Jag har den här veckan varit med på EFKs medarbetardagar i Stockholm. Medarbetardagarna är en årlig konferens för Evangeliska Frikyrkans ”pastorer”. Jag har funderat ganska mycket på den där termen – pastor.
I de flesta frikyrkor fungerar det så att församlingsledare som har någon form av anställning går under benämningen pastor. Det förväntas ofta mycket av pastorn. Han eller hon ska predika (underhållande, uppmuntrande, bibliskt, inte för utmanande, på ett sätt så att alla vill komma till just vår församling), visionera, administrera, leda verksamheten, göra hembesök hos gamla och sjuka, själavårda, leda människor till tro, leva i bön, ha en perfekt familj, tillmötesgå församlingens alla intressegrupper och åldersgrupper och så vidare… Är det någon mer än jag som tycker det här låter absurt? Pastorn arbetar dessutom oftast ganska ensam om hon eller han inte är anställd i en väldigt stor församling med flera anställda, vilket är ovanligt.
Jag har aldrig känt mig det minsta hemma eller attraherad av det där paketet. Jag är inte en pastor!
Pastor är egentligen ett latinskt ord som betyder herde som är 1 av 5 gåvor som det talas om i Efesierbrevet 4:11. De övriga är apostel, profet, evangelist, herde och lärare. Hur kommer det sig att det finns så många herdar och lärare i Sveriges församlingar och några evangelister men inga apostlar och profeter? Nu tror jag inte att det är så. Jag tror att de finns men att vi inte pratar så mycket om det. Jag har många vänner som arbetar som pastorer fast det är så tydligt att de är apostlar, profeter eller evangelister. Tänk om vi kunde förlösa människor att göra det Gud har kallat dem till!
Församlingarna i Nya Testamentet vårdades av team av oavlönade äldste/ församlingsledare som uppmuntras att vara föredömen och herdar. Gåvorna eller tjänsterna i Efesierbrevet 4 verkar vara resande och rörliga och hade som uppgift att utrusta de troende så att de troende kunde mogna och bygga upp församlingarna. Även dessa tjänster verkar allt som oftast fungera i team. Det är viktigt att poängtera att ledarskap i NT aldrig handlar om position utan om funktion, relation och tjänande.
Tänk om vi vågade låta Nya Testamentet utmana systemet! Några korta punkter:
- Vi behöver bryta ensam-varg-ledarskapet! Bibliskt ledarskap fungerar i team.
- Vi är i desperat behov av apostlar och profeter i vårt land om vi vill se en ny rörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som planterar församlingar. Vi behöver släppa rädslan för självutnämna apostlar och profeter. Det handlar inte om titlar och positioner. Det handlar om funktion. Varför är vi inte rädda för självutnämna lärare? Det är den enda gåvan som NT tydligt varnar för!!! (Jak 3:1)
- Vi behöver församlingar som sätter tjänsterna i Ef 4 fria att tjäna Gud och utbreda Guds rike långt utanför den egna församlingens gränser. Vi behöver dö bort från församlingstillväxt och leva för utredandet av Guds rike!
Det var några funderingar från mig.
De här kommentarerna har verkligen förbryllat mig! Är det så att man har fastnat i en modell bara för att man inte gör som alla andra och för att man tror på det man gör? De absolut flesta kristna i Sverige idag finns i församlingar enligt modellen: byggnad, kyrkbänkar, pastor, veckovisa gudstjänster, monologisk undervisning etc. (Vilket är helt ok för mig så länge folk vill mötas på det sättet.) Än så länge är det väldigt få som finns i små, enkla, organiska församlingar som möts i hem eller andra miljöer. Dessutom finns det ganska dåligt bibelstöd för den vanliga traditionella kyrkoformen medan Nya Testamentet målar upp en bild av en levande rörelse av lärjungar i mindre multiplicerande gemenskaper. De flesta kan inte ens tänka sig en församling utan exempelvis kyrkbyggnad eller anställd pastor. Vem är det som har fastnat i en modell?
