Inlägg

Publicerat

Uppdrag efterföljare

desertJag älskar Jesus. Det finns inte någon person som fascinerar mig som han, inte ens i närheten. Det känns som om jag precis har börjat lära känna Jesus trots att jag har känt honom större delen av mitt liv.

Ibland när jag läser berättelserna om Jesus i Bibeln funderar jag över hur stor skillnaden är, mellan det Jesus talade om och gjorde, och det som vi talar om och gör som troende idag.  Det finns väldigt mycket att säga om detta. En sak man kan lägga märke till är att Jesus nästan aldrig talade om församling eller kyrka men hela tiden kallade människor till radikalt lärjungaskap – att lämna allt och följa honom.

För mig har missionsuppdraget, att göra lärjungar, alltid varit den främsta drivkraften i församlingsgrundande arbete. När jag, Jessica, Alva, Simon, David, Maria, Elliot, Erik, Rebecka och Thea flyttade till Helsingborg för att plantera församling var det för att vi längtade efter att fler människor skulle bli lärjungar till Jesus. Den stora förändringen för oss, under tiden sen dess, handlar om vilken ordning vi tänker att saker sker. I början var visionen att plantera församling för att göra lärjungar, alltså att man är tvungen att starta någon form av kyrkor för att människor ska kunna komma dit och bli upplärda i hur man följer Jesus. Det kan låta bra men ingenstans, någon gång, har Jesus bett oss att göra så. Han sa till sina lärjungar att GÅ UT och göra lärjungar. Jesus har faktiskt aldrig bett oss att plantera församlingar. I vårt arbete i Helsingborg längtar vi efter att allt ska handla om att göra efterföljare till Jesus, sen får Jesus själv bygga sin församling – som han faktiskt har lovat att göra.

I de kommande dagarnas blogginlägg tänkte jag dela några tankar om lärjungaskap och några bärande principer för det som vi kallar för lärjungagrupper. Hoppas att det kan bli till nytta!

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.

Publicerat

Goda föräldrar

Den senaste tiden har jag funderat en del på vilka personer som har haft betydelse för min utveckling och min efterföljelse av Jesus. De som utan tvekan har betytt mest är min mamma och pappa. Jag är oerhört tacksam till mina föräldrar för det som de har gett mig och gjort för mig. De är givetvis inte perfekta föräldrar men de är goda föräldrar. Jag tror inte att det finns perfekta föräldrar. Jag är i alla fall långt från perfekt som pappa. Däremot är min personliga övertygelse att i Jesustroende familjer är det föräldrarna som har den största påverkan på om deras barn kommer att följa Jesus, när de växer upp, eller inte. Jag vill inte på något sätt trycka ner någon men jag tror att det finns orsaker till varför de flesta barnen i vissa familjer lämnar tron under tonårstiden och varför de flesta barnen i andra familjer följer Jesus livet ut. Jag tror att vi måste våga hjälpa varandra att vara goda föräldrar som hjälper sina barn att följa Jesus, och då skulle jag, lite kaxigt, vilja lyfta fram mina egna föräldrar som föredömen. =)

mamma och pappa

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina föräldrar men ska bara dela några saker som jag tycker har varit betydelsefulla.

Under min uppväxt upplevde jag alltid att mamma och pappa räknade med Jesus i alla delar av livet. Det var inte det att de bad som tokar varenda dag men de räknade med Jesus. Om vi hade problem bad vi för det, om vi var glada för något tackade vi Gud. Jesus förpassades aldrig till ”kyrkdelen” av livet utan var med i varje del av livet.

Tidigt bestämde mamma och pappa sig för att de ville ha ett öppet hem. När jag växte upp tänkte jag inte så mycket på det. Det var alltid folk hemma, på besök – kortare eller längre – på middag eller på övernattning. Pappa brukade ofta laga mycket mer mat än nödvändigt för ”man vet ju aldrig vem som dyker upp”. Även syskonskaran blev större och större med syskon, extra syskon, helgsyskon etc. Idag kan jag se att vårt hem i själva verket fungerade som en levande, organisk församling. Jag vill göra vad jag kan för att ta efter mina föräldrar i detta.

En annan sak jag är enormt tacksam för är att mamma och pappa aldrig förväntade sig att någon annan (typ församlingens verksamhet) skulle vägleda oss barn in i livet med Jesus. Det var i första hand deras ansvar. Varje kväll så länge jag kan minnas läste de Bibeln och bad med mig. Varje morgon innan vi skulle gå till skolan hade vi en stund av bibelläsning och bön med mamma. Vi fick tidigt uppleva den helige Ande och blev uppmuntrade hemma att tala i tungor, lyssna till Andens ledning och odla relationen till Jesus. När jag skulle välja vad som var rätt och fel brukade mamma alltid uppmuntra mig att följa Andens ledning.

Det finns givetvis många andra saker som jag är enormt tacksam till mamma och pappa för men det här var det jag skulle vilja dela idag.

Vad tycker du är viktigt för föräldrar som vill hjälpa sina barn att följa Jesus?

Publicerat

Vanliga missuppfattningar om Herrens måltid

Som jag har nämnt tidigare så gjorde mitt blogginlägg ”Får barn ta nattvard?” att jag blev jag kontaktad av Jonatan Sverker på tidningen Dagen för att svara på frågor hur jag ser på Herrens måltid och hur den går till i de församlingar vi har startat i Helsingborg. Den senaste veckan har det pågått en del ganska djupa samtal här på bloggen om Herrens måltid som du kan följa här. Artikeln verkar bli försenad till någon gång i april men jag tänkte ändå fortsätta skriva lite på temat.

Jag tycker att det är roligt att fler och fler är intresserade, nyfikna och sugna på att hitta in i Herrens måltid som en gemenskapsmåltid man äter sig mätt på. Jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt att bemöta vad jag ser som några av de vanligaste missuppfattningarna om Herrens måltid.

1. Vid den sista måltiden instiftade Jesus nattvarden som en ny helig tradition.

För det första var påskmåltiden med lärjungarna varken den första eller den sista måltiden de åt tillsammans. Jesus hade ätit många mål mat med sina efterföljare innan den där påsken och åt flera mål mat med dem efter uppståndelsen. För det andra står det ingenstans att Jesus instiftade någon ny religiös ritual. Det Jesus gjorde var att han tog det mest naturliga och vardagliga vid den tiden och sa att han ville att de skulle komma ihåg honom när de gjorde det. Att äta tillsammans och i samband med måltiden dela bröd och vin med varandra var något som både judar och greker gjorde vid Jesus tid.

2. Nattvarden är ett tillfälle att tänka igenom sina synder och bekänna dem.

Att bekänna sina synder är bra men ingenstans i Bibeln kopplas detta till Herrens måltid. När Paulus i 1 Kor 11 talar om att äta brödet och dricka bägaren på ett ovärdigt sätt och att synda mot Herrens kropp och blod handlar det inte om obekända synder. Det handlade om att de fattiga satt hungriga vid måltiden. Vänta inte till nästa gång du äter med din församling med att bekänna dina synder. Det bästa är att bekänna sin synd samma dag man begår den. =)

3. Utan en kyrkobyggnad blir det ingen riktig nattvard.

Innan 300-talet finns det inga exempel på uppförda kyrkobyggnader. I princip alla exempel på Herrens måltid från Nya Testamentet är från människors hem. Utgår man från vad NT säger så kanske det omvända stämmer bättre. I en offentlig kyrkobyggnad försvinner lätt flera av de karaktärsdrag som måltiden beskrivs med; ett tillfälle då var och en har något faktiskt att ge och att behov i en människas liv inte kan gå obemärkt förbi.

4. Utan en präst eller pastor blir det ingen riktig nattvard.

I 1 Tim 2:5 står det: ”Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus”. Vi behöver inga andra medlare än Jesus Kristus. Enligt Nya Testamentet är alla som tror på och följer Jesus präster.

5. Personer som firar Herrens måltid som en gemenskapsmåltid hemma har slutat tro på Guds helighet.

Ingenting kunde vara mer fel! Gud är helig och värd all ära och tillbedjan! Däremot har jag och många andra omvärderat vad helighet är och vad det är som ska vara heligt. En handling blir inte helig för att man gör den på en viss plats, vid en viss tid, på ett visst sätt med en viss stämning. Helighet handlar om att ära Gud. Ett sätt att göra det är genom att fira livet vi har i Jesus när vi äter tillsammans. Guds helighet bör ta sig uttryck i HELA våra liv. Jesus har kallat oss att följa honom med allt vi är och har. Min erfarenhet är att de som firar Herrens måltid som en gemenskapsmåltid människors hem verkligen vill hjälpa varandra att följa Jesus i allt.

6. Det är viktigt att ha en allvarlig stämning vid måltiden för att det inte ska bli ovärdigt.

Återigen, när Paulus talade om att inte äta måltiden på ett ovärdigt sätt handlade det om att församlingen i Korint inte såg till de fattiga i gemenskapen utan bara till sina egna behov och begär. Det är ovärdigt! Den enda gången i NT som sinnesstämningen vid måltiden beskrivs är i Apg 1:46: ”i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje”.

Så här tänker jag:

Herrens måltid är en gemenskapsmåltid med Jesus i centrum och firas mest naturligt runt ett helt vanligt matbord i ett helt vanligt hem. I måltiden möts skratt och tårar, bus och allvar, glädje och smärta, vardag och fest och i allt detta påminner vi varandra om att Jesus är Herre över allt och att han vill prägla varje del av våra liv. Hela måltiden är Herrens måltid, oavsett om den består av pizza eller chili con carne, precis som hela våra liv tillhör Herren. Måltiden är en förbundsmåltid där vi tar emot det Jesus har gjort för oss och ger allt vi är och har till honom, varandra och det uppdrag han har gett oss. Måltiden har ingen tydlig förutbestämd ordning. Vilken familj vill att varje måltid ska ske på exakt samma sätt? Däremot finns det vanligt återkommande inslag som bibelläsning, bön, sång och samtal. När vi möts i måltiden är ingenting viktigare än det som sker i de olika människornas liv och det den helige Ande leder oss till. Det gör att varje måltid är levande, dynamisk och oförutsägbar och att den helige Ande får utrymme att mejsla fram bilden av Jesus i församlingen.

Vad tänker du?

Edit 2013-04-18: Artikeln i Dagen finns nu att läsa här och här.

Publicerat

Herrens måltid?

Mitt överlägset mest lästa och delade blogginlägg hade rubriken ”Får barn ta nattvard?”. Med anledning av det jag skrev där blev jag kontaktad av Jonatan Sverker på tidningen Dagen för att svara på frågor hur jag ser på Herrens måltid och hur den går till i de församlingar vi har startat i Helsingborg. Artikeln skulle publiceras torsdagen den 21/3 men verkar komma ut någon gång i April istället.

I samband med att artikeln kommer ut tänkte jag passa på att skriva lite om Herrens måltid. Jag tänkte bemöta en del vanliga missuppfattningar om det som ibland kallas nattvarden och eventuellt svara på frågor. Har du några frågor eller kanske något du tycker att jag borde skriva om angående detta? Vilka tror du är de vanligaste missuppfattningarna om Herrens måltid?

Publicerat

De utsända stannade

När Jesus lämnade sina lärjungar var hans instruktioner väldigt tydliga. I Matteus 28:18-19 säger han: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” I Apostlagärningarna 1:8 säger han: ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Guds plan i Jesus Kristus var att hela jorden skulle bli uppfylld av Hans härlighet, att alla folk skulle bli lärjungar, att evangeliet om Guds rike skulle nå till världens alla hörn. Rörelsens riktning var UTÅT! Trots Jesus tydlighet förstår man snabbt om man läser Apostlagärningarna att lärjungarna inte verkade fatta. I kaptiel sex verkar det ha gått en tid och antalet lärjungar har ökat kraftigt i Jerusalem och uppgår förmodligen redan till många tusen. Trots det verkar det som om varken apostlarna eller resten av församlingen ens har lämnat Jerusalem för att sprida de goda nyheterna. Vad var det de ville åstadkomma?

I kapitel sju och framåt sker det helt nya saker i händelseutvecklingen. Stefanos en av församlingstjänarna blir gripen på grund av sitt frimodiga predikande ute bland folket. När Stefanos kort därefter blir avrättad, och därmed den förste martyren, utbryter en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem och alla utom apostlarna skingras över Judeen och Samarien (8:1). Det verkar som om Gud fick ta i med hårdhandskarna precis som i berättelsen om Babels torn som jag skrev om i mitt förra blogginlägg. Något behövde ske för att evangeliet skulle ut och multiplikationen komma igång och Gud använde förföljelsen för att fullborda sina syften. Hur ironiskt är det inte att alla utom apostlarna lämnar Jerusalem. Ordet apostel har en väldigt enkel betydelse – utsänd. De som av Jesus själv har utvalts för att vara de utsända och som fått instruktionen att gå till jordens yttersta gräns är alltså de enda som stannar i Jerusalem. Hmm. Glädjande nog lärde sig den unga lärjungarörelsen till slut att de verkligen var ett folk utsända av Jesus. Till och med flera av apostlarna fattade till slut och lämnade Jerusalem en efter en. Finns det något som Gud vill lära oss om hur multiplikation fungerar i Guds rike?

jesus_disciples

Hur skulle det kunna se ut idag om detta så fundamentala DNA i Guds rike verkligen skulle prägla oss? Tänk dig församlingar som inte drivs av begäret efter tillväxt men som gärna gör lärjungar som gör lärjungar. Tänk dig församlingar som inte ser det som ett misslyckande att lägga ner eftersom det ändå bara är Guds rike det handlar om. Tänk dig församlingar som vägrar skapa egna varumärken eftersom det enda namn man vill göra känt är Jesus. Tänk dig församlingar som hellre sänder än som samlar. (Jag hörde om en sån församling i Norge vars mål var att tömma kyrkan.) Tänk dig ledare som hellre investerar sin tid i några få än talar på stora konferenser. Tänk dig ledare som hellre hjälper människor att själva förstå och lyda Bibeln än att hålla fantastiska predikningar. Tänk dig församlingar där det bara är Jesus som får äran när det går bra.

Händelseutvecklingen verkar hela tiden fortsätta på det här temat. Vi människor har en förkärlek för att bygga på höjden, göra oss ett namn, åstadkomma något stort. Gud har mycket större planer än så… Hans plan är inte addition utan multiplikation för att hela jorden ska bli fylld av hans härlighet.

Jag tror att det är dags att riva våra höga torn och låta Guds härlighet uppfylla hela jorden.