Den senaste tiden har jag funderat en del på vilka personer som har haft betydelse för min utveckling och min efterföljelse av Jesus. De som utan tvekan har betytt mest är min mamma och pappa. Jag är oerhört tacksam till mina föräldrar för det som de har gett mig och gjort för mig. De är givetvis inte perfekta föräldrar men de är goda föräldrar. Jag tror inte att det finns perfekta föräldrar. Jag är i alla fall långt från perfekt som pappa. Däremot är min personliga övertygelse att i Jesustroende familjer är det föräldrarna som har den största påverkan på om deras barn kommer att följa Jesus, när de växer upp, eller inte. Jag vill inte på något sätt trycka ner någon men jag tror att det finns orsaker till varför de flesta barnen i vissa familjer lämnar tron under tonårstiden och varför de flesta barnen i andra familjer följer Jesus livet ut. Jag tror att vi måste våga hjälpa varandra att vara goda föräldrar som hjälper sina barn att följa Jesus, och då skulle jag, lite kaxigt, vilja lyfta fram mina egna föräldrar som föredömen. =)
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina föräldrar men ska bara dela några saker som jag tycker har varit betydelsefulla.
Under min uppväxt upplevde jag alltid att mamma och pappa räknade med Jesus i alla delar av livet. Det var inte det att de bad som tokar varenda dag men de räknade med Jesus. Om vi hade problem bad vi för det, om vi var glada för något tackade vi Gud. Jesus förpassades aldrig till ”kyrkdelen” av livet utan var med i varje del av livet.
Tidigt bestämde mamma och pappa sig för att de ville ha ett öppet hem. När jag växte upp tänkte jag inte så mycket på det. Det var alltid folk hemma, på besök – kortare eller längre – på middag eller på övernattning. Pappa brukade ofta laga mycket mer mat än nödvändigt för ”man vet ju aldrig vem som dyker upp”. Även syskonskaran blev större och större med syskon, extra syskon, helgsyskon etc. Idag kan jag se att vårt hem i själva verket fungerade som en levande, organisk församling. Jag vill göra vad jag kan för att ta efter mina föräldrar i detta.
En annan sak jag är enormt tacksam för är att mamma och pappa aldrig förväntade sig att någon annan (typ församlingens verksamhet) skulle vägleda oss barn in i livet med Jesus. Det var i första hand deras ansvar. Varje kväll så länge jag kan minnas läste de Bibeln och bad med mig. Varje morgon innan vi skulle gå till skolan hade vi en stund av bibelläsning och bön med mamma. Vi fick tidigt uppleva den helige Ande och blev uppmuntrade hemma att tala i tungor, lyssna till Andens ledning och odla relationen till Jesus. När jag skulle välja vad som var rätt och fel brukade mamma alltid uppmuntra mig att följa Andens ledning.
Det finns givetvis många andra saker som jag är enormt tacksam till mamma och pappa för men det här var det jag skulle vilja dela idag.
Vad tycker du är viktigt för föräldrar som vill hjälpa sina barn att följa Jesus?
Drar mig till minnes att jag läst någonstans att söndagsskolan kom till i England på 1700-talet. När den så småningom sökte sig över till USA möttes företeelsen av skepticism bland kristna. Man fruktade att kyrkan skulle ta över den andliga fostran av barnen. Jag är rädd för att det till stor del har blivit så.
Det är ingen tvekan om att den andliga fostran av barnen ligger på föräldrarnas ansvar och ingen annan. I N.T. läser vi ingenting om vare sig söndagsskola eller ungdomsarbete. Det finns säkert dom som minns sin söndagsskollärare med värme och som tagit med sig avgörande andliga intryck från söndagsskolan, men det sanktionerar inte att föräldrar kan överlämna ansvaret för den andliga fostran till kyrkan. Vi behöver igen fokusera på betydelsen av familjeandakter men också att barn får vara med så mycket som möjligt när vuxna samlas för att be, sjunga och läsa Guds ord.
Rune, jag håller verkligen med dig! Det du skriver om i början tror jag att jag har läst om i Frank Violas bok ”Pagan Christianity”.