Den gångna helgen har jag spenderat i Stockholm. Dels var jag där för att undervisa under en dag med Maskrosnätverket och dels för att träffa min gode vän Charles Kridiotis.
Under lördagen med Maskrosnätverket berättade jag om arbetet i Helsingborg och delade några principer för en rörelse av enkla församlingar. Neil Cole brukar säga att om vi ska få se en rörelse behöver vi multiplicera 1) lärjungar, 2) ledare, 3) församlingar. Skillnaden mellan addition och multiplikation är inte bara ett tankeexpriment eller i första hand en fråga om kvantitet. Multiplikation är en grundläggande funktion som beskriver hur Guds rike fungerar. Multiplikation innebär att vi är kallade att göra lärjungar som i sin tur gör lärjungar, träna ledare som i sin tur tränar ledare och plantera församlingar som i sin tur planterar församlingar.
Om Gud kallar oss att initiera och vara en del av en multiplicerande rörelse finns det flera saker som vi behöver lära oss. En fråga som vi behöver ställa oss själva är om det vi gör är reproduceringsbart. Det kanske verkar vara ett onödigt långt och krångligt ord men det är nog så viktigt. Frågan är om formerna för det vi gör är så överföringsbart och enkelt så att det går att göra igen och igen.
Hur ser det då ut i praktiken? Jag ska försöka ge några exempel. När jag hjälper någon att följa Jesus så behöver jag göra det på ett sätt som den personen kan ta efter och göra med andra som vill följa Jesus. Att be långa och välformulerade böner, att ge sig in i djupa teologiska resonemang eller att hänvisa till de 10 bästa böckerna jag läst om lärjungaskap – det är inte reproduceringsbart! Personen som precis har börjat sin vandring med Jesus kommer inte att kunna repetera de sakerna med andra vänner. Däremot att läsa Bibeln tillsammans, samtala om hur man kan tillämpa det man läst i praktiken och be enkla böner för varandra och andra är bra sätt att göra det. Det är reproduceringsbart.
Ett annat exempel är hur församlingens samlingar ser ut. Är formerna så enkla så att de flesta i församlingen känner att ”en sån här församling skulle jag kunna starta hemma hos mig” eller är de så avancerade så att multiplikation omöjliggörs? Exempel på saker som inte är reproduceringsbara är: avancerade liturgier, teoretisk undervisning med hänvisningar till grundtexten och diverse bibelkommentarer, professionell lovsång etc. Saker som däremot är oerhört reproduceringsbara är exempelvis att dela livet med varandra under en middag med Jesus i centrum, att be enkla böner med vardagliga ord eller att läsa Bibeln tillsammans och ställa enkla frågor som 1) Vad står det? 2) Vad betyder det? 3) Vad vill Gud säga till oss? 4) Vad ska vi göra?
Ett av de viktigaste uppdragen som ledare är att vara ett föredöme, alltså en person värd att ta efter. Det är dock väldigt vanligt att ledare i församlingar berättar om tillfällen som Gud använde dem men som är omöjliga eller väldigt svåra för andra att ta efter. Exempelvis att de träffade någon någonstans, började prata och fick frågan vad de arbetar med. När de svarade ”pastor” var det andliga samtalet igång och de fick tillfälle att berätta om Jesus. Är det reproduceringsbart? Blir människor som lyssnar på ett sånt exempel uppmuntrade att göra samma sak eller tänker de ”kul att pastorn får vittna om Jesus”? Jag tror det senare. Om man som ledare verkligen vill vara ett föredöme så är det en god träning att välja bort de genvägar eller fördelar man har som ledare och när man berättar exempel från sitt eget liv fokusera på sånt som människor kan ta efter.
När jag tänker på de husförsamlingar eller liknande gemenskaper som växer fram på olika platser i landet så tror jag att det är så viktigt att principen om reproduceringsbarhet blir ett ständigt test för att se om vi är på rätt väg. Om Jesus har kallat oss att sträcka oss efter rörelse så har vi egentligen inget annat val.
Hur ser det ut i den församling du är med i? Hur gör ni lärjungar, tränar ledare, lever församling? Är det reproduceringsbart?
Min före detta församling var inte reproduceringsbar… En stor anledning att jag och min familj lämnade. Där var det pastorn som pratade teologi på söndagen så man tappade bort sig efter 5 minuter och nästan sov efter 10…
Gillar det du skriver, väldigt kloka ord!
Tack för uppmuntran!
Tråkigt att höra om er före detta församling. Har ni hittat vidare till något nytt sammanhang?
Vi letar fortfarande… Ett ständigt samtal med Gud om vart vi ska..
Jag är övertygad om att Gud ska leda er.
Synd att vi missade detta tillfället. Även om vi höll på med att göra lärjungar under tiden.
Jag förstår att ni hade det bra på pastorskonferensen. Det är så uppmuntrande att höra hur Gud använder er! Hoppas att våra vägar korsas snart!
Hej Richard!
Tack för att du lyfter fram betydelsen av att vara en förebild. Jag tror det är viktigt att tänka sig för så att den som har varit med om Guds verkan i sitt liv berättar om det i lagom portioner så att inte han/hon framstår som alltför märkvärdig och ouppnåbar. Men jag har också ett par funderingar kring reproducerbarhet.
1) Riskerar inte denna idé att hamna i konflikt med Nya testamentets lära om en mångfald av gåvor och tjänster? Om du har en gåva att undervisa kan det inte reproduceras av den som istället har en gåva att tjäna. Om någon är en profet kan man inte räkna med den som har gåvan att styra kan reproducera profettjänsten och vice versa. Du kan nåt som inte jag kan, och jag kan nåt som inte du kan.
2) Bör och kan inte de stora ting Gud gör i andras liv inspirera oss även om vi inte får uppleva så stora ting själva? Bibeln säger att vi ska ha profeter, apostlar och Jesus själv som våra förbilder. Dessa gjorde ofta enastående gärningar genom Guds kraft, men vi alla är väl kallade att göra goda gärningar som ligger i linje med deras exempel (jfr Joh 14:2).
3) Riskerar inte idén om reproducerbarhet att förmänskliga byggandet av Guds församling? Gud verkar handla på olika sätt och göra speciella under när han leder sitt folk. Om det räcker att kopiera något andra gjort – behöver vi då verkligen den helige Andes detaljerade vägledning som är anpassad för varje unik situation?
Det var några funderingar i all välmening. Fridshälsning! /David Svärd
Hej David och tack för dina frågor! Jag tycker definitivt att de är berättigade. Alla mynt har två sidor… Jag har inte alla svar men jag skriver gärna hur jag tänker.
1) Jag tror som du att vi har olika gåvor och att vi tillsammans utgör en mångfald i Guds rike och Guds församling. Dock finns det i Bibeln en spänning mellan det allmänna – som alla är kallade till och de uppgifter som vissa kallas till. Vi kan alla profetera – men inte alla är profeter. Vi uppmanas att undervisa varandra och borde vara lärare för länge sedan – men inte många bör bli lärare. Botandet av sjuka är ett tecken som ska följa dem som tror – men vissa har helandets gåva på ett speciellt sätt. När Paulus talar om tjänstegåvora i Ef 4 så skriver han att de ska utrusta de heliga. Det tror jag är ett nyckelord. En apostel som fungerar kommer att utrusta Guds folk att vara apostoliska. En profet som fungerar kommer att utrusta Guds folk att vara profetiska. Om det ska fungera behöver man fundera över hur man gör saker och ting och hur man förmedlar det man har så att människor verkligen har en möjlighet att ta efter. Här tycker jag mig också se början på en förändring i min korta erfarenhet. På 90-talet var det exempelvis många fler ”profeter” som lät människor stå i kö för att få ett tilltal medan många idag ägnar sig mer åt att hjälpa människor att själva höra från Gud. Jag skulle säga att en stor del av den ”allmänna” kallelsen till Guds folk inte fungerar. Bota sjuka, predika evangeliet, göra lärjungar, profetera, driva ut demor etc. är faktiskt saker som vi alla är kallade till.
2) Jag kan inte annat än att hålla med. Det Gud gör genom andra människors liv bör definitivt inspirera mig att tjäna Gud i den gåva han har gett mig.
3) Tanken med reproduceringsbarhet är inte att kopiera det någon annan har gjort. Det handlar om att inte krångla till saker i onödan så att människor känner att de också kan bli använda av Gud.
Jag gillar dina funderingar och hoppas att något av det jag skriver är begripligt… =)
Bless!
Tack Rickard, det är mycket som är begripligt och klargörande! En sista sak som jag tänker på är detta med välformulerade böner och djupa teologiska resonemang. Om bönerna är välformulerade men inte utgår från hjärtats tro eller resonemangen djupa men inte klargörande och trosstärkande är jag också kritisk. Men det finns väl också en skillnad mellan den som är ny i tron och den som äldre i tron. Den äldre kan ge en mer ingående undervisning som den nye inte kan förväntas reproducera – den nye får kanske vara nöjd med att ge en mindre heltäckande undervisning. Men jag håller med om att böner, undervisning och möten inte behöver dras ut på i längd i onödan.
Med önskan om Guds välsignelse till dig!
Personligen tänker jag att det handlar om vilket forum olika gåvor kan ta sig uttryck i. Jag tror att djupare undervisning och långa böner absolut kan ha sin plats, frågan är bara när och var. Vill man se en rörelse av enkla församlingar/husförsamlingar så tror jag att församlingens sammankomster behöver vara enklare men att det kan finnas andra forum för mer undervisning och mer bön. Däremot kan ett samtal utifrån Bibeln i en husförsamling, där alla får vara med och bidra, många gånger ta längre tid än en traditionell predikan.
Frid!
Tack för dina givande svar! Jag är van vid öppna bibelsamtal från olika hemgrupper och ser ett stort värde i det – och de kan ta riklig tid. 🙂
Ha en bra dag!