Inlägg

Publicerat

Tillsammans för en förvandlad stad

Den gångna helgen har varit väldigt spännande. Utifrån Helsingborgs bönenätverk som består av troende kristna från många olika typer av församlingar har vi samlats för en bönekonferens med temat ”Tillsammans för en förvandlad stad”. Vår gemensamma längtan är att Helsingborg ska bli en bättre stad att bo i och att Guds rike ska växa genom att allt fler människor följer Jesus och upprättas i hans kraft.

Under helgen hade vi besök av Martin Scott som är en resande profet från England som för närvarande bor i Spanien. Martins undervisning hade en stark profetisk skärpa som utmanade oss och uppmuntrade oss som Guds församling i Helsingborg i det som Gud har kallat oss till.

Av det som Martin delade var det en sak som verkligen tog tag i mig. Han sa att ”när församlingen fungerar utifrån en ande av självbevarelse kommer den att förlösa död i sin omgivning.” Utmaningen är knivskarp. Min personliga bedömning är att majoriteten av energin i de flesta församlingar i Sverige går åt till att just det, att bevara sig själv. Vad säger Jesus? Den som vill bevara sitt liv kommer att förlora det. Vilken beskrivning ger Jesus av Gud? Som en galet risktagande herde som lämnar 99 får i öknen för att söka efter det enda förlorade fåret.

Tänk om vi var villiga att följa Jesus i att dö bort från oss själva, vår egen prestige och vår egen längtan efter att vårt sammanhang ska finnas kvar, lyckas, växa. Tänk om det istället kunde få handla om Guds rikes tillväxt och all ära till Jesus. Tänk om vi vågade lämna den märkliga kombinationen av trygghetsnarkomani och fruktan som självbevarelsen handlar om och vågade riskera allt för att få se något nytt växa fram!

Jag skulle vilja passa på att tacka alla goda vänner från olika församlingsgemenskaper i Helsingborg för en fantastisk helg! Ni är underbara!

Publicerat

Varför hade de första kristna inga kyrkobyggnader?

För ett par veckor sedan skrev Jonas Melin ett inlägg på sin blogg med rubriken Sex nackdelar med att ha en kyrka. Mycket bra och läsvärt! Det fick mig att fundera lite…

Det är ett historiskt faktum att det inte existerade några kyrkobyggnader under de första århundradena av församlingens historia. Ibland brukar det sägas att den första kyrkobyggnaden dateras till början av 200-talet, men det handlar om ett hem där man tog bort en vägg för att kunna rymma fler människor vid husförsamlingens sammankomster. Först på 300-talet när kristendomen blev statsreligion i romarriket började man bygga kyrkobyggnader. Ofta byggdes de på heliga mäns gravar, och fick namn efter dessa, i en magisk tro att relikerna skulle ha en andlig betydelse för kyrkobyggnaden. Var man hämtade inspirationen till de första kyrkobyggnaderna tänker jag inte gå in på men jag kan säga så mycket som att det inte var från Jesus, apostlarna eller Nya Testamentet!

Den tidiga rörelsen av lärjungar möttes nästan uteslutande i hem och ibland på redan befintliga mötesplatser i samhället. Man hade inga heliga kyrkobyggnader. Frågan är varför? En del menar att det skulle bero på den tidiga församlingens fattigdom och förföljelsen som omöjliggjorde byggandet av kyrkor. Det håller inte riktigt. Församlingen bestod både av fattiga och rika och även om de fick utstå förföljelse fanns det i olika regioner långa perioder utan förföljelse. Den kulturella pressen att uppföra någon form av heliga byggnader måste också ha varit stor. Judarna hade templet i Jerusalem och synagogor i princip varje stad. I romarriket kryllade det av hedniska tempel där man offrade till olika avgudar. Bland romarna ansågs man vara en ateist om man inte hade ett tempel med ett altare, vilket ibland ledde till att de kristna förföljdes för att man ansåg att de var ateister. Trots detta valde de kristna under de första århundradena att inte bygga kyrkobyggnader. Varför?

Steve och Marilyn Hill skriver så här i The Luke 10 Manual:

”The early saints did not build buildings by revelation and conviction. They believed in the priesthood of all believers and thus they neither supported nor sanctioned a special priestly class. They believed that the Kingdom of God hade come and embraced all of life. Therefore they did not believe in special holy places. The whole earth is the Lord´s! Jesus died to sanctify all of life and all of human activity to God. They met in homes to demonstrate their belief that their bodies were the temple of the Holy Spirit and that God does not dwell in temples made with hans but rather in a living temple made up of living stones.”

Jag tror att det var precis därför. Vad tänker du?

Publicerat

Vem har fastnat i en modell?

När jag den senaste tiden har träffat olika kristna personer och berättat om det jag/vi gör i Helsingborg och vår dröm om en husförsamlingsrörelse har jag flera gånger fått den nervösa kommentaren: ”Det är viktigt att inte fastna i en modell!”

De här kommentarerna har verkligen förbryllat mig! Är det så att man har fastnat i en modell bara för att man inte gör som alla andra och för att man tror på det man gör? De absolut flesta kristna i Sverige idag finns i församlingar enligt modellen: byggnad, kyrkbänkar, pastor, veckovisa gudstjänster, monologisk undervisning etc. (Vilket är helt ok för mig så länge folk vill mötas på det sättet.) Än så länge är det väldigt få som finns i små, enkla, organiska församlingar som möts i hem eller andra miljöer. Dessutom finns det ganska dåligt bibelstöd för den vanliga traditionella kyrkoformen medan Nya Testamentet målar upp en bild av en levande rörelse av lärjungar i mindre multiplicerande gemenskaper. De flesta kan inte ens tänka sig en församling utan exempelvis kyrkbyggnad eller anställd pastor. Vem är det som har fastnat i en modell?

By the way. Det är nästan uteslutande anställda pastorer som blir oroliga när man berättar om husförsamlingar, många andra är nyfikna. Undrar hur det kommer sig?

ps. Jag älskar allt Guds folk oavsett hur de möts och jag tror att Gud i sin nåd kan använda alla typer av församlingar. Bara så ni vet! =) ds.

Publicerat

Är din församling institution eller rörelse?

Under de första 300-åren av församlingens historia fungerade den till största delen som en levande, flexibel, organisk, andeledd rörelse. Ingenting kunde hålla tillbaka den framväxande rörelsen, inte ens svår förföljelse. Sakta men säkert började människor komma med maktanspråk för att kontrollera rörelsen vilket fullbordades av kejsar Konstantin och kejsar Theodosios på 300-talet då den kristna kyrkan blev statsreligion och fullt ut en institution och förlorade väldigt mycket av vad den var från början.

Wolfgang Simson skriver så här i sin bok Houses that change the world.

”Luther reformerade innehållet i evangeliet, men lämnade de yttre formerna av ”kyrkan” förvånansvärt orörda, frikyrkorna befriade systemet från staten, baptisterna döpte det, kväkarna kemtvättade det, Frälsningsarmén satte på det en uniform, pingstvännerna smorde det och karismatikerna förnyade det, men fram till i dag har ingen verkligen förändrat grundstrukturen. Det är på tiden att göra just detta.” (Egen översättning)

Nedan har du en checklista för att fundera över om din församling är institution eller rörelse. Den är väldigt generaliserande. Ofta är det inte antingen eller i enskilda exempel men det går ofta att säga åt vilket håll det lutar. De flesta församlingar har element från båda sidor. Tanken är inte att döma något sammanhang utan att få oss att tänka till.

Jesusrörelse Kyrklig institution
Jesus och uppdraget är viktigast, rörelsen är bara ett verktyg. Vill göra Jesus känd. Institutionen är viktigast, uppdraget kommer i andra hand. Vill göra sig själv känd.
Ibland förföljd av omvärlden Har ofta förföljt oliktänkande
Går ut Kallar in
Lärjungar som gör lärjungar Värvar medlemmar
Alla är präster Uppdelat mellan präster/pastorer och lekmän
Alla är missionärer hela tiden där de är De som åker till andra länder långt bort är missionärer
Utrustas av de resande tjänstegåvorna apostel, profet, evangelist, herde och lärare och vårdas av lokala oavlönade äldste Leds av pastor/präst som oftast fungerar som herde/lärare och organisationsledare
Ledarskap utifrån kallelse, funktion och relation Ledarskap utifrån utbildning, anställning och position
Möts där människor lever sina liv Möts i ”heliga” byggnader
Firar Herrens måltid som en riktig måltid Firar en ritualiserad variant på Herrens måltid
Undervisning som dialog Undervisning som monolog
Växer genom multiplikation Växer genom addition
Andens frihet Mänsklig kontroll
Utgörs av organismer Utgörs av organisationer
Flexibla former Fasta former
Små multiplicerande kaninförsamlingar Elefantförsamlingar
Identitet i Guds rike Identitet i sitt eget samfund

Är din församling institution eller rörelse och vart är ni på väg?

Publicerat

Är alla församlingsledare pastorer?

Jag har den här veckan varit med på EFKs medarbetardagar i Stockholm. Medarbetardagarna är en årlig konferens för Evangeliska Frikyrkans ”pastorer”. Jag har funderat ganska mycket på den där termen – pastor.

I de flesta frikyrkor fungerar det så att församlingsledare som har någon form av anställning går under benämningen pastor. Det förväntas ofta mycket av pastorn. Han eller hon ska predika (underhållande, uppmuntrande, bibliskt, inte för utmanande, på ett sätt så att alla vill komma till just vår församling), visionera, administrera, leda verksamheten, göra hembesök hos gamla och sjuka, själavårda, leda människor till tro, leva i bön, ha en perfekt familj, tillmötesgå församlingens alla intressegrupper och åldersgrupper och så vidare… Är det någon mer än jag som tycker det här låter absurt? Pastorn arbetar dessutom oftast ganska ensam om hon eller han inte är anställd i en väldigt stor församling med flera anställda, vilket är ovanligt.

Jag har aldrig känt mig det minsta hemma eller attraherad av det där paketet. Jag är inte en pastor!

Pastor är egentligen ett latinskt ord som betyder herde som är 1 av 5 gåvor som det talas om i Efesierbrevet 4:11. De övriga är apostel, profet, evangelist, herde och lärare. Hur kommer det sig att det finns så många herdar och lärare i Sveriges församlingar och några evangelister men inga apostlar och profeter? Nu tror jag inte att det är så. Jag tror att de finns men att vi inte pratar så mycket om det. Jag har många vänner som arbetar som pastorer fast det är så tydligt att de är apostlar, profeter eller evangelister. Tänk om vi kunde förlösa människor att göra det Gud har kallat dem till!

Församlingarna i Nya Testamentet vårdades av team av oavlönade äldste/ församlingsledare som uppmuntras att vara föredömen och herdar. Gåvorna eller tjänsterna i Efesierbrevet 4 verkar vara resande och rörliga och hade som uppgift att utrusta de troende så att de troende kunde mogna och bygga upp församlingarna. Även dessa tjänster verkar allt som oftast fungera i team. Det är viktigt att poängtera att ledarskap i NT aldrig handlar om position utan om funktion, relation och tjänande.

Tänk om vi vågade låta Nya Testamentet utmana systemet! Några korta punkter:

  • Vi behöver bryta ensam-varg-ledarskapet! Bibliskt ledarskap fungerar i team.
  • Vi är i desperat behov av apostlar och profeter i vårt land om vi vill se en ny rörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som planterar församlingar. Vi behöver släppa rädslan för självutnämna apostlar och profeter. Det handlar inte om titlar och positioner. Det handlar om funktion. Varför är vi inte rädda för självutnämna lärare? Det är den enda gåvan som NT tydligt varnar för!!! (Jak 3:1)
  • Vi behöver församlingar som sätter tjänsterna i Ef 4 fria att tjäna Gud och utbreda Guds rike långt utanför den egna församlingens gränser. Vi behöver dö bort från församlingstillväxt och leva för utredandet av Guds rike!

Det var några funderingar från mig.