Just nu pågår det flitiga diskussioner om kopplingen mellan dop och medlemskap i frikyrkliga församlingar (1, 2, 3). Diskussionen handlar allt som oftast om hur de med en baptistisk dopsyn ska se på barndopet och om man ska låta de som endast är barndöpta vara medlemmar i en baptistisk församling.
Det finns helt klart en del frågor i detta som inte är helt självklara och som jag kan brottas med själv ibland. Personligen tycker jag att den här diskussionen är helt kapad av det faktum att de flesta frikyrkoförsamlingar är organiserade som föreningar och att frågan om medlemskap handlar om vilka som ska få ha med sina namn på föreningens medlemslista (matrikel). Jag är ganska övertygad om att det inte hjälper någon människa i något betydande avseende att ha med sitt namn på en lista.
När frikyrkligheten växte fram under 1800 och 1900-talet började man använda sig av den svenska föreningsmodellen för att organisera sig. Efter hand har föreningen nästan kommit att bli helig och vissa tänker att det inte ens går att vara nytestamentlig församling på annan grundval än föreningens. Jag skulle vilja komma med en nygammal underskattad sanning; församlingen är byggd på apostlarnas och profeternas grund, där Jesus Kristus är hörnstenen. En förening kan vara ett sätt att hantera gemensam ekonomi men en förening kan aldrig vara en församling. När frikyrkligheten idag längtar efter framgår leder det dessutom till att det stora målet handlar om att få fler medlemmar. Istället för att tala om den höga kostnaden för att följa Jesus funderar man över minimikravet för att få vara medlem. Hmm…
Under det första århundradet fanns det inga föreningar och inga matriklar. Jesus kallade sina lärjungar att göra lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar. En mutliplicerande rörelse som växer fram och som det bara är den helige Ande som har kontroll över. Tusentals människor i vårt land har sina namn i en frikyrkas matrikel. Var finns lärjungarna? Kanske är det dags att sluta lägga vår energi på frågan om vilka som ska få vara med i våra föreningar och istället lägga energi på hur vi kan hjälpa varandra och andra att följa Jesus på livets alla områden?
Jesus undrar inte vilken förening du är med i. Han frågar: ”Älskar du mig?”, och kallar dig att följa honom.
Äntligen något vettigt sagt!
Håller med till 100 %.
Amen!
Tack för detta inlägg! Du har satt ord på de tankar jag gått och burit på under en tid.
Roligt att höra!