Ett förminskat evangelium

Inlägget som jag skrev för ett par veckor sedan om att avskaffa frälsningsbönen har blivit ett av de mest lästa inläggen på den här bloggen. Många har delat på Facebook och det har skrivits en del kommentarer. Uppenbarligen är det för många ett lite känsligt ämne.

Egentligen tror jag att det här handlar om en betydligt större fråga. Teologi och praktik hänger ihop. Det går inte att skilja det ena från det andra. Vår teologi formar våra praktiker och våra praktiker formar vår teologi. I de evangelikalt präglade kyrkorna i västvärlden har man länge predikat ett individualistiskt evangelium med fokus på att frälsa människors själar för att de ska komma till himlen. Man skulle kunna sammanfatta det så här:

Gud har skapat dig för ett personlig relation med honom. Problemet är att du har syndat när du har gjort olika saker som är fel. Eftersom Gud är helig kan du inte längre leva i gemenskap med honom. Du kan försöka upprätta relationen till Gud med egna ansträngningar men du kommer alltid att misslyckas. De goda nyheterna är att Gud sände Jesus för att ta dina synder. Det enda du behöver göra nu för att slippa komma till helvetet och istället tillbringa evigheten i himlen är att tro på och bekänna Jesus. (När den här typen av evangelium predikas ges det ofta en möjlighet för människor att be med i en frälsningsbön.)

Det luriga är att ingenting av detta är direkt fel, problemet är att det är ett förminskat evangelium. Budskapet är som en hybrid mellan ett väl avgränsat antal bibelverser och västerländsk individualism. Vilka är då baksidorna med detta förminskade evangelium?

• Synd reduceras till att handla om mina individuella, moraliska felsteg. Det stämmer att dessa saker är synd men den bibliska förståelsen av synd är bredare. Synden är en mörk kraft i den här världen som genom orättfärdiga strukturer och ogudaktiga system håller skapelsen och mänskligheten i fångenskap med målet att förstöra det vackra Gud har skapat.
• Frälsningen reduceras till en händelse på individnivå. Det framställs som att det är något mellan mig och Gud. En vanlig bild är att synden är en dödlig sjukdom som jag bär på och att jag behöver ta frälsningsmedicinen för att bli frisk och slippa dö. När Bibeln talar om Guds räddningsplan är det något kollektivt. Vi räddas för att bli en del av en försonad gemenskap. Frälsningen är ingenting som bara är mellan mig och Gud. Frälsningen påverkar precis alla relationer. Frälsning är inte en privatsak, den är offentlig.
• Frälsningen kommer att handla mer om vad jag räddas från än vad vi räddas till. Fokus blir att slippa skulden, skammen, synden, helvetet etc. men vad är vi räddade till?

När Jesus vandrade omkring med sina lärjungar predikade han ”evangeliet om Guds rike”. Detta var innan han ens hade dött på korset så han kan ju definitivt inte ha använt ”bro-illustrationen”. Evangeliet om Guds rike är så mycket större en det förminskade evangeliet om syndernas förlåtelse och en personlig biljett till himlen. Frälsningen handlar inte om att vi ska komma till himlen. Frälsningen handlar om att Guds rike ska komma på jorden.

Evangeliet om Guds rike handlar om en ny verklighet som bryter fram i skapelsen. I den verkligheten och det riket är Jesus kung. Det är ett rike av rättfärdighet, frid och glädje. Ett rike av kraft. Tecknet på när det riket bryter fram är sjuka blir friska, att demoniska makter fördrivs, att fattiga blir glada, att fångar blir fria, att relationer upprättas, att gemenskap fördjupas. Jesus kallar alla människor att omvända sig från sin tidigare livsinriktning för att bli efterföljare till honom och medborgare i hans rike. Den som bejakar den kallelsen behöver bli nedsänkt i vatten och fylld av den helige Ande. I och med detta dop blir man en del av en ny upprättad gemenskap men också en agent för Guds rike i den här världen med ett uppdrag kalla fler människor in efterföljelse av Jesus och låta hela skapelsen ta del av hans upprättelse.

Jag tror att det är dags att sluta predika ett förminskat evangelium och istället predika evangeliet om Guds rike.