För ett par veckor sedan läste jag ut Magnus Malms senaste bok Som om Gud inte finns. Det är en mycket läsvärd bok som jag verkligen rekommenderar. Boken hör kanske inte till de mer lättsmälta, man får mycket att tänka på, men den har ett oerhört angeläget budskap rakt in i vår tid.
Malm driver tesen att det inte är världen som har sekulariserat kyrkan utan att det är kyrkan som har sekulariserat världen. Malm beskriver kärnan av kyrkans sekularisering som att tro på Gud men att leva som om han inte finns. Tron blir en privatsak som har mycket liten påverkan på livet som helhet.
En av församlingens absolut viktigaste utmaningar i vår tid är att göra sig av med den andliga dualismen som delar upp livet i andlig/kristet och sekulärt. Även om det inte är så många som använder exakt de orden är det ett tankemönster som påverkar väldigt många människors liv. Vi delar upp verkligheten mellan heliga platser och alla andra platser trots att Gud vill uppfylla hela jorden med sin härlighet. Vi delar upp tiden mellan helig tid och all annan tid trots att Jesus kallar oss att låta hela våra liv, med allt vad de innehåller, präglas av honom. Vi delar upp människor mellan heliga präster & pastorer och annat vanligt folk, trots att NT kallar alla som tror på och följer Jesus ”de heliga”. (Se gärna kapitel 6 i Middag med Jesus som handlar just om detta.)
Malm utmanar såväl de konservativa som de liberala och visar hur både överandliga och högkyrkliga miljöer kan ha en stark sekulariserande effekt på människors liv. Han har också ett avsnitt där han beskriver varför den lutherska kyrkan på grund av sin lutherska teologi är huvudanledningen till att de nordiska länderna är världens mest sekulariserade. Jag kan tänka mig att han retar en och en annan… Jag uppfattar bokens huvudbudskap som en uppmaning till omvändelse till Jesus själv. En uppmaning att följa Jesus och låta honom sätta sin prägel på hela livet.
Det tycks vara vid vägs ände som Gud väntar på oss: >> Där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ.<< Inte när jag har hittat en teologi eller en andlighet som helt motsvarar mina krav, och som därför motståndslöst kan infogas i mitt livsprojekt. Utan när mitt hjärta har genomskådat mina falska tryggheter, och jag äntligen är öppen för att låta Gud vara Gud på livets alla områden.
Där någonstans släpper förlamningen, och centrum och periferi byter plats. Gud är inte en bit i mitt eget livspussel, han skakar om hela spelplanen. Att börja stava på en ny berättelse som inte handlar om mig. (s. 233)
Magnus Malm har tagit starkt intryck i sin andlighet av de historiska kyrkorna. Här finns givetvis mycket gott att lära sig men samtidigt är detta bokens största svaghet. Personligen anser jag att när Malm vurmar för helgon och kloster medverkar han till precis den dualism som boken är tänkt att utmana. Detta tar dock inte så stort utrymme i boken. Kan man bortse från de sakerna är Som om Gud inte finns en av de viktigaste böckerna på svenska på länge. För den med öppna öron innehåller boken ett tydligt tilltal från Gud rakt in i församlingen av vår tid.