Det är lättare att andas in om man också andas ut. Ett rum som är fullt med bråte behöver tömmas för att kunna fyllas med meningsfull inredning. På samma sätt behöver vi människor hela tiden bekänna våra synder (andas ut) för att kunna fyllas med Jesus liv och karaktärsdaning (andas in). Syndabekännelse är en helt avgörande andlig disciplin som var och en som vill följa Jesus behöver upptäcka.
I vissa kyrkor är detta ganska vanligt. Man tillämpar något man kallar bikt som går ut på att man ganska anonymt kan gå till en präst för att bekänna sina synder. Det finns något gott med detta, men det haltar. Dels skapar det ett ganska sjukt maktförhållande mellan prästerskapet och övriga, när NT faktiskt säger att alla troende är präster och inte behöver någon annan medlare än Jesus själv. Anonymiteten gör dessutom att man inte följer upp för att kunna hjälpa varandra att formas av Jesus – inandningen.
I andra kyrkor tillämpar man en mer allmän syndabekännelse som innebär att hela församlingen i kör bekänner att man har syndat innan man tar nattvarden. Även om man gör det tillsammans blir det en endast en inre, individualistisk handling, man sätter inte ord på specifika synder och man har ingen möjlighet att hjälpa varandra att följa Jesus.
Inom frikyrkan, som jag själv har mest erfarenhet av har man ofta helt tappat bort syndabekännelsen. I de fall man försöker återupptäcka den gör man det ofta enligt någon av de två modellerna ovan. Jag tror att det finns ett bättre alternativ.
Vad säger Bibeln om syndabekännelse?
Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. – 1 Joh 1:6-9
Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. – Jak 5:16a
Syndabekännelse handlar om att leva genomskinligt i gemenskapen av lärjungar och att bekänna våra synder för varandra. Det ger en helt annan dynamik när jag bekänner mina synder för någon som också bekänner sina synder för mig. Det hjälper oss att uppmuntra varandra med Guds nåd och förlåtelse och hjälpa varandra vidare i efterföljelsen av Jesus.
Sedan fem år tillbaka har jag alltid varit med i en lärjungagrupp där vi har bekänt våra synder för varandra varje vecka. Det är så jobbigt och det är så enormt befriande! Jag skulle önska att alla fick uppleva välsignelsen att vara med i en lärjungagrupp! Om du längtar efter detta behöver det inte vara svårare än att du letar upp någon med samma längtan och sätter igång!
Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.
Vad härligt, en till som fattat grejen! ^^ Bra skrivet! /Paulin
Tack! =)
Hittade en gammal tråd. Hur ser du på att bekänna för varandra som äkta makar? Finns det någon gräns för vad man bör bekänna för varandra? Kan man synda mot en annan människa och där bekännelse/förlåtelse från Gud bara är en del av försoning/rättfärdigheten? Förstår du min fråga 🙂
Hej Freddan och ursäkta mitt sena svar!
Jag tror att det är en naturlig och viktig del av ett äktenskap om man vill följa Jesus att bekänna sina synder för varandra. Givetvis är det en fråga om vilka synder som ska bekännas. En grundtanke är att om jag har syndat mot en annan människa behöver jag bekänna det för honom/henne. I ett äktenskapsförbund som involverar hela livet kan det vara betydelsefullt att bekänna saker för varandra även när det är synder som man har begått mot någon annan.
Jag tror dock att det är betydelsefullt att också bekänna sina synder för någon annan än sin respektive. Det är hälsosamt.
Jag vet inte om detta var svar på dina frågor men det är i alla fall lite så som jag tänker om det här. Kolla också in den här bloggposten som angränsar i ämne:
https://www.rickardcruz.se/jesus-porrsurfar/
Blessings!
Hej Rickard, när ni förlåter varandra efter att bekänt en synd hur gör ni då rent praktiskt? Säger ni bara ”Du är förlåten i Jesunamn”?
Hej Kristina och tack för din fråga! Bibeln ger oss ingen klar vägledning för hur det ska gå till. Betoningen är att vi ska bekänna våra synder för varandra. När vi gör det kan vi påminna varandra om att Jesus trofast förlåter när vi bekänner.