Omvänd er och låt er döpas!

Idag talas det mycket i media om prinsessan Estelles dop (1,2,3,4). Jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt att skriva någonting om dopet.

Ett tillfälle i Bibeln som talar om dopet är Apostlagärningarna kapitel 2. Petrus har predikat för en stor folkskara om Jesus, Guds Son, som dog på korset men uppstod på den tredje dagen. I vers 37 till 41 kan vi läsa:

När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Dopet är den yttre bekräftelsen på hjärtats tro på Jesus. När man döps omsluts man av Jesus lika nära som vattnet omsluter en när man tar ett dopp (Gal 3:27). I dopet ”dör” man från sitt gamla liv, som begravs, och man ”uppstår” till det nya livet i Jesus (Rom 6). Dopet är det första steget för att börja följa Jesus och man blir fullt ut en del av gemenskapen av lärjungar.

När döps man? Vem som helst som har hört de goda nyheterna om Jesus, tror på Jesus och vill följa honom bör döpas så snart som möjligt. Dopen skedde som regel omedelbart efter omvändelsen i Nya Testamentet. Om du vill vänta tills du är perfekt med att döpa dig så får du vänta länge… Jag hoppas verkligen att Estelle är något slags underbarn som redan vid tre månaders ålder har kunnat fatta ett medvetet beslut om att följa Jesus. Förmodligen inte… Det är bättre att vänta tills man är lite äldre. Barndopet slog igenom på allvar på 400-talet när kristendomen hade blivit statsreligion i Romarriket och Augustinus m fl undervisade att odöpta barn som dog hamnade i helvetet. De första århundradena praktiserades nästan uteslutande troendedop.

Hur döps man? Bibelns ord för dop är baptisma och betyder ”neddoppning” eller ”nedsänkning”. Den som döper gör det i ”Faderns, Sonens och den helige Andes namn” och doppar den som döps i vattnet så att han eller hon är helt under vattnet.

Var döps man? Var som helst där det finns tillräckligt med vatten för en nedsänkning. Det behöver absolut inte vara en kyrkobyggnad! Några personliga favoriter är havet, trädgårdspool, badkar eller varför inte en vattenfylld soptunna. Det som gör dopet heligt är inte omgivningarna utan närvaron av Gud själv.

Vem kan döpa? Vem som helst som själv följer Jesus och själv är döpt kan döpa andra! Dopet är en del av den missionsbefallning som Jesus har gett alla sina lärjungar i alla tider att följa. Vi är alla kallade att ”Gå … ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” Det finns inget speciellt dopcertifikat, man behöver inte ha lång erfarenhet eller vara någon speciell ledare. Det räcker med att själv följa Jesus och själv vara döpt.

Steve Addison skriver följande på sin blogg:

”Who gets baptized, when, and who does the baptizing, are indicators of what separates a movement from a monument. Baptism is worth the fuss if you want to see a movement of multiplying disciples and churches.”

Join the movement!

Levande församlingsgemenskap

Har inte haft så mycket tid att blogga under helgen som gått. Vi har haft besök av familjen Hedlund som är våra mycket goda vänner från Västerås. Väldigt roligt! Igår eftermiddag träffades vi med ”husförsamlingen på Söder” hemma hos oss. Herrens måltid bestod av grillade hamburgare i värmen och solskenet, vi bröt bröd, delade bägaren, lovsjöng, bad, läste Bibeln, profeterade etc. En härlig eftermiddag. På kvällen besökte jag ”husförsamlingen på Eneborg” för att undervisa och uppmuntra dem. Jag brukar hälsa på där med ett par månaders mellanrum. Det var en stor öppenhet i samlingen och flera delade med sig av mycket personliga saker som vi bad för. Det är väldigt uppmuntrande att se hur Jesus uppenbarar sig genom dessa gemenskaper av människor.

Om det är någonting som jag aldrig skulle kunna vara utan så är det att vara en del av en levande församlingsgemenskap. Jag tror att församlingen som möts i ett hem är det absolut mest konkreta uttrycket av Guds församling. De flesta gånger Nya Testamentet talar om hur församlingen ska fungera syftas på församlingen i ett hem. Har man inte varit med om det har man missat mycket av vad församlingen är tänkt att vara. Vad kännetecknar då en församling enligt Nya Testamtet? Några exempel:

  • Jesus är huvudet, ledaren, centrum och syftet för församlingen.
  • Församlingen är en andlig familj som tillsammans lever missionsuppdraget.
  • Gemenskapen är så tät så att hela församlingen lider när en person har det svårt och blir glad när en person hedras.
  • Varje gång man möts kan var och en dela med sig av något till de andra. Samlingarna hänger inte på en enskild person.
  • Herrens måltid firas som en riktig kärleks- och gemenskapsmåltid som man blir mätt av.
  • De som är en del av gemenskapen ser inte något av det man har som sitt eget utan gör allt för att fylla de andras behov.
  • Församlingen har äldste/församlingsledare som fungerar som andliga föräldrar och tjänare. Församlingen besöks ibland av tjänster som ex. apostlar, profeter och evangelister som kommer för att utrusta de troende.
  • Församlingen identifierar sig med alla troende i den stad man bor.
  • Församlingen består inte av besökare utan av lärjungar till Jesus som gör fler lärjungar till Jesus.

Personligen tror jag att den här typen av gemenskap är något av det mest förvandlande man kan vara en del av. Jag drömmer om en rörelse av husförsamlingar som sprider sig från person till person, från hem till hem, från stad till stad. Guds församling som gestaltar Jesus Kristus är den här världens hopp!

Vad är församling?

Det finns många uppfattningar om vad en församling/kyrka är. Vissa tänker på en byggnad, andra på de verksamheter man bedriver i byggnaden. Andra tänker på de organisationer och strukturer som uppehåller verksamheterna som man bedriver i byggnaden. Vad är då församling enligt Bibeln?

Det svenska ordet församling är en översättning av det grekiska ordet ekklesia och betyder ungefär; en utkallad gemenskap eller samling människor. Ordet ekklesia finns med 115 gånger i Nya Testamentet.

Det svenska ordet kyrka är en översättning av det grekiska ordet kuriakos och betyder ungefär ”tillhör herren”. Under det första århundradet användes ordet mest om avgudatempel. Ordet kuriakos finns 2 gånger i Nya Testamentet men syftar på helt andra saker. Ordet började användas om kristna kyrkor när man på 300-talet började uppföra kyrkobyggnader.

Under de första århundradena av församlingens historia fanns inte kyrkbyggnader. Församlingen består av levande stenar – den består av människor. När det talas om församlingen i Nya Testamentet syftas det på följande vid olika tillfällen:

  • Den universella församlingen som består av alla troende i alla tider (ex: Ef 1:22).
  • Församlingen i staden som består av alla troende som bor på en viss plats (ex: 1 Kor 1:1-2).
  • Församlingen som möts i ett hem som består av troende lärjungar till Jesus som överlåter sina liv till Jesus, varandra och sin omgivning och lever i en nära gemenskap (ex: 1 Kor 16:19).

Dessa är de enda ”nivåerna” av församlingsliv. Det finns inte en enda referens till kyrkobyggnader, inte ett ord nämnt om kyrkosamfund, inte ett exempel på lokala församlingar med olika namn som avgränsar sig till andra lokala församlingar. Församlingen är en gemenskap av lärjungar till Jesus där Gud uppenbarar sin närvaro.

Sluta låtsas!

När man nyligen gjorde en undersökning bland icke troende svenskar och frågade dem om deras bild av kristendomen kom ordet ”falsk” på andra plats. Andra ord på samma tema som man ibland hör är präktig, ytlig och hycklare. När man hör sånt här kan man välja att gå i försvar och hävda att det inte alls stämmer eller så tar man sig en funderare om det kan finnas ett korn av sanning i hur människor överlag ser på kristenheten.

Givetvis finns det många som har positiva erfarenheter och omdömen om kristna men jag tror att vi också behöver lyssna på de tuffa orden och inse att vi är i ett enormt behov av större äkthet och större ärlighet bland dem som säger sig följa Jesus. Jag är övertygad om att det kan ta sin början i församlingsgemenskapen.

I Första Korintierbrevet 12 använder Paulus bilden av en kropp för att tala om församlingen. Han skriver i vers 26:

”Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.”

Paulus verkar mena att det är så här en församling ska fungera. Hela kroppen märker av om en lem lider eller hedras. Om det ska bli verklighet håller det inte att bevara distansen till varandra med ytliga jargonger eller religiösa floskler. Vi behöver våga vara sårbara inför varandra, vara oss själva och berätta hur det verkligen är. Hur stor kan en församling vara om hela församlingskroppen ska märka av om en person lider eller hedras?

När vi för tre år sedan startade en husförsamling hemma hos oss tillsammans med våra vänner myntade vi uttrycket ”När vi möts finns det ingen agenda som är viktigare än det som händer i människors liv och det som den helige Ande leder oss till.” Det innebär att en samling för det mesta inte alls blir som man tänkt sig. Det här har varit så viktigt för oss, även om vi bara har kommit en liten bit på vägen. Jesus är intresserade av hela våra liv. Om vi kan vara äkta och ärliga inför varandra och inför Gud så tror jag att vi också kan vara det inför våra medmänniskor. Det tjänar ingenting till att låtsas. Jesus förändrar inifrån.

Måste en församling vara sökarvänlig?

Jag tänkte fortsätta skriva lite på temat kristna samlingar. Något som har blivit väldigt vanligt i många kristna församlingar är en strävan efter att vara ”sökarvänlig”. Många av tankegångarna kommer från Bill Hybels, grundare och pastor i Willow Creek Community Church utanför Chicago. Det sökarvänliga har tillfört många församlingar mycket gott och hjälpt många att bli mer relevanta för sin omgivning.

Seeker sensitive churchBaksidan är att huvudriktningen i församlingslivet blir inåt – man vill få så många som möjligt att komma till oss – när Jesus faktiskt sänder sina lärjungar att gå ut. Konsekvensen blir att många kristna har tappat tron på att Jesus kan och vill använda dem på ett konkret sätt i vardagen och att den lokala församlings-gemenskapen blir ett monument som vi försöker bygga så stort som möjligt. Som enskild kristen i en sökarvänlig församling tjänar jag Gud genom att hjälpa till med kyrkans verksamhet och försöka bjuda med mig människor dit. Jag är övertygad om att Gud många gånger har använt sökarvänliga församlingar på ett fantastiskt sätt men jag är också övertygad om att det finns alternativ!

I Apostlagärningarna 4:31 beskrivs vad som hände när de första kristna samlades.

”När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.”

Här målas bilden upp av en samling som kanske inte var speciellt sökarvänlig men där alla fylldes av den helige Ande och sändes ut för att frimodigt predika Guds ord. Detta tror jag är ett syfte med att samlas som troende. Samlingar där Guds Ande får fylla på och sända ut. Där riktningen inte blir inåt men utåt.

I den typen av församling är predikan inte något som sker när man samlas utan när man inte samlas. I den typen av församling är det inte en person som predikar utan ALLA. Jag drömmer om en gräsrotsrörelse av lärjungar till Jesus som inte nöjer sig med att ta med sig folk till kyrkan men ger sitt liv för att ta med sig Jesus till folket!