Jag skulle vilja dela med mig av en video som jag hittade på Felicity Dales blogg. Den kommer från en missionsorganisation som heter Act Beyond och handlar om mission och lärjungarörelser i olika delar av världen. Jag tror att Jesus vill fylla våra liv med en iver att utföra det uppdrag som han har gett oss. Uppdraget att berätta för dem som inte hört, uppdraget att göra lärjungar, uppdraget att initiera en rörelse som når långt bortom vår kontroll. Kolla på den här videon och låt dig beröras och sändas!
Ibland verkar det som att pionjärarbete är som en jobbig men nödvändig, inledande fas för att få till stånd fler etablerade församlingar. Jag tror inte att det är så det är tänkt att vara. Jag tror att det skulle behövas många fler församlingar som väljer att inte bli ”etablerade” utan istället blir kvar i pionjärfasen. Alltför många pionjärledare och församlingsplanterare har, om arbetet lyckats, blivit etablerade pastorer. Måste det vara så? Jag tror faktiskt inte det! Varför skulle man exempelvis inte kunna fungera som apostel/pionjär hela livet?
Som jag har skrivit om tidigare har vi under den helgen besök av Victor John som delar med sig av sina fantastiska erfarenheter från norra Indien. Under gårdagen ägnade vi en hel del tid åt det tionde kapitlet i Lukasevangeliet där Jesus sänder ut sina lärjungar. De instruktioner Jesus ger i Lukas 10 kan man hitta på återkommande ställen i evangelierna och Apostlagärningarna. Tänk om dessa instruktioner gäller för oss i Sverige idag och är en nyckel att få se en multiplicerande rörelse av lärjungar och församlingar? Här kommer några verser:
1 Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 Han sade till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3 Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. 5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. 9 Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.* 10 Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här. (Fortsätt gärna och läs hela kapitlet.)
De här frågorna samtalade vi utifrån under gårdagen.
Den här helgen har vi besök av Victor John i Helsingborg. Människor från lite olika platser i södra Sverige och Norge har slutit upp för att vara med. Victor är indier som var pastor i vad som ansågs vara en väldigt stor församling (med 500 medlemmar) i norra Indien. Århundraden av västerländsk mission hade resulterat i väldigt få kristna i en delstat som idag har 130 miljoner invånare. Efter ett par år i Sverige återvände Victor 1994 till Indien och lämnade församlingen för att på Guds kallelse jobba på ett helt nytt sätt. Sedan dess har en rörelse startat som har fått se 5,5 miljoner indier beslutat sig att följa Jesus och låtit döpa sig. Man räknar med att det har startat hundratusentals små, vardagsbaserade församlingar.
Någon som läser det här kanske funderar på hur djup överlåtelsen egentligen är bland de nya lärjungarna. Det handlar verkligen inte bara om kvantitet utan även om kvalitet i efterföljelsen. En del får utstå hård förföljelse för sin nyvunna tro på Jesus och rörelsen har som en del av sitt DNA att man betonar en lydnadsbaserad form av lärjungaskap som handlar om göra det Jesus har befallt. Någon annan kanske tänker att det där är ju Indien, där måste det väl vara mycket lättare än i Sverige och i Europa. Enligt Victor var delstaten han arbetar bland den tuffaste miljön man kunde tänka sig för evangeliet. Bara 2000 personer hade blivit kristna efter mycket lång tid av västerländsk mission. Jag tror att vi har mycket att lära oss av arbetet i Indien. Victor gav igår kväll några punkter på varför den här Jesusrörelsen har vuxit fram. Här kommer en sammanfattning.
Genom att inte anställa ledare. Istället uppmuntra gräsrotsledarskap med en stor överlåtelse till uppdraget.
Genom att träna och vägleda ledare i lydnadsbaserat lärjungaskap.
Genom att inte bygga kyrkobyggnader.
Genom att inte producera ett samfund utan en rörelse som är organisk, inhemsk och dynamisk.
Genom att inte berätta för människor vad de ska göra utan hjälpa dem att själva upptäcka vad de ska göra.
Genom att göra lärjungar som gör lärjungar
Genom att plantera multiplicerande församlingar som planterar församlingar.
Genom principer från Bibeln och inte mänskliga manualer.
Genom att mobilisera bedjare som ber igenom för under och tecken.
Genom målmedveten evangelisation och lärjungaskap som börjar med upptäckande bibelstudier.
Genom att lärjungar berättar för deras familjer och vänner om deras efterföljelse av Jesus.
Genom att fokusera evangelisationen på att nå hela familjen eller vänskapskretsen, inte endast individer.
Genom att vara kulturellt relevant och betjäna genom att fylla olika behov.
I vår del av världen har detta med att göra lärjungar ofta handlat om att lära ut kunskap – i bästa fall Bibelkunskap, i värsta fall kunskap om hur man på bästa sätt smälter in i den kristna, kyrkliga kulturen. När Jesus kallade människor att följa honom verkade det inte handla så mycket om kunskap utan snarare att lyda honom – att göra det han vill att vi ska göra.
I Matteusevangeliet 28:18-20 sa Jesus så här till sina lärjungar:
”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”
Jesus vill alltså inte att vi ska lära oss att memorera allt vad han har befallt utan att vi ska lära oss att göra det han har befallt. En av de sakerna är den befallning som vi precis har läst som faktiskt inte är ett förslag utan just en befallning.
Vi är i desperat behov av att lämna ett kunskapsbaserat lärjungaskap och hitta in i ett lydnadsbaserat lärjungaskap. Det handlar givetvis inte om att vi på något sätt skulle kunna förtjäna Guds kärlek. Det handlar om att den som har blivit gripen av hans kärlek är kallad att lämna allt och följa Jesus.
Jag tror att vi behöver justera målbilden i våra församlingar. Jag har gjort det. Jag är inte det minsta intresserad av växande församlingar fyllda till bredden av religiösa konsumenter. De kommer ändå bara att gå någon annan stans om de hittar en bättre produkt till ett bättre pris. Jag mår illa bara att tänka på det.
Jag längtar efter gemenskaper av lärjungar som ständigt uppmuntrar och utmanar varandra att följa Jesus på alla områden, som sänder ut varandra för att överallt göra fler lärjungar till honom.
