Inlägg

Publicerat

På frukten känner man trädet

När Jesus talar om hur hans lärjungar ska känna igen falska profeter i Matteus kapitel 7:15-20 talar han om frukten på ett träd. Ett gott träd bär god frukt. Ett dåligt träd bär dålig frukt.

Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. Alltså ska ni känna igen dem på deras frukt.

Den här bibelpassagen används märkligt nog inte så sällan för att ursäkta dålig karaktär hos till synes framgångsrika ledare eller sammanhang.

Fortsätt läsa ”På frukten känner man trädet”
Publicerat

Applåderna är inte problemet

Joel Halldorf skrev på torsdagen en text i Dagen där han lite nostalgiskt längtar tillbaka till sin barndoms pingstkyrka då applåder vore otänkbart. Joel gör viktiga poänger. Det finns en risk att kyrkliga gudstjänster i vår tid alltmer kommer att likna föreställningar som ska konsumeras. Men frågan är om det är applåder för att visa uppskattning som är problemet? Borde vi inte snarare fundera över de bakomliggande orsakerna?

Det finns ett välkänt citat av Winston Churchill som jag tycker är väldigt talande.

”We shape our buildings; thereafter they shape us.”

Fortsätt läsa ”Applåderna är inte problemet”
Publicerat

Församlingens blueprint

I inledningen av Apostlagärningarna beskrivs hur den första församlingen föds på Pingstdagen. När den utlovade helige Ande fyller lärjungarna samlas människor och undrar vad det är som händer. Petrus kliver då fram och predikar de goda nyheterna om Jesus.

När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.” Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: ”Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.

Fortsätt läsa ”Församlingens blueprint”

Publicerat

Sövd av ”väckelse”?

Tidigt under mitt liv fick jag höra talas om ”väckelse”. Antingen vet du vad jag pratar om eller så vet du inte. De äldre berättade gärna om bygdens väckelse på 30-talet då människor i stora skaror kom till tro på Jesus. Till och med missionsförbundare fick syndanöd och valde att bli riktiga kristna…

Väckelsen var något som en dag skulle komma tillbaka. Något som vi skulle be om och vänta på och som dök upp i olika profetiska utsagor om framtiden. När väckelsen kom skulle allting bli härligt och underbart. Guds härlighet skulle landa i kyrkan och människorna skulle strömma dit för att vända om från sina synder.

Talet om väckelse fick och får många gånger en väldigt passiviserande effekt. Om allting ordnar sig när väckelsen väl kommer vad ska vi då göra under tiden? Jesus har instruerat alla de som följer honom att exempelvis dela evangeliet, bota sjuka och göra lärjungar. Istället väntar och hoppas många på den dag då Gud kommer att göra det åt oss! Istället för att göra det Jesus uppmanar alla lärjungar till och gå ut för att göra lärjungar så väntar och hoppas man att folk ska komma in (så att pastorn kan gör lärjungar). Idag blir det till och med allt vanligare att man i vissa sammanhang delar upp kristna i de som är ”väckelsekristna” och de, ja alltså – de andra. Jag får nog anse mig vara ganska insatt men jag kan ärligt talat inte ens förklara vad det betyder.

Fortsätt läsa ”Sövd av ”väckelse”?”