Stefan Swärd skriver idag en debattartikel i Dagen där han beskriver utvecklingen i EFK (Evangeliska Frikyrkan). Han skriver också om det här på sin blogg. Stefan är oerhört utmanande och skriver att EFK kommer att lägga ner den sista församlingen 2075 om utvecklingen fortsätter. I debattartikeln lyfter han mycket tänkvärt. Jag håller verkligen med Stefan om att vi ännu mer behöver hitta in i ett fokus på mission i Sverige och församlingsplantering. Däremot tror jag att EFKs överlevnad eller tillväxt är helt fel källa till ny motivation.
Jag har absolut ingenting emot EFK. Det är helt klart det samfund/rörelse som står mig närmast, teologiskt och personligt. Däremot drivs jag inte det minsta av att EFK ska överleva eller växa. Det är väl totalt ointressant? Den stora frågan är väl om vi är ett Guds verktyg i missionsuppdraget? Följer vi Jesus på livets alla områden? Sprider vi evangeliet? Gör vi lärjungar? Om de lärjungarna aldrig ens kommer kunna stava till Evangeliska Frikyrkan eller har hört talas om Örebro, är väl totalt ointressant? Istället för att fråga oss hur många församlingar eller medlemmar EFK har borde vi fråga oss hur väl Jesus efterföljs och missionsuppdraget utförs – totalt sett – oavsett samfund.
Jesus säger att ”Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.”
Många menar att skillnaden mellan en institution och en rörelse är att medan en institution lever för att bevara sig själv (och eventuellt växa) så lever en rörelse för ett större uppdrag bortom sig själv. Jag önskar att EFK skulle dö bort från den institutionella längtan efter överlevnad och tillväxt och istället återupptäcka sitt DNA som rörelse. Även om EFK skulle dö så tillhör vi ett rike som alltid kommer att bestå!
Mkt intressant! Jag börjar tänka på detta med Frikyrkan som del av Kyrka med stort (K). Du skriver: ”Däremot drivs jag inte det minsta av att EFK ska överleva eller växa. Det är väl totalt ointressant?”. Hm, jag tänker genast på Jesu ord: ”… Jag skall bygga min Kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.” Utifrån ditt uttalande funderar jag på om du tänker att EFK då är en del av denna Kyrka? Längre ner i ditt inlägg läser jag att du gör en åtskillnad mellan rörelse och institution. EFK är en institution, Kristi Kyrka en rörelse, antar jag? Problemet med denna distinktion är att den inte finns i skrifterna, om man inte bortser från Israel, där prästerskapet får representera institutionen, och profeterna rörelsen, antar jag? Problemet är ju att båda var givna av Gud och en viktig del i Israels andliga liv. När vi ser på de metaforer som används i Nya Testamentet för Kyrkan, blir det ännu svårare att separera rörelse och institution. Vi är Kristi kropp. Kan ’institutionen’ sorteras ut ur kroppen? Kan inte institutionen liknas vid kroppens uppbyggnad, organisation och struktur—dess livsbärande system? Eller, å andra sidan, kan ’rörelse’ separeras från ’struktur’ i kroppen? Är det inte genom att kroppen är organiskt och ’institutionellt uppbyggd som vi kan röra oss?
Detsamma gäller för Kyrkan som ett hus: Vem vill ta bort dess struktur och organisation? Likaså för Kristi kropp som ’tempel’ . Var inte templet en institution? Detsamma gäller för Kyrkan som en ’familj’. Familjen är ju en ’institution’, eller?
När det gäller Nya Testamentes bilder för Kyrkan kan man alltså inte särställa institution och rörelse från varandra.
Det hela blir ganska tydligt när man ser vad Stefan Svärd varnade för: han talade om att 300 församlingar kommer ’läggas ner’ innan 2075 om det fortsätter i samma takt som idag. Det han varnar för är alltså att 300 lokala gemenskaper, det Paulus skulle kalla ”de heliga i…” om han skrev idag, kommer försvinna. Jag kan tyvärr inte läsa det du skrev på annat sätt än att det inte spelar dig någon roll om dessa gemenskaper finns kvar: för det är ändå dessa som är EFK rent konkret, rent faktiskt, rent … institutionellt? Precis som med gamla Israel, får väl snarare förhoppningen bli att Gud sänder profeter till institutionen? Inte att den går under?
Jag tror du menar väl. Jesus efterföljelse och missionsuppdragets uppfyllande är verkligen den rörelse, den aktivitet, som måste fylla ’institutionen’. Men i Nya Testamentet finns det alltid väldigt konkreta församlingar vilka lever ut dessa rörelser. Dessa saknar inte struktur och organisation (NT bekräftar detta), och utan dessa konkreta församlingar är missionären tillbaka på ruta noll. Hela Paulus missionsstrategi kan ju faktiskt sammanfattas i att ’grunda församlingar’. Han predikar evangeliet, och de som drabbas bildar nya gemenskaper i vilka de lever Kristuslivet.
Bara några tankar … Gud välsigne Dig!
Jag tror att Guds plan för församlingen är att den ska vara organisk. Givetvis kan organisation behövas men den organisationen får aldrig bli ett självändamål. När vår kraft går åt att försvara våra mänskliga organisationer för att bevara dem eller få dem att växa då blir de institutioner som står i vägen för den församlingsrörelse som Gud har tänkt. Jag hoppas givetvis inte att församlingens närvaro ska försvinna i städer och byar i Sverige, tvärtom! Min dröm är att det ska få planteras församlingar i varenda bostadsområde, kvarter, gata och trappuppgång! Jag hoppas att EFK kan vara ett av många redskap för att uppnå detta men det är inte EFKs överlevnad eller tillväxt som ska vara motivationen utan alltid Guds rikes tillväxt, Guds ära och människors frälsning.
Om du vill läsa om ett exempel på en mer organisk församlingsrörelse kan du kika på det här blogginlägget:
https://www.rickardcruz.se/2013/04/27/checklista-for-dynamisk-jesusrorelse-2/
Allt gott och Guds välsignelse!
Det är naturligvis inget självändamål att EFK eller SAM ska växa. Det tror jag inte heller att Stefan Swärd menar. Däremot kommer alltid väckelsen att organisera sig. Det har den gjort i hela historien och det kommer den alltid att göra. De organisationer som inte blir institutioner, utan förblir missionsrörelser kommer att växa och utvecklas. Jag för min del hoppas att både EFK och SAM ska vara en del av Gudsrikesrörelsen i Sverige och att de ska leva och växa. Låt EFK leva (och SAM likaså!).
Gott Jonas! Jag drömmer om att Guds rike ska få växa i Sverige och där tror jag att både EFK och SAM kan få bli verktyg för Gud.
Jag tycker dock att mitt inlägg är befogat. Till och med i församlingsplanteringssammanhang hörs ibland att ”Om vi inte planterar församlingar kommer det ena eller det andra samfundet dö”. Jag känner dock inte en enda pionjär eller församlingsplanterare som går igång på det argumentet…
Jag skickar med ett litet videoklipp med Neil Cole som jag gillar:
Det är dock sant att det samfund eller den missionsorganisation som inte planterar nya församlingar kommer att dö, och därför måste det sägas ibland. Även om det inte motiverar några pionjärer kan det få en och annan samfundsledare och församlingspastor att tänka till och vakna inför missionsuppdragets allvar. Sen är det klart att det är kärleken till Gud och hans rike, och kärleken till människor som är det enda hållbara motivet för mission och församlingsplantering. Samfunden kan inte vara mer än verktyg för detta. Men de kan vara bra verktyg!
Haha, det är så sant.Det är bättre att säga att om vi inte planterar församlngar kommer färre människor få chansen att bli förvandlade av Gud och komma till tro. Det är liksom lite lättare att tagga igång på och mer relevant formulerat utifrån uppdraget.
Helt rätt! =)
Du skriver vågat Rickard! Jag är själv EFK are numera efter att ha kommit från pingströrelsen ( men jag är pingst i hjärtat ), så jag vet väldigt lite om EFK som sådant. Men min erfarenhet av pingströrelsens paraply säger att man undra om det var rätt att ha en sådan överorganisation. Man tar lovande pastorer från församlingar som växer och sätter in dem som samfundledare och så blir de kyrkopolitiska nickedockor. Det måste väl kännas tragiskt speciellt för dem själva. Hoppas det inte är så i EFK.
Jonas, jag är EFKare med Guds rike i hjärtat… =)
Jag har dock inte så stor koll på exakt hur det funkar i EFK. Jag hoppas verkligen inte att det är så du beskriver!
Tack för ditt inlägg, Rickard! Vi kan tycka si eller så om EFK, Pingst eller vilket samfund eller organisation det vara månde. Det som betyder något är vad Gud säger, vad han ser i mitt liv, i det sammanhang som jag är en del av. Guds Rike är större än min församling och Han uppmanar oss i sitt Ord att söka hans rike och hans rättfärdighet först av allt(Matt. 6:33).
Åke, så sant. Jag har ingenting emot EFK men min identitet har jag i Guds rike.