Jag har nyligen läst och gjort en liten undersökning av Michael Frosts och Alan Hirschs bok ReJesus. Det är en mycket läsvärd bok som utmanar läsaren och 2000-talets församling in i en radikal återkalibrering till Jesus. I vår tid finns det så många tankar och idéer kring vad församlingen skulle kunna vara eller borde vara. Det finns en rad olika trender som drar åt vitt skilda håll. Frost och Hirsch menar att vi behöver komma tillbaka till Jesus och låta honom definiera och forma vårt uppdrag vilket i förlängningen behöver definiera och forma församlingen.
Fortsätt läsa ”Evangeliet om Jesus i centrum”Bläckfisk eller sjöstjärna?
I Nya Testamentet beskrivs församlingen som en decentraliserad rörelse. Det innebar att det inte fanns något högkvarter, att varje församling – oavsett storlek – var självbärande och att varje lärjunge var en bärare av Guds rike genom den helige Ande.
En väldigt bra bild att illustrera skillnaden mellan en centraliserad institution och en decentraliserad rörelse är bläckfisken och sjöstjärnan. Bläckfisken är en på många sätt fantastisk varelse. Om den blir skadad och exempelvis förlorar en av sina armar kan den förlorade kroppsdelen ofta växa ut. Dock har den ett centralt nervsystem. Det innebär att om den förlorar sitt huvud så dör den. Sjöstjärnor fungerar väldigt annorlunda. En sjöstjärna har inget centralt nervsystem (hjärna). Istället har den ett decentraliserat nervsystem som finns i varje del av sjöstjärnan. Om ett ben skärs av från en sjöstjärna växer inte bara benet ut igen, det avskurna benet börjar växa till en ny sjöstjärna!
Tillbedjan eller efterföljelse?
Det finns få saker som påverkar en kristen människas liv som den bild man har av Jesus. Ett av våra största problem i kyrkan är att vi under århundraden har odlat en övermänsklig bild av Jesus som främst passar för att tillbe honom. Det är inget fel på tillbedjan men om vi läser evangelieberättelserna är det tydligt att Jesus främst kallade efterföljare. Jag tror att Jesus hellre vill ha 10 personer som följer honom än 1000 som sjunger sånger till honom utan att det får konsekvenser för deras liv.
Vilka ord brukar vi oftast använda i våra sånger när vi beskriver Jesus? Underbar, vacker, ljuvlig, upphöjd etc. Varför har vi aldrig med ord som provocerande, utmanande, oberäknelig, busig, förbryllande, skämtsam och farlig?
Vad säger Hirsch om apostlar?
Den senaste tiden har jag blivit uppmärksam hur olika man kan se på ett begrepp som apostel. Om vi vill se en sann lärjungarörelse ta fart tror jag att det är helt avgörande att vi återupptäcker de gåvor som Paulus beskriver i Ef 4:11. Det handlar inte om maktkoncentration eller hierarkiska strukturer, tvärtom! Jag tror att det handlar om nödvändiga funktioner i en dynamisk och icke-hierarkisk rörelse. Jag funderar på att skriva en bloggserie om tjänstegåvorna men tror att den behöver lite tid på sig att mogna i mina tankar. För närvarande nöjer jag mig med ett bra citat. Jag håller på och läser boken ”The Permanent Revolution” av Alan Hirsch och Tim Cathim. De skriver så här om apostolisk tjänst.