Hur tillsätts ledare?

Ett bibelord som vi ofta har levt med i tider av bön och fasta är ett par verser från Psalm 127.

”Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves. Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila för att äta det bröd ni slitit för. Detta ger han åt sina vänner medan de sover.”

Jesus har lovat att HAN ska bygga sin församling. Det är Jesus som är skördens Herre. Det är Jesus som har fått all makt i himmel och på jord. Det är Jesus som genom sin Ande leder församlingen. Allt detta tror vi på i teorin men förnekar ofta i praktiken.

En mätsticka kan vara att undersöka hur man i församlingar avskiljer ledare eller sänder ut människor i nya uppgifter. I den församling som beskrivs i NT görs detta alltid som en konsekvens av bön och fasta. Den praktiken är en självklar konsekvens av att det, ytterst sett, endast är Gud som utväljer och sänder människor och att vi bara kan lyssna in och bekräfta genom att söka hans vilja i bön och fasta. Här kommer två exempel från Apostlagärningarna.

”När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: ”Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till.” Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem.” – Apg 13:3

”I varje församling insatte de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.” – Apg 14:23

Även Jesus egen tjänst började i bönen och fastan i ensamhetens öken. Han om någon borde vara vårt största föredöme för ledarskap och tjänst i Guds rike. Istället för att skicka iväg blivande församlingsledare till teologiska högskolor kanske de borde skickas på en 40-dagars fasta? När Jesus i Lukas 10 talar om den stora skörden är hans första uppmaning att be till honom som är skördens Herre!

Att istället utgå från mänskliga resonemang om personlig lämplighet, de enorma behoven och vilka begåvningar som skulle kunna fylla behoven, innebär att vi i praktiken säger till Gud att vi inte behöver honom. Vi sjunger gärna sånger om honom så länge han håller sig på avstånd och inte stör i planeringen av alla viktiga saker vi håller på med…

Jag tror att Gud, hos väldigt många, lägger en längtan att återvända till bön och fasta som en självklart och naturlig del av livsrytmen för en lärjunge till Jesus. Jag känner själv ett stort behov av att låta mina egna, så fina, strategier och tankegångar falla och låta Jesus, fullt ut, ta över som Herre på alla områden.

Jesus, ta över rodret, bygg din församling, forma ledare, sänd arbetare – du är Herre!