Ganska ofta kan man höra eller läsa människor som talar om sekulariseringen och behovet av att ”återevangelisera” Sverige. (Exempelvis nämns begreppet i den här debattartikeln.) Man längtar efter att Sverige ska bli ”kristet igen”. Det första problemet med en sådan tankegång är att nationalstater inte under några som helst omständigheter kan vara kristna. Jesus säger själv att hans rike inte är av den här världen. Guds rike kan inte och kommer aldrig att styra människor med makt ovanifrån. Guds rike är likt en surdeg som underifrån påverkar och influerar. Även om det finns människor som har använt kristen terminologi om de riken eller republiker de styr så kan det inte ses som något annat än en förvrängning av evangeliet.
När det talas om att ”återevangelisera” Sverige blir min spontana fråga: När var Sverige egentligen ”evangeliserat”? Till vilken punkt i historien är det man längtar tillbaka? Är det till tiden innan 1960-talet då Sverige hade obligatorisk ”kristendomsundervisning” i skolan? (Man får inte glömma att de personerna som fattade beslutet om att ta bort kristendomsundervisningen själva växte upp i det systemet. Undervisningen gjorde uppenbarligen inget djupare intryck…) Eller är det kanske till tiden innan 1860-talet då det inte fanns någon religionsfrihet i Sverige och svenska undersåtar inte kunde tillhöra något annat än den svenska lutherska kyrkan? Var Sverige kristet då?
Fortsätt läsa ”När i historien var Sverige evangeliserat?”
Idag fyller min gode vän och mentor Charles Kridiotis 60 år. Eftersom jag inte har möjlighet att gratulera honom på plats så tar jag istället tillfället i akt och skriver en liten hyllning.
