Den fria kyrkan

En bekant till mig, Holger Klinteneberg, har skrivit en mycket intressant bok med titeln ”Den fria kyrkan”. Boken handlar inte, som man skulle kunna tro, specifikt om ”frikyrkan” utan är en generell jämförelse av två helt olika sätt att fungera som kyrka som löper genom historien. Holger kallar dessa två för folkkyrkan och den fria kyrkan. Han skriver själv att jämförelsen är väldigt generaliserande. Det finns ingen församling som helt motsvarar en av de två även om det finns tydliga historiska exempel som drar åt det ena eller andra hållet. Holger nämner bland annat den tidiga kyrkan, anabaptisterna och husförsamlingsrörelsen som exempel som generellt drar åt det han kallar för den fria kyrkan. Folkkyrkan betecknar den mer institutionella kyrkan som ofta fungerat som statskyrka i olika länder. Holger målar upp skillnaderna mellan folkkyrkan och den fria kyrkan på följande sätt:

Folkkyrkan Den fria kyrkan
Kyrkan som man ”går till” Kyrkan som man ”är”
Verksamhetsbaserad Livsstilsbaserad
Ovanifrån och storskalig Underifrån och småskalig
Adderande och centraliserad Multiplicerande och decentraliserad
Lärjungar i kvantitet Lärjungar i kvalité
Organisation Gemenskap
Hierarki Allmänt prästadöme
Statisk Organisk
Ofelbar och robust Felbar och bräcklig
Betonar läran Betonar livet
Nationalistisk Gäst och främling
Med-kultur Mot-kultur
Sanktionerad Förföljd
Pauluslära Jesusrörelse

Fortsätt läsa ”Den fria kyrkan”

Döpt = präst och missionär

I skolans värld talas det mycket om lärarlegitimation. För att försäkra sig om kvalitén i skolan har man infört en legitimation för lärare och försvårat för skolor att anställa lärare som inte är legitimerade. Jag lägger mig inte i diskussionen om det är det bästa sättet eller inte men vill använda det som en bild på något annat.

Tyvärr finns det alldeles för många kristna som inte tror sig vara legitimerade för att göra en mängd olika saker som man istället tänker sig att professionella präster och pastorer får sköta. Man tänker sig att man inte är tillräckligt kunnig, tillräckligt duktig, tillräckligt helig eller tillräckligt mogen. Detta är djupt tragiskt. I livet med Jesus är dopet legitimationen att göra allt det som Jesus gjorde. Det beror inte på vår egen duktighet utan på att vi i dopet blir iklädda Jesus och får ta del av Anden.

Fortsätt läsa ”Döpt = präst och missionär”

Dopet och Anden

I NT hänger dopet i vatten och den helige Andes gåva samman med varandra. De är två sidor av samma mynt, två delar av samma händelse. Oskiljbara.

Innan Jesus påbörjar sin tjänst blir han döpt av Johannes i Jordanfloden och får ta del av den helige Ande. I Lukasevangeliet kan vi läsa följande:

När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Medan han bad, öppnades himlen och den helige Ande sänkte sig över honom i fysisk gestalt som en duva. Och från himlen kom en röst: ”Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.”
 Luk 3:21-22

Fortsätt läsa ”Dopet och Anden”

Dopet – en ny identitet

Paulus beskriver dopet på flera olika sätt i sina brev. I Romarbrevet 6 beskriver han dopet som en begravning.

Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. – Rom 6:3-4

Dopet är markeringen för att ett gammalt liv avslutas och ett nytt liv tas sin början. Detta hör intimt samman med omvändelsen som innebär att jag slutar att gå min egen väg, vänder om, och börjar gå på Jesus väg. Det innebär inte att precis allt är helt annorlunda direkt efter dopet men det innebär att livet levs med en helt annan utgångspunkt med Jesus som Herre. I Galaterbrevet skriver Paulus så här:

Fortsätt läsa ”Dopet – en ny identitet”