Jag älskar Jesus. Det finns inte någon person som fascinerar mig som han, inte ens i närheten. Det känns som om jag precis har börjat lära känna Jesus trots att jag har känt honom större delen av mitt liv.
Ibland när jag läser berättelserna om Jesus i Bibeln funderar jag över hur stor skillnaden är, mellan det Jesus talade om och gjorde, och det som vi talar om och gör som troende idag. Det finns väldigt mycket att säga om detta. En sak man kan lägga märke till är att Jesus nästan aldrig talade om församling eller kyrka men hela tiden kallade människor till radikalt lärjungaskap – att lämna allt och följa honom.
För mig har missionsuppdraget, att göra lärjungar, alltid varit den främsta drivkraften i församlingsgrundande arbete. När jag, Jessica, Alva, Simon, David, Maria, Elliot, Erik, Rebecka och Thea flyttade till Helsingborg för att plantera församling var det för att vi längtade efter att fler människor skulle bli lärjungar till Jesus. Den stora förändringen för oss, under tiden sen dess, handlar om vilken ordning vi tänker att saker sker. I början var visionen att plantera församling för att göra lärjungar, alltså att man är tvungen att starta någon form av kyrkor för att människor ska kunna komma dit och bli upplärda i hur man följer Jesus. Det kan låta bra men ingenstans, någon gång, har Jesus bett oss att göra så. Han sa till sina lärjungar att GÅ UT och göra lärjungar. Jesus har faktiskt aldrig bett oss att plantera församlingar. I vårt arbete i Helsingborg längtar vi efter att allt ska handla om att göra efterföljare till Jesus, sen får Jesus själv bygga sin församling – som han faktiskt har lovat att göra.
I de kommande dagarnas blogginlägg tänkte jag dela några tankar om lärjungaskap och några bärande principer för det som vi kallar för lärjungagrupper. Hoppas att det kan bli till nytta!
Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.
