Mission, lärjungaskap och organiska församlingar
I Sverige talas det oftare än tidigare om konvertering och konvertiter. Till stor del beror det på flyktingströmmen till Europa där människor med olika kulturell och religiös bakgrund intresserat sig för kristen tro. Det är så fantastiskt roligt med varje person som börjar följa Jesus. Samtidigt tror jag att vi behöver ifrågasätta vårt språkbruk.
En av de enklaste och äldsta handlingarna av gemenskap i världen är att äta tillsammans. Att dela en gemensam måltid, speciellt om handlingen att dela måltiden också involverar att dela ett gemensamt minne, är ett av de grundläggande uttrycken för mänsklig gemenskap. Och det var precis på det sättet som Herrens måltid började. I den moderna kyrkan är Herrens måltid inte en måltid i fysisk bemärkelse. Det är själens hunger och inte kroppens hunger som den nu är utformad för att tillfredställa. Men den började utifrån påskmåltiden, en fest för hungriga människor, som skulle rensa bordet och inte lämna något; och Herrens måltid började i den kristna församlingen som en måltid där både fysisk och andlig hunger tillfredställdes. – William Barclay
Vem som helst som sätter sig in i hur man firade Herrens måltid under det första århundradet och hur den firas i många kyrkor idag kan snabbt konstatera att skillnaderna är extrema. Jag skulle vilja ta dig igenom en kort beskrivning av utvecklingen från gemenskapsmåltid till mässa, från husförsamlingar till katedraler, från enkelhet till avancerade religiösa ritualer.
Jesus delade med sig av många liknelser och det finns så otroligt mycket som vi kan lära oss av var och en av dem. Det finns dock en liknelse som är viktigare än alla andra. En liknelse som är helt grundläggande om vi vill förstå hur Guds rike fungerar.
Kan det verkligen stämma? Liknelsen finns med i både Matteus, Markus och Lukas. Bara det är en god hint. Dessutom säger Jesus själv om den aktuella liknelsen:
”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” (Mark 4:13)
En av de absolut vanligaste frågorna som jag får om husförsamlingar är vad en församling gör när den samlas. Egentligen är det betydligt mer intressant vad en församling gör när den inte samlas. Varför finns det ett så stort intresse för själva samlingarna i jämförelse med all annan tid? Vi behöver inse att en församling är en församling 7 dagar i veckan, 24 timmar per dygn. Att vara Guds församling får aldrig begränsas till några samlingar.
Däremot är det självklart betydelsefullt vad man gör när man möts. Jag är övertygad om att det en församling gör när den möts på gott och ont påverkar vad den gör när den inte möts. Även om det finns en stor variation mellan olika husförsamlingar på olika platser kommer här några enkla rekommendationer vad man kan göra när man möts.
De flesta tänker på Martin Luther när de hör om 1500-talets reformation. Förra året kom det ut en bok om en annan väldigt intressant reformationsrörelse – anabaptisterna. Boken heter Aldrig mer tillbaka gå och är skriven av åtta olika författare med Jonas Melin, Fredrik Wenell och David Willgren som redaktörer.