Läsvärd bok om anabaptismen

De flesta tänker på Martin Luther när de hör om 1500-talets reformation. Förra året kom det ut en bok om en annan väldigt intressant reformationsrörelse – anabaptisterna. Boken heter Aldrig mer tillbaka gå och är skriven av åtta olika författare med Jonas Melin, Fredrik Wenell och David Willgren som redaktörer.

Anabaptisterna (omdöparna) fick sitt namn, eller egentligen öknamn, för att de bara döpte människor som tagit ett medvetet beslut att följa Jesus. Enligt de själva döpte de dock aldrig ”om” någon, eftersom de inte såg barndopet som ett bibliskt dop.

Även om jag har läst en del om 1500-talets anabaptism sedan tidigare har det på flera sätt varit fängslande att läsa Aldrig mer tillbaka gå. Den är fylld av gripande livsöden och berättelser om människor som gav sina liv för att följa Jesus. De som var en del av rörelsen fick många gånger betala ett oerhört högt pris för sina övertygelser. Många fängslades, torterades och avrättades av både katolsk och protestantisk överhet för att de inte följde den officiella kyrkans läror.

Anabaptister betonade den personliga och frivilliga omvändelsen till Jesus med påföljande dop i vatten. Tron på Jesus var helt förenad med efterföljelsen av honom i nära gemenskap med andra lärjungar. Man tillämpade det allmänna prästerskapet i praktiken vilket innebar att alla lärjungar var involverade i den gemensamma bibelläsningen, i lyssnandet till Andens röst och i uppdraget att gå ut med evangeliet till sin omgivning och sin omvärld.

Det fanns också mörka sidor och avarter i den anabaptistiska rörelsen – vilket boken också ger ett antal exempel på. Jag är dock övertygad om att vi har flera saker att lära oss av anabaptisterna. Här kommer några exempel:

Jesus i centrum

På många sätt är svensk frikyrklighet starkt präglad av arvet efter Martin Luther. Inom luthersk teologi placeras Luthers tolkning av Romarbrevet i centrum och allt annat tolkas utifrån den nyckeln. Allting placeras i kategorierna lag och nåd. Med den metoden tolkar man bort en stor del av evangeliernas berättelser – med Jesus  liv och hans undervisning. Lärjungaskapet är centralt i Jesus undervisning men ute i periferin i den lutherska teologin. Bergspredikan (Matt 5-7) blir då inte instruktioner att följa utan har som huvudsyfte att vi ska inse vår egen otillräcklighet.

Anabaptisterna utmanar oss att läsa Bibeln på ett annat sätt. De placerade Jesus – som han beskrivs i evangelierna – och hans liv och undervisning i centrum och lät allt annat tolkas med honom som nyckel. Som troende är det viktigt att inte bara lyssna till Jesus men också lyda honom – följa hans instruktioner. Jesus är inte bara vår frälsare men också vår mästare som vi är kallade att i allt efterlikna.

Alla i funktion

I vår tid av ökande professionalisering (även inom kyrkan) har vi mycket att lära av anabaptisternas övertygelse att alla lärjungar till Jesus är kallade att vara i funktion på viktiga områden. Alla är kallade att tillsammans med andra lärjungar läsa och förstå Bibeln. Alla är kallade till ett liv i helighet. Alla har ett ansvar att tillrättavisa en broder eller syster som lever fel. Alla är kallade att dela evangeliet. Alla är kallade att döpa nya lärjungar. Alla är kallade att bota sjuka.

Makt underifrån

Ett annat område där jag tror att vi behöver utmanas är relationen till staten och överheten. Alltför många lever med myten om Sverige som ett kristet land och sätter sitt hopp till de politiker och den lagstiftning som man tror är mest kristen. Anabaptisterna lär oss att det är helt fel väg att gå. Guds rike kommer inte uppifrån utan nedifrån. Guds rike påverkar inte samhället genom maktutövning och lagstiftning utan genom att gemenskaper av lärjungar troget lever ut Guds rikes politik i sitt vardagsliv.

Aldrig mer tillbaka gå är på grund av sina många författare lite spretig ibland men oerhört läsvärd. Jag kan varmt rekommendera den till alla som vill fördjupa sig i en reformationsrörelse som vi har så mycket att lära oss av.