommer heller utan vatten.
Vi får problem när vi stannar där bibeln går vidare eller hoppar över dess undervisning eller går längre än bibeln föreskriver. Ta vin och andra alkoholhaltiga drycker. Jag tror att även väckelsekristendomen hade sluppit många sorger och bedrövelser om man från början lärt sig hantera dryckerna istället för att förbjuda dem. NT varnar för dryckenskap och fylleri, inte för bruket i sig. Bara ett exempel där vi gått ”utöver vad skrivet är”.
Tillbaka till nattvarden. Påskmåltiden i GT hade element som en annars vanlig måltid inte innehöll. Jesus ber lärjungarna göra i ordning just en sådan måltid. ”Efter” denna måltid tar han ett bröd och en kalk och ”avskiljer” dessa från ”all annan mat” som Paulus uttrycker det. Paulus hade ”fått detta från Herren”.
Självfallet kan dop i en nödsituation ske med litet vatten eller t o m snö (som skedde i krigstid i Finland) eller nattvard med endast vatten och knäckebröd. Men sker detta under normala förhållanden är risken överhängande att just ”profanering” sker.
Min fråga är – varför protestera mot ”sakramentaliseringen” genom att istället profanera?
Hej Dan! Kul att du hittat hit!
Jag är inte intresserad av att göra Herrens måltid ”profan” (Jag vill hellre betona att hela livet och alla måltider är heliga i Jesus). I de husförsamlingar som finns i Helsingborg inleds måltiden med att bryta brödet och avslutas med att dela en bägare. I början läses ofta någon bibeltext för att påminna oss om att det är Herrens måltid. Under måltiden är det vanligt delar vi livet med varandra men det är också väldigt vanligt med spontan lovsång och bön.
Den stora frågan i de här diskussionerna blir ofta ”Kan man fira Herrens måltid utan bröd och vin?” trots att det inte är någon av oss som gör det.
En bättre fråga kanske är ”Kan man fira Herrens måltid utan måltid?”.
Tack för kommentaren med förtydligande. Lätt att misstolka varandra och tyvärr blev rubriken i Dagen missvisande.
Finns helt klart en poäng i om Herrens måltid alls hölls utanför ”vanlig” måltidsgemenskap. I fängelse och andra typer av missförhållanden eller avsaknad av yttre omständigheter kan man förstås tänka sig att man i all enkelhet välsignade vad man hade i innerlig gemenskap med Jesus.
Hej alla! Jag tycker om det ni skriver om att nattvarden bör vara inlemmad i en måltid och ser att den så småningom ev. frikopplades från Pesach. Mitt lilla bidrag blir att påminna om det Pesach-firande som i messianska kretsar anordnas i vårt land. Det är tydligt att Jesus medvetet avsåg att ta på sig rollen av Påskalamm, vars blod hindrar dödsängeln att ta våra liv och vars kött skulle ätas av alla i hushållet. Därför tycker jag det är fantastiskt att få fira denna måltid och få läsa in vad Jesus har gjort, för att inte bara befria Israel från Egypten, utan också vad han gjort för att befria allt Guds folk från Världen (att Israel blev befriat från Egypten är också av vikt och har lett fram till där vi är idag).
Jag gillar att fira en sådan Pesach-måltid (det behöver inte vara en strikt Seder-måltid för min del, så det ceremoniella inte tar över för mycket) en gång per år runt påsk/pesach med lamm, alkoholfritt vin, och ev. de andra traditionella judiska rätterna, inklusive osyrat bröd (Jesus hade inte del av syndens surdeg). Detta talar mycket starkare till mig än det svenska påskfirandet.
I vår lilla kyrka firande vi så i påskas. Vi hade knytkalas och tog med oss lite vad vi ville. Själv bestod jag med lamm, vin och ojäst tunnbröd, samt bittra örter och saltvatten (som symboliserar tårarna som ljöts av de hebreiska slavarna i Egypten). Vi läste om uttåget ur Egypten och påmindes om att Jesus är Guds lamm, som tar bort världens synder. Vi hade nog lite av samma stämning som den jag läser om att ni har under era nattvardsmåltider i Helsingborg. Jag firar gärna även sådana, mer frekventa måltider, men vill också behålla kopplingen till Pesach, gärna med firande av en lite större sådan måltid en gång om året.
gjöts*
Jag tycker att det låter fantastiskt att fira påsk på det sättet både i kontinuitet med Guds folk genom historien och med Jesus i centrum! Dock tror jag att det är viktigt att det aldrig blir en lag.
Det är inte helt lätt att veta hur de första kristna firade påsk. Bland de judekristna är det troligt att de fortsatte att fira påsken som tidigare men med en helt ny uppenbarelse att Jesus är Guds Messias. Däremot vet vi inte hur de hednakristna gjorde. Anammade de det judiska påskfirandet eller inte? Det vet vi inte. Det finns dock mycket som tyder på att man inte satte likhetstecken mellan den årliga högtiden pesach/påsk och Herrens måltid som man firade regelbundet när man möttes som församling.