Efter min förra bloggpost fick jag kommentarer om att den bild av ledare som jag målar upp skulle vara ganska mesig och olik Jesus eller Paulus. Det går inte att missuppfatta mig mer. Tar man Jesus och Paulus som exempel så var de ofta extremt tydliga och utmanande. De var allt annat än mesiga. De attackerade status quo, de provocerade så det dammade om det och de var oerhört fokuserade på den uppgift och kallelse som de hade fått från Gud.
Det finns däremot ingenting av hierarkiskt ledarskap i något av detta. När Paulus skulle ta itu med problem i olika församlingar sa han aldrig: ”eftersom jag är er ledare och står över er så måste ni göra som jag säger”. Han hade ingen sådan position att tala utifrån. Han var alltid tvungen att vädja till (och ibland provocera) de troende att själva komma till insikt om sanningen och agera utifrån det.
Enligt Wikipedia betyder hierarki följande:
Hierarki (av grek. ‘Ιερός hieros, helig, och αρχή arche ”förste”, ”härska”) betecknar en organisationsform med utpräglat centralstyre, som ofta förekommer inom såväl militär, stat, samhälle, kyrka som företag. … En hierarki brukar visualiseras genom en pyramid eller en triangel, som åskådliggör dels ordningen, dels mängden av personer i olika skikt av organisationen: det blir färre och färre mot toppen och fler mot basen. … Den som ligger över någon i en hierarki kan utfärda order till den/dem som ligger närmast under. I ett företag säges den som ligger under någon annan i en hierarki ”rapportera” till den som ligger närmast över denne i hierarkin.
Detta går tvärt emot det Jesus har uppmanat oss till. Han sa att ledare i världen härskar över människor men att så ska det inte vara bland oss. Han har kallat oss att vara tjänare. Han är den enda medlaren mellan oss och Gud. Vi behöver inga andra mellanhänder. Under NTs tid var församlingarna små, självstyrande, gemenskaper som möttes i hem, men stod i relation till andra församlingar lokalt och regionalt. De som var församlingsledare/äldste var en del av gemenskapen och stod inte över den. Hierarkiska strukturer existerade inte.
Den demokratiska formen av ledarskap, å andra sidan, som är vanlig i svenska frikyrkor genom föreningsmodellen, utgår hela tiden från att majoriteten alltid har rätt. Är det verkligen så? Det finns massvis av exempel, både genom historien och i Bibeln där majoriteten är helt ute och cyklar! I exempelvis församlingen i Galatien hade majoriteten fastnat i laggärningar som ett medel att få frälsning. Paulus skrev: ”Ni dåraktiga galater, vem har förhäxat er?”
Det församlingsliv och den typ av ledarskap som NT målar upp är betydligt mer dynamiskt än någon mänsklig organisationsform eller modell. Både den hierarkiska modellen och den demokratiska ligger långt ifrån det NT beskriver. Vågar vi låta Gud leda oss in i något helt annat? Vill vi?
Vill vi ha en rörelse där varje troende börjar ta ansvar att höra ifrån Gud, följa Jesus, fördjupa sig i Bibeln och slutar vara felaktigt beroende av ledare? Vill vi ha ledare som lämnar talarstolen, positionen, kontrollen, daltandet och kanske inkomsten, för att tjäna och leda genom exempel? Vill vi ha galna profeter, missförstådda apostlar som varken ber om lov eller om ursäkt för att göra det Gud har kallat dem till? Vill vi ha församlingar som ber och söker Guds vilja tills alla hör samma sak och kan säga ”vi och den helige Ande har beslutat”?
Jag längtar efter detta och tror att det är vägen framåt för Guds folk. Är du med?
