Mikael Tellbe om Herrens måltid

Idag publicerade  tidningen Dagen ett reportage om nattvardens olika uttryckssätt i olika typer av kyrkor och församlingar. I reportaget gavs stort utrymme till teologen Mikael Tellbe som jag tycker ger uttryck för mycket goda tankar när det gäller Herrens måltid. Mycket av det som Tellbe säger i reportaget går linje med huvudtankarna med min bok Middag med Jesus som kommer ut i början av nästa år.

Tellbe menar bland annat följande saker:

• Nattvarden har blivit en privatsak och att vi behöver återupptäcka måltidens gemenskapskaraktär.
• Nutida nattvardsfirande har kommit långt ifrån hur måltiden var utformad från början.
• Nattvarden var från början en verklig måltid.
• Jesus tog det som redan var naturligt på lärjungarnas matbord och gav det ett nytt innehåll.
• 1 Kor 11 är en kraftigt missuppfattad text.
• När Paulus talar om att äta måltiden på ett ”ovärdigt sätt” handlar det inte om hur vi tar emot nattvarden. Det handlar om hur vi behandlar andra människor i vår vardag.

Här kommer, för den intresserade, hela intervjun med Tellbe från dagen.se.

Mikael Tellbe, lektor i Nya testamentet vid Örebro Teologiska högskola och pastor inom Evangeliska frikyrkan har en motsatt syn på utformningen av nattvarden än Maria Eckerdal. För honom går det i princip lika bra med saft och kex, medlen i sig är inte det viktiga, menar han.

– Vi vet väldigt lite om det. När Jesus firar påskmåltid använder han det som redan finns, han tar en del av den måltiden och gör något nytt av den. Jag tycker i princip att man kan ta det man har. Jag har själv firat med Mariekex och svartvinbärssaft, det är inte tingen i sig självt som är viktiga utan vad vi förkunnar i måltiden.

Mikael Tellbe tycker det är tråkigt att nattvarden i dag blivit alltmer av en ”privatsak”. Att stå på rad efter varandra i kö fram till nattvardsbordet är långt i från hur det från början var tänkt att Herrens måltid skulle firas, menar han.

– Det är ett problem att vi separerat den från dess sociologiska hemort, det vill säga i vardagen. Paulus talar om nattvarden som dels en överlåtelse­handling, dels ett uttryck för försoningens sociala konsekvenser. Det är tydligt att den är en del av en vanlig måltid där människorna runt bordet delar varandras behov.

– Det pågår ett återupplivande av nattvarden sedan de senaste 10-20 åren. Jag hoppas verkligen att det blir en reformation av nattvarden mot det sociala.

Mikael Tellbe drar sig inte för att kalla tolkningen av Paulus ord i 1 Korinthierbrevet för en ”utbredd missuppfattning”. När Paulus där skriver om att äta nattvarden på ett ”ovärdigt sätt” syftar han på de som i samband med nattvards­firandet tog för sig av maten så mycket att det inte räckte till alla. Det är konstaterat, menar Tellbe, att det rådde hungersnöd i staden vid den här t­iden och det är därför Paulus skriver att det finns sjuka, klena och många som dött i församlingen, bland annat på grund av att nattvardsgemenskapen misstolkats och missbrukats.

– Det handlar alltså inte om jag tar emot nattvarden på ett särskilt sätt utan om hur vi handlar mot våra medmänniskor i vardagen. Vi har gått fel när vi gjort den så privat. Hur ska jag kunna igenkänna mina syskons behov när jag knappt vem som står framför mig i nattvardskön?

Som komplement till nattvardsfirandet i huvudgudstjänsten vill han i stället se fler mindre nattvardsgemenskaper, exempelvis hemgrupper, där man känner varandra och vågar dela det som ligger på ens hjärta, eller som Tellbe uttrycker det ”där man igenkänner kroppen”. Han har också en tolkning om varför nattvardsfirandet ser så pass olika ut. Bibeln är sparsmakad på information när det gäller Herrens måltid.

– Vi behöver medge att vi vet väldigt lite om de första kristnas nattvardsfirande. Det är just därför som det blivit så olika inriktningar och tolkningar om vad som händer i nattvarden. Kyrkan har i dag skapat traditioner kring nattvarden som kan bli ett problem för oss. Ulf Ekman, exempelvis, kan inte längre fira nattvard med Livetsordare. Men nattvarden är en manifestation av enheten i Kristi kropp, inte för att markera varandras olikheter och splittra. Då är vi tillbaka i det som Paulus reagerar så starkt på i Korinthförsamlingen.

Hur ser du på innebörden, är det ”bara” en symbolisk måltid som vi firar som en påminnelse om Jesu död och uppståndelse?

– Ja, men också något större, något oförklarligt. Precis som i dopet handlar Gud i nattvarden. Jag vill inte gå så långt som att säga att brödet och vinet bokstavligen är Kristi kropp och blod, det låter nästan som magi, men jag är övertygad om att Kristus finns i denna måltid genom Andens närvaro.