Låt ditt namn bli helgat.
Ibland brukar man säga att vår tidsålders treenige avgud är jag, mig och mitt. Vi lever i en tid då individualismen och egofixeringen är större än kanske någonsin tidigare. När man närmar sig Gud i bön är det så lätt att allt kretsar kring mig, mina tankar, mina känslor, mina behov osv… Det är ingen slump att Jesus lär oss att inte börja med oss själva när vi ber utan med att upphöja Guds namn.
Begreppet att helga något kan vara lite svårt att förstå men betyder grundläggande att avskilja något. Gud är skaparen av himmel och jord. Han är värd att ta emot all tillbedjan. Hans namn är heligt för att han är helig. Du och jag är skapade av Gud med syftet att tillbe honom. Att släppa fixeringen vid oss själva för att tillbe Gud och tacka honom för allt gott är själva meningen med våra liv. Självupptagenhet är ett otäckt fängelse. Att tillbe Gud är den största friheten!
I Bibeln är det tydligt att en persons namn innehåller mycket mer än vad vi är vana vid. En persons namn hör samman med en persons karaktär och kvalitéer. I Gamla Testamentet beskrivs Gud med en rad namn som: Herren är närvarande, Herren min frid, Herren min Herde, Herren min Försörjare, Herren mitt banner, Herren min rättfärdighet, Herren som Helgar, Herren härskarornas Gud. Alla dessa namn säger någonting om vem Gud är och vem det är vi vänder oss till när vi ber. I Nya Testamentet talas det om att Jesus Kristus har fått namnet över alla andra namn (Fil 2:9). Hans namn är över alla omständigheter, alla problem, all ondska, allt mörker och alla makthavare. I Hans namn blir ständigt människor botade, befriade och upprättade! Hans namn får vi upphöja! Hans namn får vi uttala! I Hans namn får vi be!
Herre, låt ditt namn bli helgat!
***
Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.