Förra veckans bloggserie om gåvorna i Efesierbrevet 4:11 blev välbesökt. Jag har fått en hel del positiv feedback, både på bloggen och i andra sociala medier. Jag fick även några frågor. En fråga som jag fick på Twitter var vad jag menar med ”profetiska ghetton”. Jag tror att närhelst de olika gåvorna frikopplas från varandra och en miljö eller ett sammanhang präglas uteslutande av en slags gåva, då blir det osunt. Med profetiskt ghetto menar jag en församling eller ett sammanhang som uteslutande präglas av den profetiska gåvan/tjänsten och skapar en egen bubbla. Även de andra gåvorna kan skapa sina ghetton. Erfarenheten säger att profeter och evangelister har lättast att hamna i det diket och att apostlar har lättast för att undvika det.
Herdar – andliga föräldrar
Den fjärde gåvan Ef 4:11 har tydlig metaforisk innebörd. Herdar var enkla människor som ägnade sitt liv åt att ta hand om någon typ av djur. De såg till att djuren hade tillgång till bete, vatten och skydd från rovdjur.
Herdar har mer än något annat ett stort hjärta för de människor som man lever bland. Det här är förmodligen den mest lokala av de fem gåvorna. I NT uppmanas vid två tillfällen de som var lokala äldste att fungera som herdar i de församlingar där de tjänade (Apg 20:28, 1 Pet 5:2).
Under lång tid av historien har de andra gåvorna tolkats utifrån herdarnas perspektiv. Exempelvis: hur ser en god evangelist ut från herdarnas perspektiv? Om vi vill se en missionell rörelse ta fart behöver det istället vara apostlarnas perspektiv som är tongivande. Exempelvis: Hur ser en god herde ut från apostlarnas perspektiv?
5 gåvor från Jesus
Jag drivs av drömmen att få se en rörelse av lärjungar som gör lärjungar och enkla, missionella, multiplicerande församlingar som sprider sig som en löpeld i Sverige och Europa. En sak som jag tror är helt avgörande om vi ska få se den drömmen bli en verklighet är de gåvor som beskrivs i Efesierbrevet 4:11.
”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.”
Kristna ord med förändrad betydelse
Det finns en hel del ord som används i kristna kyrkor och församlingar och som är tänkta att beskriva det vi tror på och det vi håller på med. Det är bra. Ord behövs för att beskriva. En del av de där orden har dock förändrats i sin betydelse så grovt att de nästan helt har tappat sin ursprungliga betydelse. Ibland beror det på att vi har tillverkat en religiös variant på ett ord. En teknik är till exempel att inte använda den svenska motsvarigheten till ett bibliskt begrepp utan istället använda sig av ord från grekiska eller latin för att effektivt kamuflera den egentliga betydelsen. Detta är något som sker även i våra svenska bibelöversättningar där man faktiskt låter bli att översätta vissa ord till svenska. Här kommer några exempel på religiösa ord som förändrats eller tappat sin betydelse.
Är alla församlingsledare pastorer?
Jag har den här veckan varit med på EFKs medarbetardagar i Stockholm. Medarbetardagarna är en årlig konferens för Evangeliska Frikyrkans ”pastorer”. Jag har funderat ganska mycket på den där termen – pastor.
I de flesta frikyrkor fungerar det så att församlingsledare som har någon form av anställning går under benämningen pastor. Det förväntas ofta mycket av pastorn. Han eller hon ska predika (underhållande, uppmuntrande, bibliskt, inte för utmanande, på ett sätt så att alla vill komma till just vår församling), visionera, administrera, leda verksamheten, göra hembesök hos gamla och sjuka, själavårda, leda människor till tro, leva i bön, ha en perfekt familj, tillmötesgå församlingens alla intressegrupper och åldersgrupper och så vidare… Är det någon mer än jag som tycker det här låter absurt? Pastorn arbetar dessutom oftast ganska ensam om hon eller han inte är anställd i en väldigt stor församling med flera anställda, vilket är ovanligt.
Jag har aldrig känt mig det minsta hemma eller attraherad av det där paketet. Jag är inte en pastor!
Pastor är egentligen ett latinskt ord som betyder herde som är 1 av 5 gåvor som det talas om i Efesierbrevet 4:11. De övriga är apostel, profet, evangelist, herde och lärare. Hur kommer det sig att det finns så många herdar och lärare i Sveriges församlingar och några evangelister men inga apostlar och profeter? Nu tror jag inte att det är så. Jag tror att de finns men att vi inte pratar så mycket om det. Jag har många vänner som arbetar som pastorer fast det är så tydligt att de är apostlar, profeter eller evangelister. Tänk om vi kunde förlösa människor att göra det Gud har kallat dem till!
Församlingarna i Nya Testamentet vårdades av team av oavlönade äldste/ församlingsledare som uppmuntras att vara föredömen och herdar. Gåvorna eller tjänsterna i Efesierbrevet 4 verkar vara resande och rörliga och hade som uppgift att utrusta de troende så att de troende kunde mogna och bygga upp församlingarna. Även dessa tjänster verkar allt som oftast fungera i team. Det är viktigt att poängtera att ledarskap i NT aldrig handlar om position utan om funktion, relation och tjänande.
Tänk om vi vågade låta Nya Testamentet utmana systemet! Några korta punkter:
- Vi behöver bryta ensam-varg-ledarskapet! Bibliskt ledarskap fungerar i team.
- Vi är i desperat behov av apostlar och profeter i vårt land om vi vill se en ny rörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som planterar församlingar. Vi behöver släppa rädslan för självutnämna apostlar och profeter. Det handlar inte om titlar och positioner. Det handlar om funktion. Varför är vi inte rädda för självutnämna lärare? Det är den enda gåvan som NT tydligt varnar för!!! (Jak 3:1)
- Vi behöver församlingar som sätter tjänsterna i Ef 4 fria att tjäna Gud och utbreda Guds rike långt utanför den egna församlingens gränser. Vi behöver dö bort från församlingstillväxt och leva för utredandet av Guds rike!
Det var några funderingar från mig.