Goda vanor

Idag är börjar vardagen på allvar för min del. Den här sommaren har varit ganska lång med semester, föräldraledighet och semester med ett par avbrott för New Wines Sommarkonferens och Helsingborgsfestivalen som innebar en del arbete.

change aheadPersonligen förknippar jag sommar och ledighet med avkoppling och spontanitet. Det är härligt på många sätt men det jag allt som oftast saknar mest är regelbundenheten i de dagliga vanorna. När det är dags att köra igång vardagen igen efter en tids ledighet tycker jag att det är ett ypperligt tillfälle att fundera igenom sina vanor, goda och dåliga, och fundera över eventuella förändringar.

Jag tror att vi är många som lätt hoppas på de snabba lösningarna. Lottvinster istället för en ordnad ekonomi, superdiet under några veckor istället för långsiktig sundhet eller varför inte andliga upplevelser på konferens istället för en regelbunden och vardaglig relation med Gud. Jag tror att vi alltid överskattar de snabba lösningarna och alltid underskattar kraften i de små sakerna, små vanorna som vi ger oss till varje dag. Det är de vardagliga vanorna som kommer att forma din och min framtid!

I Ordspråksboken 13:11 uttrycks det så här: ”Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket.”

När jag funderar på mina egna vanor är det följande områden som dyker upp i tankarna:

  • Bön
  • Fasta
  • Bibelläsning
  • Mat
  • TV-tittande
  • Internetsurfande
  • Mobilanvändande
  • Prioriteringar
  • Relationer

På flera av de här områdena skulle jag vilja få till förändringar under den kommande hösten. Detaljerna håller jag gärna för mig själv. Hur ser dina vanor ut? Vilka områden kommer du att tänka på när du tänker på goda och dåliga vanor? Vilka förändringar skulle du vilja göra?

Tillsammans för en förvandlad stad

Den gångna helgen har varit väldigt spännande. Utifrån Helsingborgs bönenätverk som består av troende kristna från många olika typer av församlingar har vi samlats för en bönekonferens med temat ”Tillsammans för en förvandlad stad”. Vår gemensamma längtan är att Helsingborg ska bli en bättre stad att bo i och att Guds rike ska växa genom att allt fler människor följer Jesus och upprättas i hans kraft.

Under helgen hade vi besök av Martin Scott som är en resande profet från England som för närvarande bor i Spanien. Martins undervisning hade en stark profetisk skärpa som utmanade oss och uppmuntrade oss som Guds församling i Helsingborg i det som Gud har kallat oss till.

Av det som Martin delade var det en sak som verkligen tog tag i mig. Han sa att ”när församlingen fungerar utifrån en ande av självbevarelse kommer den att förlösa död i sin omgivning.” Utmaningen är knivskarp. Min personliga bedömning är att majoriteten av energin i de flesta församlingar i Sverige går åt till att just det, att bevara sig själv. Vad säger Jesus? Den som vill bevara sitt liv kommer att förlora det. Vilken beskrivning ger Jesus av Gud? Som en galet risktagande herde som lämnar 99 får i öknen för att söka efter det enda förlorade fåret.

Tänk om vi var villiga att följa Jesus i att dö bort från oss själva, vår egen prestige och vår egen längtan efter att vårt sammanhang ska finnas kvar, lyckas, växa. Tänk om det istället kunde få handla om Guds rikes tillväxt och all ära till Jesus. Tänk om vi vågade lämna den märkliga kombinationen av trygghetsnarkomani och fruktan som självbevarelsen handlar om och vågade riskera allt för att få se något nytt växa fram!

Jag skulle vilja passa på att tacka alla goda vänner från olika församlingsgemenskaper i Helsingborg för en fantastisk helg! Ni är underbara!

Bön & Fasta

Under förra veckan hade vi i nätverket av husförsamlingar en bön och fastevecka. Därför blev det inte så mycket bloggande från min sida. Det har varit en oerhört stark och betydelsefull vecka på många olika sätt. Vi hade flera bönesamlingar om dagen i olika konstellationer, beroende på vilka som kunde, och olika personer fastade på lite olika sätt och olika länge. Vi avslutade veckan med en helg då vi åkte iväg tillsammans till en gård utanför Helsingborg och fick gott om tid för bön, gemenskap och undervisning. Det har varit en mycket spännande vecka!

Jag tror att detta med bön och fasta är något som vi behöver återupptäcka som efterföljare till Jesus i vår del av världen. Att regelbundet under några dagar avstå från mat, tv-tittande och internetsurfande för att be och söka Gud tillsammans med sina bröder och systrar i tron borde vara en naturlig del av vår livsstil. Jag längtar verkligen efter att leva det livet!

För Jesus verkade det vara fullkomligt naturligt med tider för fasta, avskildhet och bön. Hans tjänst inleddes med 40 dagars bön och fasta i öknen. Han drog sig ofta undan för att be, antingen själv eller med sina lärjungar under hela den tid han vandrade omkring i Israel. När han talade om fasta så utgick han från att hans lärjungar skulle fasta och gav dem enkla instruktioner för vad de skulle tänka på. ”När ni fastar…”

Det är tydligt att de första kristna verkligen följde Jesus på det här området. Bön och fasta återkommer flera gånger i Nya Testamentet och det verkar som om man alltid bad och fastade innan man skulle avskilja någon för ett uppdrag eller sända iväg någon i tjänst för Gud på andra platser. Hur skulle det se ut i församlingar i Sverige om vi alltid bad och fastade tillsammans innan människor gick in i olika uppdrag? Vad skulle hända om vi tillsammans skulle börja be och fasta för att människor i vår omgivning ska få komma till tro? Det finns ingenting som kan stå emot en församling som ber!

Världens bästa pappa

Vår fader, du som är i himlen.

En sak som påverkar din eller min relation till en viss person väldigt mycket är den bild som vi har av den personen. Om din bild av en person är att han/hon är våldsam kommer du förmodligen att hålla dig undan. Om din bild av en person är att han/hon är elak, cynisk och sarkastisk kommer du förmodligen inte öppna ditt hjärta och dela dina innersta tankar. Det finns många andra både positiva och negativa bilder vi kan ha av andra människor. Ibland stämmer de här bilderna, ibland stämmer de inte alls.

Samma sak gäller i min relation till Gud. Den bild jag har av honom kommer helt avgöra min relation till honom. När Jesus Kristus, Guds Son kom till världen lärde han oss att se på Gud och relatera till Gud som vår pappa – vår gode far. Det här var helt otänkbart och extremt revolutionerande i den miljö som Jesus befann sig där det var väldigt viktigt att frukta Gud. Den bön Jesus lärde sina lärjungar att be börjar just med att vi vänder oss till Gud som vår pappa. Många har bilden av Gud som långt borta. Ingenting kunde vara mer fel. Han är så mycket närmare dig än vad du tror! Han är din gode far som vill vara dig nära och som vill allt gott för ditt liv och för den här världen.

I vår individualistiska tid är det en god påminnelse att vi ber till ”vår” far. Även om tron på Gud och efterföljelsen av Jesus är personlig kan den aldrig vara en privatsak. Vi är alla skapade av Gud för att vara en liten del av något större och tron på Jesus uttrycks bäst i nära gemenskap med andra människor.

Jesus lär oss att be till den far som är i himlen. Det blir en påminnelse om att även om Gud är vår pappa är han ändå annorlunda. Han är den högste. Han är skaparen av himmel och jord och vi är alla skapade av honom. Det ger oss ödmjukhet när vi närmar oss honom. Det är inte helt ovanligt att ett litet barn skryter över sin pappa och hävdar att just hennes pappa är störst, starkast och bäst i hela världen – ett omdöme som extremt sällan stämmer. När det gäller vår pappa Gud så är det verkligen så – han är störst, starkast och bäst. Ingenting är omöjligt för honom. Vår pappa är bäst!

Jesus fyll vår böner med uppenbarelsen om vem Gud är. Herre, lär oss att be!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.

Lär oss att be!

Runt om i världen i olika Jesusrörelser kan människor berätta om att bön har varit en av de viktigaste ”sysselsättningarna” i rörelsen. När jag hälsade på församlingsplanterare i Etiopien som hade planterat massvis av församlingar, fått se människor komma till tro, uppväckt döda men också utstått förföljelse, ville jag veta vad deras hemlighet var. Jag fick alltid samma svar. ”Lär dig att be och fasta.”

När man läser om Jesus i evangelierna verkar det som om han bad ganska mycket. Vid ett tillfälle när han bad sa hans lärjungar: ”Lär oss att be”. Det Jesus då delar med sig av är det som ibland brukar kallas ”Herrens bön” eller ”Fader vår”.

Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.

Väldigt många gånger har den här bönen blivit något som vi religiöst har rabblat i brist på annat. Jag tror att Jesus hade något annat i åtanke. Herrens bön är i särklass det bästa hjälpmedlet för någon som vill fördjupa sin relation med Gud och sitt böneliv. Jag tror inte att bönen i första hand är en färdig bön att läsa ord för ord utan snarare en mall för vad vår bön till Gud kan och bör innehålla. Varje mening eller stycke är som en rubrik där vi själva får fylla på med innehåll.

Personligen har Herrens bön varit helt avgörande i mitt böneliv. I princip varje dag använder jag mig av den när jag tar tid med Gud. Framöver tänkte jag dela lite tankar om de olika delarna i Herrens bön. Totalt blir det en liten serie på nio bloggposter. Dela gärna med er av era erfarenheter av bön!

Herre lär oss att be!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.