I tisdags publicerade Dagen min debattartikel med anledning av boken Middag med Jesus. Idag kan man läsa två insändare som kritiserar min text (Nattvarden är inte bara en vanlig måltid, Ebbe Andréasson och Missförstånd kring nattvarden, Jan Wetterstrand). Jag tror att kritiken delvis beror på missuppfattningar av min text och delvis att vi vi helt enkelt förstår de bibliska texterna olika. Jag brukar kalla ”nattvardstexten” i 1 Kor 11 historiens mest missuppfattade och feltolkade bibeltext. Det beror helt enkelt på att vi läser in våra erfarenheter och traditioner i texten och missar vad den faktiskt beskriver. Texterna från båda insändarna går att läsa nedan. Mitt svar publiceras i Dagen imorgon.
Nattvarden är inte bara en vanlig måltid
Rickard Cruz har rätt när han påstår att Jesus inte skapar en ny religiös ritual.
Rickard Cruz beskriver, (i Dagen 17/3) så som jag uppfattar honom, nattvarden bland Jesu efterföljare under det första århundradet som en vanlig måltid i helt vanliga hem medan kyrkorna i dag firar ”en ritualiserad variant av nattvarden”.
Måltiden, den här vanliga måltiden i vanliga hem är genomgående i evangeliernas berättelse om hur Jesus möter människor från olika samhällsklasser. Måltiden var en självklar del av Jesu sätt att leva och umgås med människor. Märk väl att när Jesus instiftar nattvarden utgår han inte från en sådan vardaglig och vanlig måltid.
Rickard Cruz har rätt när han påstår att Jesus inte skapar en ny religiös ritual. Jesus använder en central religiös ritual som redan finns. Det är påskmåltiden som han ger ett nytt innehåll, en ny dimension. När Jesus och lärjungarna firar den första nattvarden så sker det inte i en hemmiljö.
Rickard Cruz säger vidare att församlingen i Korinth firade Herrens måltid som ett knytkalas vilket då stöder tanken på en vanlig måltid. Det som talar emot firandet av Herrens måltid i Korinth som en enbart helt vanlig måltid är problemen som Paulus tar upp i 1 Kor 11:17ff. Man har problem med firandet av Herrens måltid i Korinthförsamlingen och därför uppmanar Paulus församlingen två gånger (vers 22, 34) att man ska äta i sitt hem om man är hungrig för att inte sammankomsten skall förstöras. ”Bryr ni er inte om att det är Guds församling?” v. 22b
Utifrån det vi lär oss från församlingen i Korinth ska vi kanske inte heller uppfatta det brödbrytande som skedde i hemmen i Jerusalem fjorton dagar efter Jesu himmelsfärd som en enbart ”vanlig” måltid. Där sägs att ”i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje” (Apg 2:46 min kursivering)
Att äta med människor, att träffa dem i deras trygga miljöer tror jag är ett bra och viktigt sätt att möta människor i samtal om tron och om livet. Men det var inte vid ett sådant tillfälle som Jesus instiftade nattvarden och det verkar inte heller ha varit fallet i Korinth. Paulus verkar mycket mån om att göra skillnad på en ”vanlig” måltid och Herrens måltid.
Ebbe Andréasson, pastor i Habo missionsförsamling
Missförstånd kring nattvarden
När Rickard Cruz anser att nattvarden är vilken måltid som helst så tror jag att det är ett totalt missförstånd (Dagen 17/3). Hela argumentationen i första Korintierbrevet 11 ger vid handen att det inte är så.
Nattvarden är som jag ser det Nya Förbundets förbundsmåltid. Bibeln visar på ett antal ganska olika förbund. Både människor emellan och mellan Gud och människor.
Några saker är ändå gemensamma:
De ingås med ett synligt tecken. För gamla förbundet är det tecknet omskärelsen.
När tecknet är på plats äter man en förbundsmåltid tillsammans. Tecknet är en engångsföreteelse, medan måltiden är ett sätt att bekräfta och uppehålla förbundet. För gamla förbundet var förbundsmåltiden påskalammet, och för nya är det nattvarden.
Det som sker den natt då Herren Jesus blev förrådd är att Han tar gamla förbundets förbundsmåltid och ändrar den totalt så att en del av den nu blir det nya förbundets måltid. Villkoren att delta i förbundsmåltiden är att förbundstecknet är på plats. I bestämmelserna för påskalammet står det tydligt att det är en måltid för de omskurna. Kyrkan har hela tiden hävdat att nattvarden är för de döpta.
I dag anser jag därför att de gamla pingstpastorerna hade rätt när de inbjöd troende och döpta till nattvardsbordet.
Jan Wetterstrand
Intressant att båda debattörerna verkar se en motsättning mellan vanlig måltid och måltid med särskild, religiös innebörd. De verkar, likt många andra av våra syskon, inte alls ifrågasätta hur något som benämns måltid i Skriften och som har sitt ursprung i en skärtorsdagsmiddag med riktig mat, blivit en smakprovsritual. Det är klart att Herrens måltid skiljer sig från när ateister äter mat, men de förklarar inte hur lite kex och en klunk vin som man äter ståendes på allvar skulle kunna kallas måltid.
Man får tänka på att traditionerna kring nattvarden sitter oerhört djupt i ryggmärgen hos många och att ens tänka i andra banor är som att färdas till en annan planet. Då kan det också vara svårt att smälta en kort debattext där det inte finns utrymme att förklara saker grundligt. Skulle vara kul att höra hur samma personer skulle reagera på innehållet i Middag med Jesus!