I kyrkligheten i Sverige och inte minst i tidningen Dagen har det den senaste tiden diskuterats vilt kring begreppet gudstjänst. Det talas om vad gudstjänsten ska innehålla. Underhållning, karismatik eller liturig eller kanske en kombination? Jag skulle vilja ta ett steg tillbaka och fråga mig om begreppet ”gudstjänst”, som vi använder det, överhuvudtaget är bibliskt.
Under Gamla Testamentets tid firades gudstjänsten i Templet i Jerusalem med böner, offer och tillbejdan men även i judarnas synagogor. Jesus vände upp och ner på allt och talade om (Joh 4:20-24) att sanna gudstillbedjare inte tillber på särskilda platser utan i ande och sanning. Paulus skriver (1 Kor 6:19) att våra kroppar är den helige Andes tempel – hela tiden!
Finns överhuvudtaget begreppet gudstjänst i Nya Testamentet? Ja några gånger, men då handlar det om helt andra saker än att ”gå till kyrkan”.
Två exempel:
- Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. (Rom 12:1)
- Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern. (Jak 1:27)
Jesus kallar alla som följer honom att tjäna Gud (gudstjänst) hela tiden, inte bara en gång i veckan. Han kallar oss att ge honom våra kroppar och våra liv i tjänst för Gud och för vår nästa. Däremot behöver givetvis de som följer Jesus mötas men det kan vi ta en annan gång.
Vad tänker du?
Helt rätt!
Riter och former innebär risken att det direkta gudsmötet ersätts av former, färdiga böner,
och skönhet. Det behöver inte vara fel i sig, men kan ta över.
Förstår inte riktigt poängen. Vi ska tjäna Gud hela tiden inte bara på söndagarna. Ja, det argumenterar ingen emot. Vi ska som lärjungar mötas. Ja. Så what’s the point? 😉
För övrigt längtar jag efter att lärjungar möts varje dag som i Jerusalem.
Gud välsigne dig!
Micael
Min poäng är att vi använder begreppet gudstjänst på ett märkligt sätt. Jag har aldrig sett någon församling annonsera ”Välkommen på gudstjänst på onsdag kl 9 när vi tillsammans hjälper de fattiga och utslagna.” Jag hör heller aldrig människor tala om att de ska på gudstjänst när de är på väg till sitt arbete för att tjäna Gud där. Allt detta och många andra saker är verkligen en gudstjänst. En sann gudstjänst behöver aldrig ta slut. Den kan vara ständigt pågående och bara ta sig nya former.
Då är jag med, det är alltså själva ordet som är felanvänt. Det håller jag helt och hållet med dig om!
Gud välsigne dig!
Poängen är väl, som jag ser det, att vi generellt spenderar oerhört mycket mer energi/resurser på att ordna en ”gudstjänst” varje söndag (eller andra dagar, beroende på hur ”fritänkande” vi är) än att tjäna Gud i vår vardag.
En bra värdemätare för varje församling borde därför vara att se hur många som är involverade i ens söndagsgudstjänst, hur mycket tid de lägger ner på förberedelser och därifrån avgöra om man lever i vardagen eller för Gudstjänsten.
Bless!
Bra Rickard. Hoppas att flera tänker om utifrån bibliska begrepp.
Hej Rickard! Kul att du börjat blogga. Det behövs en enkel organisk röst i den kristna bloggvärlden. Jag ser fram emot att läsa det du skriver. Jag känner också en frustration över diskussionen om ”gudstjänstens utformning” och funderar på att skriva något om vad som händer och bör hända när församlingen samlas. Vi får se hur det blir med det. Det är ett stort ämne och många trådar och dra i.
Tack för uppmuntran, Jonas! Jag tycker om det du skriver på din blogg. Jag har följt dig några år även om jag inte alltid är så duktig på att kommentera. Ska bli kul att läsa dina inlägg om församlingens samlingar framöver. Jag kommer själv att beröra ämnet en del framöver. Blessings!
Vi ska nog inte fundera för mycket på själva gudstjänstformen utan mera vara hängivna den uppgift vi fått.
På något sätt måste vår omgivning få klart för sig vilken tillgång tron är. Det är ju dessutom församlingens huvuduppgift att tala om det. Men då måste vi göra församlingen synlig. Där den kristna miljön måste framstå som inkluderande – för alla! Mindre fokus på oss själva, mera empati och medmänsklighet är medlet. Kan vi höja ribban dit?
Om vi har ambition att fullfölja missionsbefallningen måste vi utöka vår verksamhet med det målet. Kanske vi måste öppna ett nytt forum med sikte på dem som vi är till för.
Bra! Vi behöver röra runt i grytan lite. Är personligen trött på alla klyschor som vi slänger oss med men som man sällan vet innebörden av. Det finns säkert rätt många sådana om man tänker efter, OM man tänker efter, för kanske slentrian och tanklöshet bekvämast. På något sätt är söndagskristendomen tämligen bekväm och i grunden materialistisk. Det är ju förnämligt att komma på ”uppvisning” med fin bil och välartade barn en gång i veckan för att med granskande blickar studera varandra år efter år utan att för den skull lära känna varandra, eller ha gemenskap i dess sanna innebörd.
Tycker att det är skönt att man får vara lite rebell ibland- likt Jesus. Men räkna med motstånd. Hoppas på många härliga inlägg i debatten från dig käre broder Rickard. Lev väl!
Det fanns ju en poäng med att Frälsningsarmén, Pingstörelsen och andra väckelserörelser konsekvent hade ”möten” och inte ”gudstjänster”. Man samlades för att möta varandra och att tillsammans möta Gud. För Gud tjänade man så mycket oftare än bara på dessa samlingar.
Mässan är centrumet. Allt kyrkligt liv utgår och utgick från den.
Glad påsk!
Jag tror att allt liv i Jesus församling utgår från honom själv och att han ständigt är närvarande i våra liv. Däremot är givetvis Herrens måltid central – då de som följer Jesus möts i hemmen för att äta tillsammans, bryta brödet, dela bägaren och samlas med Jesus i centrum.
Jesus är centrumet i mässan. Det är själva poängen…
jag trodde Jesus var centrum 😉
Att säga att mässan är centrum för kyrkligt liv kan nog en katolik tycka. Det är ungefär som att säga att korset är centrum och glömma han som hände där. Korset i sig själv saknar betydelse. Det är nog ändå han som hängde där som utgör centrum och betyder något. Korset var medlet, liksom mässan kan vara det. Det menar nog Anders Gunnarsson också – egentligen.
Försoningen är det centrala i det kristna livet.
Sedan är ordet ”mässa” ett obibliskt begrepp.
För RKK utgör ”mässan” faktiskt ett nytt offer, fastän Jesus offrat sig själv en gång för alla.
Det gör verkligen inte saken bättre att RKK också lär att brödet och vinet förvandlas till Kristus.
En kyrka som anser att den är den enda sanna kyrkan och inte erkänner andra
kristna vid nattvardsmåltiden, skall sedan vara försiktig när det gäller att tala
om deras ”mässa” som en akt eller symbol för försoningen.
Är inte vi kristna EN/ETT genom försoningen?
Där var så många missuppfattningar att man häpnar. Tillbaka till skolbänken. http://Www.katekesen .se på slutet är en bra start.
Lycka till
Svara inte så svepande utan svara i sak på frågorna!
Jag vet vad jag skriver. Det är också stora frågor för den
samlade ekumeniska rörelsen.
Anders Gunnarsson!
I all vänlighet, en annan användbar länk är,
bibeln.se/.
Jag fick den inte att ”lysa” bått som din, men jag försäkrar dig, den lyser
Lycka till!
Jo tack.
Bibeln använder jag dagligen. Men om man nu ska beskriva hur katoliker tolkar Skriften, kan man ju inte hittapå vad vi tycker…
Osaklighet ger osmaklighet. Vi tror inte vad ni tror att vi tror, alltså måste något gått fel. Missförståndet går lätt att bota med kunskap.
Vincit omnia Veritas!
Lelle
Du har noll koll om vad vi tror. Det är superlätt att jämföra vad en katolik tror (i t ex katekesen eller min eller Bengts blog eller Tuves hemsida) och dina missuppfattningar om oss. det skricker disonans.
Gudstjänst … enligt bibeln = att tjäna Gud på ett konkret och praktiskt sätt .. dvs att ta sig an människor genom att tex hjälpa föräldrarlösa barn …eller genom att tjäna Gud genom böner och fasta:) …dvs allt annat än dagens ”söndagsverksamhet” …
Exakt! =)