Jag ser med stor förväntan fram emot New Wines sommarkonferens i Vänersborg som vi ska vara med på onsdag till söndag den här veckan. Jag känner på mig att Gud har spännande saker på G. På fredagförmiddagen har jag blivit ombedd att hålla ett seminarium om visionen med en husförsamlingsrörelse. Det ska också bli kul.
Under förberedelserna inför seminariet har jag kommit att fundera en del på detta med det allmänna prästerskapet. I många av de rörelse som växte fram i kölvattnet av reformationen har återupptäckten av det allmänna prästerskapet varit viktigt – alltså sanningen att Jesus är den enda medlaren mellan Gud och människor och att alla troende är bärare av den helige Ande och därför kan höra Guds röst. Många gånger har detta dock inte blivit mycket mer än en vacker teori. På vilket sätt tar sig det allmänna prästerskapet sig uttryck när vi möts som församlingar?
Paulus skriver så här i 1 Kor 14:26:
”När ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.”
Det allmänna prästerskapet är inte en teori. Det är en central andlig sanning som behöver få ett praktiskt uttryck varje gång vi möts som församling. Paulus skriver att när vi möts ska var och en ha något konkret att ge. Många gånger är endast en handfull i en församling givare under en sammankomst och resten förväntas endast vara mottagare. Jag tror vi behöver vända på den ekvationen och hitta in i ett församlingsliv där de flesta har något att ge varje gång vi möts. I kaptiel 12 skriver Paulus att den helige Ande har gett andliga gåvor åt var och en. Dessa gåvor vill Gud ska få vara i funktion i varje troende människas liv. Tänk dig om alla som tror på Jesus fungerade i andliga gåvor varje gång man möttes med andra troende och i vardagen bland alla möjliga sorters människor. Kan du tänka dig vad spännande! Det är det allmänna prästerskapet i praktiken! En av poängerna med enkla, organiska församlingar som möts i hem eller andra naturliga miljöer är att det är betydligt lättare att hitta in i det Paulus beskriver i 1 Kor 14:26. Det var dagens funderingar…
Jag har läst ett antal böcker som handlar om det man skulle kunna kalla för Simple Church (enkla församlingar), Organic Church (organiska församlingar) eller House Church (husförsamlingar). Än så länge är alla böcker jag läst i ämnet på engelska och jag ser verkligen fram emot när det börjar komma böcker på svenska. Den utan tvekan bästa och mest användbara boken jag läst om Simple Church är Tony och Felicity Dales bok Small is Big. Jag läste den tidigare utgåvan som gavs ut under titeln The Rabbit and the Elephant men nu finns den alltså nyutgiven under ny titel.
Varför är Small is Big den bästa boken om Simple Church?
Den är lättläst. Kan man läsa engelska kan man läsa Small is Big. Många andra bra böcker på engelska är ofta för avancerade och svårlästa för de flesta. Den här boken kan man sätta i händerna på nästan vem som helst. Den har ganska korta, fängslande kapitel och är skrivet på ett mycket bra sätt vilket gör att den snabbt är utläst.
Inga förkunskaper krävs. Boken är en ABC i vad detta med enkla, organiska församlingar handlar om. Även den som är väldigt oinsatt i ämnet kan ha en oerhört stor behållning av boken.
Bra fokus. Boken har ett tydligt fokus på Jesus och att nya församlingsformer alltid måste handla om att Jesus vill sända oss ut för att utföra det stora uppdraget att göra lärjungar. Den tar visserligen upp en del ämnen om obibliska strukturer som vi ärvt från den institutionella kyrkan men gör det inte på ett dömande sätt och låter inte de ämnena ta fokus.
Stort utrymme för Andens kraft. Boken har en avslappnad men stark karismatisk prägel som verkligen tilltalar mig. Den innehåller mängder av berättelser om människor som har fått betjäna sin omgivning i den helige Andes kraft på ett sätt som har resulterat i nya lärjungar och nya enkla, organiska församlingar.
Om du är nyfiken på husförsamlingar eller om du redan är ”såld” är Small is Big verkligen att rekommendera! =)
Varför inte beställa boken på en gång? I skrivande stund kostar den endast 100 kr på Adlibris. Perfekt sommarläsning! Jag vill även passa på att rekommendera Felicity Dales blogg som är mycket läsvärd!
Jag får ganska ofta frågor om min syn på hierarkier. Jag gör ingen hemlighet av att jag är mycket kritisk till hierarkier i församlingar. För mig handlar det inte om lite olika sätt att se på församlingen, typ olika modeller som kompletterar varandra. Nej, faktum är att själva evangeliet, de goda nyheterna om Guds rike och Jesus som kung, per definition är antihierarkiskt.
När evangeliet började bryta fram i världen under det första århundradet fanns det massvis av hierarkier överallt i samhället, både i Israel och i resten av världen. Uppdelningar människor emellan som värderade människor olika och som skapade vattentäta skott mellan olika kategorier. När evangeliet började spridas och församlingsgemenskaper grundades förändrades detta i grunden och församlingen blev en radikalt annorlunda gemenskap utan hierarkier. Paulus skriver så här:
”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” – Galaterbrevet 3:26-28
Jude eller grek betecknar den religiösa hierarki som fanns utifrån en judisk och gammaltestamentlig världsbild. Judarna var det enda folket som stod i förbund med Gud och bland judarna var det bara prästerna som fick göra tjänst i det heliga i templet och bland prästerna var det bara översteprästen som en gång om året fick gå in i det allra heligaste. Hedningarna eller grekerna hade ingen del i detta utan var förpassade att vara åskådare på avstånd. Alla dessa hierarkier bryts ner i Jesus. Alla människor kan få en relation med Gud genom Jesus och han är den enda medlaren mellan Gud och människor.
Slav eller fri betecknar de sociala hierarkier som alltid har funnits bland människor och som på ett fruktansvärt och obarmhärtigt sätt har dikterat villkoren för miljontals människor. Under antiken var slavarna som en lägre kast och det var otänkbart med gemenskap slavar och herrar emellan. I församlingen blev detta radikalt annorlunda. Efter mötet med Jesus delade människor med olika social bakgrund måltid med varandra och kallade varandra bröder och systrar.
Man eller kvinna betecknar den hierarki som från syndafallet har funnits mellan man och kvinna. Under antiken skulle en kvinna helst inte lämna hemmet och om hon ändå var tvungen att göra det var det viktigt att hon sänkte blicken när hon mötte någon längs vägen. I församlingen förändrades allt. Nya Testamentet talar om kvinnliga församlingsledare, kvinnliga apostlar, kvinnor som profeterar osv. I Jesus är vi inte man eller kvinna, vi är ett i honom.
Paulus uppmanade aldrig människor att på ett rebelliskt sätt göra uppror mot dessa hierarkier. Han uppmanade greker att respektera det judiska folket varifrån frälsningen hade kommit. Han uppmanade slavar att respektera sina herrar och arbeta flitigt. Han uppmanade kvinnor att respektera sina icke-troende män så att de genom det skulle komma till tro. Det revolutionerande var att församlingen var kallad att på ett radikalt sätt leva ut den nya enheten i Jesus och genom kärleken och jämlikheten i sina relationer visa hur evangeliet krossar alla hierarkier. När församlingen fungerar i detta tror jag att den blir som surdegen Jesus talar om som har potentialen, i sig, att transformera hela samhället.
Församlingen är kallad att vara hierarki-fri. Detta måste få konsekvenser för allt; våra relationer, gemenskapen, ledarskap, ekonomi, beslutsfattande etc. Har vi lyckats med det?
Jag har under många år fascinerats över på vilket sätt Nya Testamentet beskriver hur Jesus, hans efterföljare och de tidiga församlingarna arbetade för att utbreda Guds rike. Man gjorde det till stor del tillsammans med andra. Man stod inte själv utan fungerade i team.
De fyra musketörerna följde kanske inte Jesus men de var definitivt ett sammansvetsat team!
Om man kikar på vad Jesus prioriterar att lägga sin tid på så blir det tydlig att han satte ett stort värde i den närmaste gruppen av efterföljare. Han levde tillsammans med en brokig skara människor under några år och delade allt med dem. Nära relationer och sann vänskap. Han kallade dem aldrig för kollegor och aldrig för undersåtar, han kallade dem vänner. Det måste satt sin prägel på hur lärjungarna efter Jesus uppståndelse försökte fungera i ledarskap och arbete med Guds rike. När Jesus sänder ut de 12 och de 72 för att predika Guds rike, bota de sjuka och driva ut onda andar så sänder han dem två och två. Aldrig ensam.
När man läser om Paulus liv i Bibeln upptäcker man att han nästan aldrig stod ensam utan alltid såg till att stå tillsammans med andra människor i det viktiga missionsarbetet. Den första Paulus stod tillsammans med var Barnabas. Efter ett tag utökades teamet tillfälligt med Johannes Markus. Senare går de skilda vägar och Paulus teamar ihop sig med Silas. Många fler personer blir under kortare eller längre perioder Paulus vänner och medarbetare exempelvis Timoteus, Priska, Akvila, Lukas etc. I Apg 17:15-16 beskrivs hur Paulus tvingas resa till Aten utan sitt team (Timoteus och Silas) och att han väntade på dem där. Det är nästan som en onaturlig situation som beskrivs när Paulus är ensam.
Om man läser vad NT säger om ledarskap i församlingen och tittar på de exempel som ges så framträder även här bilden av kollektiva ledarskap. De som var äldste/församlingsledare/herdar (presbyteros/episkopos/poimen) fungerade tillsammans, i plural. Det finns exempel på där enskilda individer tar teamets plats men det beskrivs inte i positiva ordalag. I 3 Joh 1:9 står det exempelvis:
”Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra.”
När NT talar om ledarskap talas det om flera olika gåvor. I exempelvis Ef 4:11 talas om apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Gåvor som är tänkta att stå tillsammans för att hjälpa varandra och komplettera varandra. Ett exempel på detta är i Apg 13 där fem personer namnges som ledare/tjänare i församlingen och som fungerar som profeter och lärare.
Jag tror att ensamvargarnas tid är förbi! Jag drömmer om team av människor som överlåter sig till varandra och det gemensamma uppdraget. Personligen tror jag att följande värderingar är viktiga för att forma ”gudsrikesteam”:
Vänskap. De team som beskrivs i Bibeln består av människor som är vänner med varandra, inte kollegor. Det handlar om att dela livet, att bry sig om varandra och att ställa upp för varandra. Allt vad livet innehåller involveras i detta.
Krossa hierarkier! Människor i ett gott team är inte tänkta att vara ”över” och ”under”. Det kommer att förstöra så mycket på så många plan. Man kan vara olika i kallelse, funktion, mognad och smörjelse men måste alltid kunna mötas som jämlikar.
Mångfald av gåvor. En person som är med i ett väl fungerande team kommer alltid att försöka se, bekräfta och uppmuntra de gåvor Gud har lagt ner i de andra personerna i teamet.
Missionsfokus. Ett biblisk team existerar för att utföra uppdraget som Jesus har gett att göra alla folk till lärjungar. Alla i teamet bär på ansvaret att bibehålla det fokuset i allt man gör tillsammans.
Ett av mina föredömen i att forma team är Charles Kridiotis som bor i Stockholm. När jag möter honom och de människor som han står i relation med så möter jag något helt annat än ytliga relationer kollegor emellan. Jag möter nära vänner som är överlåtna till Jesus och till uppdraget. Jag tror att vi behöver fler sådana föredömen och exempel i Sverige!
I Helsingborg är jag en del av ett ledarteam som betjänar husförsamlingsnätverket här. Sedan i höstas har vi försökt att tillsammans mer aktivt sträva i den här riktningen och verkligen fungera som team. Jag tycker att det är väldigt spännande att se hur vänskapen fördjupas och hur människor i den här processen blommar ut i sina gåvor och växer i frimodighet. Det känns som om vi bara är i början av något spännande och jag ser med stor förväntan fram emot det Gud har förberett.
Det finns en hel del ord som används i kristna kyrkor och församlingar och som är tänkta att beskriva det vi tror på och det vi håller på med. Det är bra. Ord behövs för att beskriva. En del av de där orden har dock förändrats i sin betydelse så grovt att de nästan helt har tappat sin ursprungliga betydelse. Ibland beror det på att vi har tillverkat en religiös variant på ett ord. En teknik är till exempel att inte använda den svenska motsvarigheten till ett bibliskt begrepp utan istället använda sig av ord från grekiska eller latin för att effektivt kamuflera den egentliga betydelsen. Detta är något som sker även i våra svenska bibelöversättningar där man faktiskt låter bli att översätta vissa ord till svenska. Här kommer några exempel på religiösa ord som förändrats eller tappat sin betydelse.
