Den här helgen har vi besök av Victor John i Helsingborg. Människor från lite olika platser i södra Sverige och Norge har slutit upp för att vara med. Victor är indier som var pastor i vad som ansågs vara en väldigt stor församling (med 500 medlemmar) i norra Indien. Århundraden av västerländsk mission hade resulterat i väldigt få kristna i en delstat som idag har 130 miljoner invånare. Efter ett par år i Sverige återvände Victor 1994 till Indien och lämnade församlingen för att på Guds kallelse jobba på ett helt nytt sätt. Sedan dess har en rörelse startat som har fått se 5,5 miljoner indier beslutat sig att följa Jesus och låtit döpa sig. Man räknar med att det har startat hundratusentals små, vardagsbaserade församlingar.
Någon som läser det här kanske funderar på hur djup överlåtelsen egentligen är bland de nya lärjungarna. Det handlar verkligen inte bara om kvantitet utan även om kvalitet i efterföljelsen. En del får utstå hård förföljelse för sin nyvunna tro på Jesus och rörelsen har som en del av sitt DNA att man betonar en lydnadsbaserad form av lärjungaskap som handlar om göra det Jesus har befallt. Någon annan kanske tänker att det där är ju Indien, där måste det väl vara mycket lättare än i Sverige och i Europa. Enligt Victor var delstaten han arbetar bland den tuffaste miljön man kunde tänka sig för evangeliet. Bara 2000 personer hade blivit kristna efter mycket lång tid av västerländsk mission. Jag tror att vi har mycket att lära oss av arbetet i Indien. Victor gav igår kväll några punkter på varför den här Jesusrörelsen har vuxit fram. Här kommer en sammanfattning.
- Genom att inte anställa ledare. Istället uppmuntra gräsrotsledarskap med en stor överlåtelse till uppdraget.
- Genom att träna och vägleda ledare i lydnadsbaserat lärjungaskap.
- Genom att inte bygga kyrkobyggnader.
- Genom att inte producera ett samfund utan en rörelse som är organisk, inhemsk och dynamisk.
- Genom att inte berätta för människor vad de ska göra utan hjälpa dem att själva upptäcka vad de ska göra.
- Genom att göra lärjungar som gör lärjungar
- Genom att plantera multiplicerande församlingar som planterar församlingar.
- Genom principer från Bibeln och inte mänskliga manualer.
- Genom att mobilisera bedjare som ber igenom för under och tecken.
- Genom målmedveten evangelisation och lärjungaskap som börjar med upptäckande bibelstudier.
- Genom att lärjungar berättar för deras familjer och vänner om deras efterföljelse av Jesus.
- Genom att fokusera evangelisationen på att nå hela familjen eller vänskapskretsen, inte endast individer.
- Genom att vara kulturellt relevant och betjäna genom att fylla olika behov.
Uppmuntrad? Utmanad? Det är jag.
Man pratar om husförsamlingsrörelsen i Kina som världens största väckelse. Är det i stora drag samma principer Victor John använder i Indien?
Vad jag har läst om husförsamlingsrörelsen i Kina och från Victor John så tycker jag att det finns väldigt stora likheter. En skillnad kan vara att man i Kina tvingades att arbeta organiskt på grund av den extrema förföljelsen medan man i Indien arbetar medvetet organiskt för att få se en multiplicerande församlingsplanteringsrörelse. Det förekommer mycket förföljelse även i Indien, men inte riktigt på samma sätt som det har varit i Kina.
Tycker det är intressant att det är så mycket ”inte”. Inte bygga kyrkobyggnader, inte anställa ledare, inte berätta för människor vad de ska göra (den största frestelsen man/vi kanske står inför??). Tror att det är ganska hälsosamt och framförallt så tror jag att en sådan attityd leder fler människor till Jesus än till mig/oss.
Bra reflektion! Victor har varit tydlig med att vi egentligen inte behöver lära oss fler saker. Däremot behöver vi lära av oss väldigt mycket…
Finns inte risken med oavlönade pastorer att man mister egenskapen av en utbildad lärare i vissa fall?
Jag ser absolut fördelar med denna församlingssynen, och tror också att den ligger närmast den bibliska. Men på apostlarnas tid fanns dem som vandrat med Mästaren i tre år, och många var väldigt skriftlärda. Paulus är bara ett exempel.
Idag ser det inte ut så, och flera pastorer predikar en väldigt ytlig teologi. Visserligen en frälsande teologi, men dåligt med kött på benen.
Självklart innebär inte högre utbildning köttigare predikningar per automatik (se på SvK), men jag tror att det är bra om skriftlärda finns i alla församlingsledningar…
Hur ser du på den problematiken?
Mycket bra fråga som ofta ställs angående husförsamlingsrörelser.
Även om de flesta ledarna i rörelsen i Indien är outbildade så betyder det inte att de är okunniga. Det finns en oerhört stor hunger efter att höra eller läsa Guds ord bland alla troende och faktum är att villoläror är relativt ovanliga! Eftersom det är allas ansvar att studera Ordet och bedöma vad som är gott så avslöjas ofta villoläror väldigt snabbt. Man har också ett stort fokus på lydnadsbaserat lärjungaskap istället för ett mer kunskapsbaserat. Man tillämpar det man läser/hör.
I kyrkligheten i västvärlden däremot har pastorerna aldrig tidigare varit så välutbildade. Samtidigt läser kristna Bibeln mindre än någonsin och vi har svårt med tillämpningen.
Jag tror inte att vi behöver fler och bättre bibellärare. Vi behöver fler bibelläsare som omsätter efterföljelsen i handling.