I Gamla Testamentet talas det vid flera tillfällen om detta med tionde, alltså att avskilja en tiondel av sin inkomst. Detta har ofta använts, rakt av, av församlingar, för att säga att varje troende ska ge en tiondel av sin inkomst till församlingens verksamhet, om man inte vill stjäla från Gud, och dra förbannelse över sig själv och sin ekonomi. Jag har själv (tyvärr), flera gånger, talat på det sättet. Bibelordet som ofta används kommer från Malaki 3:8-10.
Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: ”Vad har vi stulit från dig?” Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig. För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.
Det många inte vet är att det i GT fanns tre olika sorters tionde.
- Det levitiska tiondet innebar att man skulle ge en tiondel av skörd och inkomst till leviterna som skötte templet (4 Mos 18:21-24).
- Högtidernas tionde innebar att man skulle sätta undan en tiondel av skörd och inkomst för att användas för egen mat och dryck vid de stora högtiderna (5 Mos 14:22-27).
- De fattigas tionde innebar att man en gång var tredje år gav bort en tiondel av skörd och inkomst till fattiga, främlingar, faderlösa och änkor (5 Mos 14:28-29).
Skulle man tillämpa dessa tre sorters tionde skulle det innebära att löpande ge bort 23,3 % av sin inkomst, vilket jag aldrig har hört någon propagera för. Jag tror att vi behöver inse att tiondegivande är en gammaltestamentlig princip. Jesus kallar oss att ge hela våra liv, allt vi äger och alla våra pengar till honom. Den som varje månad betalar tionde men fortsätter att konsumera onödiga prylar följer inte Jesus på detta område. Jesus vill vara ensam Herre över hela vår ekonomi.
Däremot kan tiondegivande vara en utgångspunkt för ett utgivande och generöst liv. Dock är det viktigt att givande aldrig baseras på plikt, skuld, skam och rädsla. Vi är kallade att ge frivilligt och med glädje (2 Kor 9:7). Jag och min familj har bestämt oss för att ge 10 % av vår inkomst, varje månad, till arbetet i husförsamlingsnätverket vi är en del av. Det hjälper oss att ge rejält och regelbundet, vilket befriar från habegär och pengakärlek. För oss är det dock viktigt att Jesus får styra hela vår ekonomi i gästfrihet, radikal generositet och rättvis/miljövänlig konsumtion för att fylla behov i vår omgivning och omvärld. Där har vi fortfarande mycket att lära oss. Jag tror att Jesus kallar alla som följer honom att utmana Mammon, att riva ner konsumtionens altare och ge bort mer! Det är roligt att ge!
Vad tänker du om tionde och givande?
Hej, här där vi bor drar de flesta församlingar tionde automatiskt från ens konto varje månad när man är medlem, det är inget val utan ett villkor för att vara med i församlingen. De kyrkor som inte har det systemet har en fast avgift per familj som också dras från ens konto varje månad. Utöver detta ger man en kollekt varje söndag (frivilligt) som går till andra ändamål än församlingens fasta utgifter. Jag förstår att församlingen behöver pengar, men jag tror inte att det här är rätt sätt och det är inte alls att ge frivilligt och med glädje som du skriver innan. Sen finns det de som tjänar minimilön och då är det en hög avgift att betala för att vara medlem i en församling och man kanske inte kan betala varje månad, man blir då inte utesluten, men får ett samtal från församlingsledningen. Dessutom måste man ha allt klart med församlingen (vara ok med betalningarna) för att få ett ”flyttbetyg”.
Jag tror inte att det var så som Gud menade att 10e skulle fungera, eller att ge till församlingen. Och att man måste betala en avgift för att vara medlem i församlingen. Det är en av anledningarna till att vi inte är medlemmar i en församling här, även om vi skulle ha råd att betala avgifterna. (obs, vi bor inte i Sverige, så det är inga svenska församlingar jag skriver om).
Linda, verkligen skrämmande att höra! Tyvärr är det väl så det blir på en del håll, när den felaktiga läran om tionde används för att dra in pengar till kyrkobyggnader, verksamheter och pastorslöner. Ibland känns det som att skillnaden till hur församlingen beskrivs i NT är enorm…
Jag har blivit rädd att hamna i helvetet om jag inte ger tionder,nu säger inte våran pastor så men en som varit i helvetet/himmel (Angelica zambrano) sa att om man inte betalar tiondet.sånt har gett mig en enorm räddsla är rädd för helvetet.
Mikaela, jag blir både arg och ledsen över att läsa ditt meddelande. Absolut inte på dig men på människor som använder helvetet för att skrämma andra till givande. Eftersom jag inte riktigt kunde släppa din kommentar skrev jag ett litet blogginlägg där jag svarar lite utförligare.
https://www.rickardcruz.se/helvetet-som-maktmedel/
Gud älskar dig! Han vill inte att du ska vara rädd!
Det är dags med sund undervisning om offer och tionde, jag tror faktiskt jag aldrig hört det i en kyrka. Som det framgår av Rickards inlägg, var tiondet i GT också en social institution. Sverige har ett av världens högsta skatter. Att ge tionde från sin nettoinkomst är orimligt. En svensk fattigpensionär kan få ca 9 000 kr i handen varje månad. Detta skall räcka till allt: hyra (oftast mellan 4000 – 5000 per månad), mat, resor, tidning, telefon, elräkning, andra fasta avgifter, medicin, läkarbesök, tandläkare. Att från dessa 9 000 kr ge 900 kr till en välmående församling kan inte motiveras. Allt givande skall göras av glädje, och vad som är viktigt, att man med sitt givande medverkar till utbredandet av evangelium och rättfärdighet i landet. Detta betyder nödvändigtvis inte att t ex ge stöd för ett dyrt och onödigt stort kyrkbygge. Förkunnare kan dessutom likt Paulus arbeta med sina händer på sidan om och därmed behålla sin frihet. Man måste vara lojala mot sin arbetsgivare – vilket i sig kan vara problematiskt, om vallet gäller rättfärdighet och trohet mot evangeliet eller lojalitet mot strukturerna i ett kyrkosystem.
Så sant! Jag tror att alla ska ge efter egen förmåga men framförallt så som Gud leder. Däremot är det slöseri att fortsätta att pumpa in pengar i inomkyrkliga verksamheter och löner. Jag tror att vi framförallt är kallade att fylla verkliga behov i vår omgivning och omvärld och ta ansvar för resande missionsarbetare/förkunnare.
Håller med om att anställning kan skapa lojalitetsband som inte är sunda. Tyvärr håller även stora delar av frikyrkan på att bli ännu mer professionaliserad. De församlingsledare som inte skulle fortsätta göra samma sak, även utan anställning och lön, borde säga upp sig.