Etikett: Jesus

Publicerat

Guds rike eller mitt rike?

Låt ditt rike komma

Om någon frågar mig vad bön är för någonting så skulle jag nog oftast svara att bön är samtal med Gud. Bön är en dialog med Gud där vi får vara ärliga och uttrycka vad vi har på våra hjärtan och där Gud också vill tala till oss på olika sätt. Om bön däremot fastnar i att bara bli ett privat samtal tror jag att man har missat något. Jesus lär oss att be till Gud att Hans rike ska komma. Hans rike är överallt där hans ordningar råder. Jesus talar om att Guds rike är inom oss som troende och mitt ibland oss som troende. Hans rike är hela tiden på väg, hela tiden på frammarsch. Inte minst i delar av västvärlden har kristenheten tenderat att hamna i ett passivt bevarande av hur saker är. Det är inte vår kallelse! Jesus lär oss inte att be att Guds rike ska stanna utan att det ska komma.

I första korinthierbrevet 4:20 talar Paulus om att Guds rike är kraft. När Jesus gick omkring och predikade om Guds rike demonstrerade han det alltid genom under och tecken, genom helande från fysiska sjukdomar och befrielse från onda andar. Detta fortsatte bland de första kristna och har varit en naturlig del av Guds rikes framväxt genom hela historien. På samma sätt vill Gud att vi ska få vara med och demonstrera hans rike överallt där vi möter människor. Båda bland vänner och bland främlingar. Om du är en efterföljare till Jesus är hans rike med dig var du än är!

Det är omöjligt att be att Guds rike ska komma om jag inte också ber att mitt rike ska falla. Jesus kallar oss att lägga ner alla våra egna ambitioner och drömmar vid hans fötter och helt och hållet ge oss själva till hans rike. Om karriären är viktigare är hans rike behöver du omvända dig! Om ditt hem är viktigare än hans rike behöver du omvända dig! Om ditt eget sammanhang eller församlingsgemenskap är viktigare än hans rike behöver du omvända dig! Jesus kallar oss att söka hans rike först så ska han ge oss allt vad vi behöver! (Matt 6:33)

När jag kommer till den här delen av Herrens bön brukar jag ta tid att be för att Guds rike ska ta över mitt och min familjs liv helt och hållet men också be för vänner som ännu inte känner Jesus och för Helsingborg där så få har fått höra de goda nyheterna. Gud verkar på ett mäktigt sätt när vi ber!

Herre låt ditt rike komma i kraft och låt alla mänskliga riken falla!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.

Publicerat

Namnet över alla namn

Låt ditt namn bli helgat.

Ibland brukar man säga att vår tidsålders treenige avgud är jag, mig och mitt. Vi lever i en tid då individualismen och egofixeringen är större än kanske någonsin tidigare. När man närmar sig Gud i bön är det så lätt att allt kretsar kring mig, mina tankar, mina känslor, mina behov osv… Det är ingen slump att Jesus lär oss att inte börja med oss själva när vi ber utan med att upphöja Guds namn.

Begreppet att helga något kan vara lite svårt att förstå men betyder grundläggande att avskilja något. Gud är skaparen av himmel och jord. Han är värd att ta emot all tillbedjan. Hans namn är heligt för att han är helig. Du och jag är skapade av Gud med syftet att tillbe honom. Att släppa fixeringen vid oss själva för att tillbe Gud och tacka honom för allt gott är själva meningen med våra liv. Självupptagenhet är ett otäckt fängelse. Att tillbe Gud är den största friheten!

I Bibeln är det tydligt att en persons namn innehåller mycket mer än vad vi är vana vid. En persons namn hör samman med en persons karaktär och kvalitéer. I Gamla Testamentet beskrivs Gud med en rad namn som: Herren är närvarande, Herren min frid, Herren min Herde, Herren min Försörjare, Herren mitt banner, Herren min rättfärdighet, Herren som Helgar, Herren härskarornas Gud. Alla dessa namn säger någonting om vem Gud är och vem det är vi vänder oss till när vi ber. I Nya Testamentet talas det om att Jesus Kristus har fått namnet över alla andra namn (Fil 2:9). Hans namn är över alla omständigheter, alla problem, all ondska, allt mörker och alla makthavare. I Hans namn blir ständigt människor botade, befriade och upprättade! Hans namn får vi upphöja! Hans namn får vi uttala! I Hans namn får vi be!

Herre, låt ditt namn bli helgat!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.

Publicerat

Lär oss att be!

Runt om i världen i olika Jesusrörelser kan människor berätta om att bön har varit en av de viktigaste ”sysselsättningarna” i rörelsen. När jag hälsade på församlingsplanterare i Etiopien som hade planterat massvis av församlingar, fått se människor komma till tro, uppväckt döda men också utstått förföljelse, ville jag veta vad deras hemlighet var. Jag fick alltid samma svar. ”Lär dig att be och fasta.”

När man läser om Jesus i evangelierna verkar det som om han bad ganska mycket. Vid ett tillfälle när han bad sa hans lärjungar: ”Lär oss att be”. Det Jesus då delar med sig av är det som ibland brukar kallas ”Herrens bön” eller ”Fader vår”.

Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.

Väldigt många gånger har den här bönen blivit något som vi religiöst har rabblat i brist på annat. Jag tror att Jesus hade något annat i åtanke. Herrens bön är i särklass det bästa hjälpmedlet för någon som vill fördjupa sin relation med Gud och sitt böneliv. Jag tror inte att bönen i första hand är en färdig bön att läsa ord för ord utan snarare en mall för vad vår bön till Gud kan och bör innehålla. Varje mening eller stycke är som en rubrik där vi själva får fylla på med innehåll.

Personligen har Herrens bön varit helt avgörande i mitt böneliv. I princip varje dag använder jag mig av den när jag tar tid med Gud. Framöver tänkte jag dela lite tankar om de olika delarna i Herrens bön. Totalt blir det en liten serie på nio bloggposter. Dela gärna med er av era erfarenheter av bön!

Herre lär oss att be!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.

Publicerat

Comeback

Jag förstår att det enorma hav av människor som följer den här bloggen har blivit extremt otåliga av sommarens bloggtorka. =) Jag har ägnat det mesta av sommaren tillsammans med min familj. Semester, pappaledighet och sådana där bra uppfinningar… Vi har haft en mycket bra sommar.

En av många höjdpunkter var Helsingborgsfestivalen i slutet av juli. Under de dagarna arbetade jag och många med mig med ett ”välsignelsetält” som var en del av kyrkornas gemensamma satsning. Vi mötte en så stor öppenhet hos människor för det Jesus vill göra. Vi fick be för massivs av människor. Många blev starkt berörda av Gud och i några fall fick vi vara med om saker som fysiskt helande, beslut om att ta emot Jesus och befrielse från onda makter. Jesus lever! Gud är god! Jag känner mig så taggad att få se ännu mer av det som Gud vill göra för att visa sin kärlek för helt vanliga (och ovanliga) människor.

Nu är vardagen igång igen för min del och planen är att göra en comeback med bloggen. Jag hoppas att du tittar in!

Publicerat

Dö för att leva

Ganska mycket i Guds rike fungerar tvärtemot mot vad vi är vana vid i den här världen. En av sakerna som återkommer i Jesus liv, undervisning och inte minst hans död och uppståndelse är att död leder till liv.

Jesus är oerhört radikal när han kallar sina lärjungar. Han kallar till ett liv i efterföljelse med hela livet som insats. Han kallar människor att ”ta sitt kors och följa” honom – att leva som om man vore död. I Jesus verklighet är det som om allt är upp och ner. Den som klamrar sig fast vid livet kommer att förlora det – men den som släpper taget och ger sitt liv till honom kommer verkligen att finna det.

Någonting som är viktigt för väldigt många pionjärer är uppbrottet från strävan efter att ”bevara och förvalta” för att istället hitta in i ett liv av risktagande och självuppoffring. Jesus sa en gång:

”Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.”

En skillnad mellan en institution och en rörelse är att det i institutionen går åt väldigt mycket energi att bevara och beskydda sig själv och åt att kontrollera institutionens olika delar. En rörelse förändras hela tiden och växer hela tiden på ett sätt som ingen kan bevara, beskydda eller kontrollera. I en rörelse måste man alltid vara beredd att släppa taget och låta saker dö för att andra saker ska få leva.

Ett hinder för att sända iväg människor i församlingsplantering har ibland varit frågan: ”hur ska det gå med vår verksamhet om vi sänder iväg några av de mest aktiva?” Jaa, hur ska det gå? Är det en sån katastrof om en verksamhet dör? Det kanske inte ens skulle vara någon katastrof om en församling la ner om man får plantera två nya församlingar?

Den här veckan har jag bloggat både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag har varit veckans bloggare. Tack för mig!