Förra veckans bloggserie om gåvorna i Efesierbrevet 4:11 blev välbesökt. Jag har fått en hel del positiv feedback, både på bloggen och i andra sociala medier. Jag fick även några frågor. En fråga som jag fick på Twitter var vad jag menar med ”profetiska ghetton”. Jag tror att närhelst de olika gåvorna frikopplas från varandra och en miljö eller ett sammanhang präglas uteslutande av en slags gåva, då blir det osunt. Med profetiskt ghetto menar jag en församling eller ett sammanhang som uteslutande präglas av den profetiska gåvan/tjänsten och skapar en egen bubbla. Även de andra gåvorna kan skapa sina ghetton. Erfarenheten säger att profeter och evangelister har lättast att hamna i det diket och att apostlar har lättast för att undvika det.
Evangelister – förmedlare av goda nyheter
Evangelistgåvan omnämns vid tre tillfällen i NT. Vid ett tillfälle för att beskriva Filippus, en gång i Ef 4 med de andra gåvorna och en gång när Paulus uppmanar Timoteus att utföra en evangelists gärning. Begreppet kommer från verbet ”att predika evangeliet”, som NT talar om desto oftare. Evangelister är personer som predikar evangeliet för människor som ännu inte är efterföljare till Jesus. Detta är något som alla är kallade att göra men som vissa är särskilt begåvade att göra. När NT talar om predikan handlar det inte om en 30-minuters monolog i en ”kristen” byggnad. Predikan handlar om att möta människor som inte tror – få eller många – och dela evangeliet med dem. Evangelistens gåva är därför en oerhört viktig pusselbit i en missionell rörelse.
5 gåvor från Jesus
Jag drivs av drömmen att få se en rörelse av lärjungar som gör lärjungar och enkla, missionella, multiplicerande församlingar som sprider sig som en löpeld i Sverige och Europa. En sak som jag tror är helt avgörande om vi ska få se den drömmen bli en verklighet är de gåvor som beskrivs i Efesierbrevet 4:11.
”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.”
Är alla församlingsledare pastorer?
Jag har den här veckan varit med på EFKs medarbetardagar i Stockholm. Medarbetardagarna är en årlig konferens för Evangeliska Frikyrkans ”pastorer”. Jag har funderat ganska mycket på den där termen – pastor.
I de flesta frikyrkor fungerar det så att församlingsledare som har någon form av anställning går under benämningen pastor. Det förväntas ofta mycket av pastorn. Han eller hon ska predika (underhållande, uppmuntrande, bibliskt, inte för utmanande, på ett sätt så att alla vill komma till just vår församling), visionera, administrera, leda verksamheten, göra hembesök hos gamla och sjuka, själavårda, leda människor till tro, leva i bön, ha en perfekt familj, tillmötesgå församlingens alla intressegrupper och åldersgrupper och så vidare… Är det någon mer än jag som tycker det här låter absurt? Pastorn arbetar dessutom oftast ganska ensam om hon eller han inte är anställd i en väldigt stor församling med flera anställda, vilket är ovanligt.
Jag har aldrig känt mig det minsta hemma eller attraherad av det där paketet. Jag är inte en pastor!
Pastor är egentligen ett latinskt ord som betyder herde som är 1 av 5 gåvor som det talas om i Efesierbrevet 4:11. De övriga är apostel, profet, evangelist, herde och lärare. Hur kommer det sig att det finns så många herdar och lärare i Sveriges församlingar och några evangelister men inga apostlar och profeter? Nu tror jag inte att det är så. Jag tror att de finns men att vi inte pratar så mycket om det. Jag har många vänner som arbetar som pastorer fast det är så tydligt att de är apostlar, profeter eller evangelister. Tänk om vi kunde förlösa människor att göra det Gud har kallat dem till!
Församlingarna i Nya Testamentet vårdades av team av oavlönade äldste/ församlingsledare som uppmuntras att vara föredömen och herdar. Gåvorna eller tjänsterna i Efesierbrevet 4 verkar vara resande och rörliga och hade som uppgift att utrusta de troende så att de troende kunde mogna och bygga upp församlingarna. Även dessa tjänster verkar allt som oftast fungera i team. Det är viktigt att poängtera att ledarskap i NT aldrig handlar om position utan om funktion, relation och tjänande.
Tänk om vi vågade låta Nya Testamentet utmana systemet! Några korta punkter:
- Vi behöver bryta ensam-varg-ledarskapet! Bibliskt ledarskap fungerar i team.
- Vi är i desperat behov av apostlar och profeter i vårt land om vi vill se en ny rörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som planterar församlingar. Vi behöver släppa rädslan för självutnämna apostlar och profeter. Det handlar inte om titlar och positioner. Det handlar om funktion. Varför är vi inte rädda för självutnämna lärare? Det är den enda gåvan som NT tydligt varnar för!!! (Jak 3:1)
- Vi behöver församlingar som sätter tjänsterna i Ef 4 fria att tjäna Gud och utbreda Guds rike långt utanför den egna församlingens gränser. Vi behöver dö bort från församlingstillväxt och leva för utredandet av Guds rike!
Det var några funderingar från mig.