Hela livets Herre

Så länge jag kan komma ihåg har jag alltid haft en tro på Gud. Vi bad ofta och läste Bibeln hemma och Jesus var på något sätt en självklarhet under hela min uppväxt. Jag har aldrig haft en frälsningsupplevelse eller en dag i mitt liv som jag kan se tillbaka på som dagen för min omvändelse. Däremot var det ett år som kom att betyda mycket för mig i min efterföljelse av Jesus – 1997.

Jag var 15 år gammal och jag hade höga förhoppningar inför den där sommaren. Jag och mina kompisar hade sökt sommarjobb på Sävsjö Camping – alla semesterfirares Mecka. En bit i på vårkanten fick jag dock det dräpande beskedet att alla mina vänner fick sommarjobbet förutom jag. Det är svårt att beskriva känslan som kom över mig när jag fick beskedet. Så här i efterhand kan man tycka att det kanske inte var hela världen, men just då och där tyckte jag att det var det värsta jag någonsin hade varit med om. Jag stängde in mig själv och mina sorger på mitt rum och bara grät. Jag var helt uppgiven. Efter ett tag började jag be ut alla mina tankar och känslor inför Gud. Jag berättade för honom att jag inte visste vad jag skulle ta mig till och att han fick göra precis vad han ville med den kommande sommaren. Det var första gången som jag kompromisslöst och från hjärtats djup bad om Guds vilja för mitt liv. Svaret tog inte speciellt lång tid. Samma dag, ett par timmar senare, ringer en bekant till mig som jag inte kände speciellt väl. Hon upplevde att Gud hade talat till henne om att jag skulle åka på en missionsresa till Turkiet den sommaren. Jag kände direkt hur hjärtat började slå dubbla slag. Jag hade inte berättat om det uteblivna sommarjobbet för någon men Gud hade hört min bön! Det krävdes lite övertalning gentemot mina föräldrar men jag kom till slut iväg på den där resan som kom att förvandla mitt liv och som innebar att jag inte bara ville ge en sommar för att följa Jesus utan hela mitt liv.

follow-meNär Jesus vandrade runt på jorden ägnade han väldigt mycket av sin tid åt sina lärjungar. Hans uppdrag var att kalla människor att följa honom. Faktum är att Jesus bara nämner församling eller kyrka vid ett fåtal tillfällen medan lärjungaskap nämns över 260 gånger. När Jesus kallade människor att följa honom för 2000 år sedan eller när han har kallat människor att göra det samma genom historien har hans mål alltid varit detsamma; att lärjungen ska lämna allt för att följa honom. Lärjungaskap handlar om att med hela sitt liv följa, efterlikna och låta sig sändas av Jesus. Det finns inte utrymme för undantag och förbehåll. Jesus har aldrig varit intresserad av lärjungar som bara vill ge honom halva sitt liv. Han går till och med så långt att han säger: ”På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.” Därmed inte sagt att man måste vara perfekt för att följa Jesus. Snarare gäller det motsatta; den som tror sig vara perfekt har ingenting med Jesus att göra. Lärjungar är bristfälliga och trasiga människor som ger hela sitt liv för att följa Jesus och låta sig formas av honom. Efterföljelse är inte ett statiskt tillstånd, det är en vandring och en process som innefattar varje del av våra liv.

Har du lämnat ditt liv till Jesus? Han kallar på dig!

Det är tid för Europa

Den gångna helgen har varit oerhört uppmuntrande och utmanande! Som jag har skrivit tidigare har vi haft besök av Victor John som har startat en rörelse i Indien där över 5 miljoner människor har börjat följa Jesus och massivs av små, vardagsnära församlingar har planterats.

På lördagkvällen fick vi förmånen att få höra Knut Osland från Oslo dela sitt hjärta med oss. Gud kallade honom, hans fru och ytterligare en person till Oslo 2007. Sedan dess har de fått plantera 10 husförsamlingar och döpt 60 personer. De har fått se de första små tendenserna till en rörelse som jag är övertygad kommer svepa fram över hela Europa. Knuts budskap var att det är tid för Europa! Alla är inte öppna för evangeliet, men en hel del är det. Knuts bedömning är att mellan 10 och 20 % är redo att ta emot Jesus idag om evangeliet skulle presenteras för dem på ett sätt som de kan ta till sig. Jag tror att många av oss som hörde Knut blev väldigt taggade att mer än hittills gå ut och berätta de goda nyheterna om Jesus.

På söndagförmiddagen hade de olika ledarna i Helsingborgs husförsamlingsnätverk några timmar tillsammans med Victor John. Det var väldigt givande dit med många frågor och mycket samtal.

När jag nu försöker att summera mina intryck efter helgen konstaterar jag hur oerhört annorlunda det är att arbeta mot att få se en rörelse av multiplicerande lärjungar och församlingar jämfört med det mer traditionella sättet att arbeta. Det finns väldigt mycket att säga om detta. Jag tänker på två saker som på ett tydligt sätt utmanar vårt ego.

  1. I en rörelse måste man släppa kontrollen. En sann rörelse är omöjlig att kontrollera och det kommer aldrig gå att starta en rörelse genom kontroll. Vi måste lita på den helige Andes fantastiska förmåga att leda människor och att forma människor. Victor berättade att han flera gånger har fått frågan hur han håller miljontals nya lärjungar ”rena”. Han brukar svara att han har fullt upp att hålla sig själv ”ren”. =) Det kanske är först när vi börjar lita på Guds löften och inte försöker fixa allting själva som vi får se Hans kraft i verksamhet.
  2. I en rörelse är det Jesus som får äran. Väldigt många i rörelsen i Norra Indien vet inte vem Victor är trots att det är han som ”startade” rörelsen. Vi människor gör ofta allt vi kan för att samla cred på hög. Vi kämpar för att göra reklam för oss själva och våra egna arbeten. Om vi verkligen följer Jesus och vill se en rörelse av lärjungar finns det inget annat alternativ än att dö bort ifrån allt sånt! Tänk dig en generation efterföljare till Jesus som inte är det minsta intresserad av sitt eget kändisskap eftersom de har fullt upp att göra Jesus känd!

Det finns mycket mer att skriva om efter en späckad helg men jag nöjer mig nog där. Jag är tacksam till Gud för det han har gjort och jag är tacksam för nya vänner från Norge och förmånen att få träffa Victor och Solevi.

Guds nåd!

Victor och Rickard

Mission enligt Lukas 10

Som jag har skrivit om tidigare har vi under den helgen besök av Victor John som delar med sig av sina fantastiska erfarenheter från norra Indien. Under gårdagen ägnade vi en hel del tid åt det tionde kapitlet i Lukasevangeliet där Jesus sänder ut sina lärjungar. De instruktioner Jesus ger i Lukas 10 kan man hitta på återkommande ställen i evangelierna och Apostlagärningarna. Tänk om dessa instruktioner gäller för oss i Sverige idag och är en nyckel att få se en multiplicerande rörelse av lärjungar och församlingar? Här kommer några verser:

Jesus sends1 Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 Han sade till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3 Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. 5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. 9 Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.* 10 Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här. (Fortsätt gärna och läs hela kapitlet.)

De här frågorna samtalade vi utifrån under gårdagen.

  • Hur ser Jesus missionsstrategi ut?
  • Vad säger Jesus om skörden?
  • Vad säger Jesus om resurserna?
  • Vad säger Jesus om arbetarna?
  • Vad innebär detta för den andliga striden?

Vad säger du?

Checklista för dynamisk Jesusrörelse

Victor John

Den här helgen har vi besök av Victor John i Helsingborg. Människor från lite olika platser i södra Sverige och Norge har slutit upp för att vara med. Victor är indier som var pastor i vad som ansågs vara en väldigt stor församling (med 500 medlemmar) i norra Indien. Århundraden av västerländsk mission hade resulterat i väldigt få kristna i en delstat som idag har 130 miljoner invånare. Efter ett par år i Sverige återvände Victor 1994 till Indien och lämnade församlingen för att på Guds kallelse jobba på ett helt nytt sätt. Sedan dess har en rörelse startat som har fått se 5,5 miljoner indier beslutat sig att följa Jesus och låtit döpa sig. Man räknar med att det har startat hundratusentals små, vardagsbaserade församlingar.

Någon som läser det här kanske funderar på hur djup överlåtelsen egentligen är bland de nya lärjungarna. Det handlar verkligen inte bara om kvantitet utan även om kvalitet i efterföljelsen. En del får utstå hård förföljelse för sin nyvunna tro på Jesus och rörelsen har som en del av sitt DNA att man betonar en lydnadsbaserad form av lärjungaskap som handlar om göra det Jesus har befallt. Någon annan kanske tänker att det där är ju Indien, där måste det väl vara mycket lättare än i Sverige och i Europa. Enligt Victor var delstaten han arbetar bland den tuffaste miljön man kunde tänka sig för evangeliet. Bara 2000 personer hade blivit kristna efter mycket lång tid av västerländsk mission. Jag tror att vi har mycket att lära oss av arbetet i Indien. Victor gav igår kväll några punkter på varför den här Jesusrörelsen har vuxit fram. Här kommer en sammanfattning.

  • Genom att inte anställa ledare. Istället uppmuntra gräsrotsledarskap med en stor överlåtelse till uppdraget.
  • Genom att träna och vägleda ledare i lydnadsbaserat lärjungaskap.
  • Genom att inte bygga kyrkobyggnader.
  • Genom att inte producera ett samfund utan en rörelse som är organisk, inhemsk och dynamisk.
  • Genom att inte berätta för människor vad de ska göra utan hjälpa dem att själva upptäcka vad de ska göra.
  • Genom att göra lärjungar som gör lärjungar
  • Genom att plantera multiplicerande församlingar som planterar församlingar.
  • Genom principer från Bibeln och inte mänskliga manualer.
  • Genom att mobilisera bedjare som ber igenom för under och tecken.
  • Genom målmedveten evangelisation och lärjungaskap som börjar med upptäckande bibelstudier.
  • Genom att lärjungar berättar för deras familjer och vänner om deras efterföljelse av Jesus.
  • Genom att fokusera evangelisationen på att nå hela familjen eller vänskapskretsen, inte endast individer.
  • Genom att vara kulturellt relevant och betjäna genom att fylla olika behov.

Uppmuntrad? Utmanad? Det är jag.

Jesus är allt!

De som har följt mitt bloggande under den här veckan på min egen blogg eller på Pionjärbloggen har märkt att det har handlat ganska mycket om lärjungaskap, om att följa Jesus och hur vi kan hjälpa varandra att göra det. Jag tror att det är helt avgörande. Jesus har befallt oss att göra lärjungar och lovat att han kommer att bygga sin församling.

korset

Jag skulle vilja avsluta veckan där vi började – med Jesus. Varför gör vi lärjungar? Vad är syftet med församlingen? Vad är Guds plan med den här skapelsen? Jag tror att allt handlar om Jesus Kristus. I Efesierbrevet 1:9-10 står det så här:

”Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.”

Som arbetare i Guds rike är strävan att få se människor komma till tro en god drivkraft, men det finns något som går djupare än att individer ska bli frälsta. Nämligen Guds plan att sammanfatta allt i Jesus Kristus. Alltings syfte är att ge Gud ära i Jesus Kristus – att hans ära och härlighet ska uppfylla den här världen för att återspegla honom och vara en plats för hans närvaro.

Att Jesus ska vara i centrum blir ibland bara vackra ord. Om han verkligen ska vara i centrum måste väl det innebära att det är en massa andra saker som inte kan vara där, eller?

Jesus Kristus är syftet, början, slutet, medlet, budskapet och målet i allt pionjärarbete, lärjungaträning och församlingsliv. Utanför honom finns ingenting. I honom finns allting.

Jesus jag ber om en rörelse av människor som helt handlar om dig, som i djupet av sina hjärtan är förälskade i dig och som låter hela sin livsstil formas av dig. Låt oss bli ännu mer förlorade i dig, ännu mer upptagna av dig och ännu mer präglade av dig. Tack att du har lovat bygga din församling! Tack för att du är församlingens enda huvud! Låt inget annat och ingen annan ta den plats som bara är din. Amen.

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare. Länkar till alla blogginlägg och mer om lärjungagrupper hittar du här.