Jag tänkte fortsätta skriva lite på temat kristna samlingar. Något som har blivit väldigt vanligt i många kristna församlingar är en strävan efter att vara ”sökarvänlig”. Många av tankegångarna kommer från Bill Hybels, grundare och pastor i Willow Creek Community Church utanför Chicago. Det sökarvänliga har tillfört många församlingar mycket gott och hjälpt många att bli mer relevanta för sin omgivning.
Baksidan är att huvudriktningen i församlingslivet blir inåt – man vill få så många som möjligt att komma till oss – när Jesus faktiskt sänder sina lärjungar att gå ut. Konsekvensen blir att många kristna har tappat tron på att Jesus kan och vill använda dem på ett konkret sätt i vardagen och att den lokala församlings-gemenskapen blir ett monument som vi försöker bygga så stort som möjligt. Som enskild kristen i en sökarvänlig församling tjänar jag Gud genom att hjälpa till med kyrkans verksamhet och försöka bjuda med mig människor dit. Jag är övertygad om att Gud många gånger har använt sökarvänliga församlingar på ett fantastiskt sätt men jag är också övertygad om att det finns alternativ!
I Apostlagärningarna 4:31 beskrivs vad som hände när de första kristna samlades.
”När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.”
Här målas bilden upp av en samling som kanske inte var speciellt sökarvänlig men där alla fylldes av den helige Ande och sändes ut för att frimodigt predika Guds ord. Detta tror jag är ett syfte med att samlas som troende. Samlingar där Guds Ande får fylla på och sända ut. Där riktningen inte blir inåt men utåt.
I den typen av församling är predikan inte något som sker när man samlas utan när man inte samlas. I den typen av församling är det inte en person som predikar utan ALLA. Jag drömmer om en gräsrotsrörelse av lärjungar till Jesus som inte nöjer sig med att ta med sig folk till kyrkan men ger sitt liv för att ta med sig Jesus till folket!
