Författare: Rickard Cruz

Publicerat

Vanliga missuppfattningar om Herrens måltid

Som jag har nämnt tidigare så gjorde mitt blogginlägg ”Får barn ta nattvard?” att jag blev jag kontaktad av Jonatan Sverker på tidningen Dagen för att svara på frågor hur jag ser på Herrens måltid och hur den går till i de församlingar vi har startat i Helsingborg. Den senaste veckan har det pågått en del ganska djupa samtal här på bloggen om Herrens måltid som du kan följa här. Artikeln verkar bli försenad till någon gång i april men jag tänkte ändå fortsätta skriva lite på temat.

Jag tycker att det är roligt att fler och fler är intresserade, nyfikna och sugna på att hitta in i Herrens måltid som en gemenskapsmåltid man äter sig mätt på. Jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt att bemöta vad jag ser som några av de vanligaste missuppfattningarna om Herrens måltid.

1. Vid den sista måltiden instiftade Jesus nattvarden som en ny helig tradition.

För det första var påskmåltiden med lärjungarna varken den första eller den sista måltiden de åt tillsammans. Jesus hade ätit många mål mat med sina efterföljare innan den där påsken och åt flera mål mat med dem efter uppståndelsen. För det andra står det ingenstans att Jesus instiftade någon ny religiös ritual. Det Jesus gjorde var att han tog det mest naturliga och vardagliga vid den tiden och sa att han ville att de skulle komma ihåg honom när de gjorde det. Att äta tillsammans och i samband med måltiden dela bröd och vin med varandra var något som både judar och greker gjorde vid Jesus tid.

2. Nattvarden är ett tillfälle att tänka igenom sina synder och bekänna dem.

Att bekänna sina synder är bra men ingenstans i Bibeln kopplas detta till Herrens måltid. När Paulus i 1 Kor 11 talar om att äta brödet och dricka bägaren på ett ovärdigt sätt och att synda mot Herrens kropp och blod handlar det inte om obekända synder. Det handlade om att de fattiga satt hungriga vid måltiden. Vänta inte till nästa gång du äter med din församling med att bekänna dina synder. Det bästa är att bekänna sin synd samma dag man begår den. =)

3. Utan en kyrkobyggnad blir det ingen riktig nattvard.

Innan 300-talet finns det inga exempel på uppförda kyrkobyggnader. I princip alla exempel på Herrens måltid från Nya Testamentet är från människors hem. Utgår man från vad NT säger så kanske det omvända stämmer bättre. I en offentlig kyrkobyggnad försvinner lätt flera av de karaktärsdrag som måltiden beskrivs med; ett tillfälle då var och en har något faktiskt att ge och att behov i en människas liv inte kan gå obemärkt förbi.

4. Utan en präst eller pastor blir det ingen riktig nattvard.

I 1 Tim 2:5 står det: ”Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus”. Vi behöver inga andra medlare än Jesus Kristus. Enligt Nya Testamentet är alla som tror på och följer Jesus präster.

5. Personer som firar Herrens måltid som en gemenskapsmåltid hemma har slutat tro på Guds helighet.

Ingenting kunde vara mer fel! Gud är helig och värd all ära och tillbedjan! Däremot har jag och många andra omvärderat vad helighet är och vad det är som ska vara heligt. En handling blir inte helig för att man gör den på en viss plats, vid en viss tid, på ett visst sätt med en viss stämning. Helighet handlar om att ära Gud. Ett sätt att göra det är genom att fira livet vi har i Jesus när vi äter tillsammans. Guds helighet bör ta sig uttryck i HELA våra liv. Jesus har kallat oss att följa honom med allt vi är och har. Min erfarenhet är att de som firar Herrens måltid som en gemenskapsmåltid människors hem verkligen vill hjälpa varandra att följa Jesus i allt.

6. Det är viktigt att ha en allvarlig stämning vid måltiden för att det inte ska bli ovärdigt.

Återigen, när Paulus talade om att inte äta måltiden på ett ovärdigt sätt handlade det om att församlingen i Korint inte såg till de fattiga i gemenskapen utan bara till sina egna behov och begär. Det är ovärdigt! Den enda gången i NT som sinnesstämningen vid måltiden beskrivs är i Apg 1:46: ”i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje”.

Så här tänker jag:

Herrens måltid är en gemenskapsmåltid med Jesus i centrum och firas mest naturligt runt ett helt vanligt matbord i ett helt vanligt hem. I måltiden möts skratt och tårar, bus och allvar, glädje och smärta, vardag och fest och i allt detta påminner vi varandra om att Jesus är Herre över allt och att han vill prägla varje del av våra liv. Hela måltiden är Herrens måltid, oavsett om den består av pizza eller chili con carne, precis som hela våra liv tillhör Herren. Måltiden är en förbundsmåltid där vi tar emot det Jesus har gjort för oss och ger allt vi är och har till honom, varandra och det uppdrag han har gett oss. Måltiden har ingen tydlig förutbestämd ordning. Vilken familj vill att varje måltid ska ske på exakt samma sätt? Däremot finns det vanligt återkommande inslag som bibelläsning, bön, sång och samtal. När vi möts i måltiden är ingenting viktigare än det som sker i de olika människornas liv och det den helige Ande leder oss till. Det gör att varje måltid är levande, dynamisk och oförutsägbar och att den helige Ande får utrymme att mejsla fram bilden av Jesus i församlingen.

Vad tänker du?

Edit 2013-04-18: Artikeln i Dagen finns nu att läsa här och här.

Publicerat

Herrens måltid?

Mitt överlägset mest lästa och delade blogginlägg hade rubriken ”Får barn ta nattvard?”. Med anledning av det jag skrev där blev jag kontaktad av Jonatan Sverker på tidningen Dagen för att svara på frågor hur jag ser på Herrens måltid och hur den går till i de församlingar vi har startat i Helsingborg. Artikeln skulle publiceras torsdagen den 21/3 men verkar komma ut någon gång i April istället.

I samband med att artikeln kommer ut tänkte jag passa på att skriva lite om Herrens måltid. Jag tänkte bemöta en del vanliga missuppfattningar om det som ibland kallas nattvarden och eventuellt svara på frågor. Har du några frågor eller kanske något du tycker att jag borde skriva om angående detta? Vilka tror du är de vanligaste missuppfattningarna om Herrens måltid?

Publicerat

De utsända stannade

När Jesus lämnade sina lärjungar var hans instruktioner väldigt tydliga. I Matteus 28:18-19 säger han: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” I Apostlagärningarna 1:8 säger han: ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Guds plan i Jesus Kristus var att hela jorden skulle bli uppfylld av Hans härlighet, att alla folk skulle bli lärjungar, att evangeliet om Guds rike skulle nå till världens alla hörn. Rörelsens riktning var UTÅT! Trots Jesus tydlighet förstår man snabbt om man läser Apostlagärningarna att lärjungarna inte verkade fatta. I kaptiel sex verkar det ha gått en tid och antalet lärjungar har ökat kraftigt i Jerusalem och uppgår förmodligen redan till många tusen. Trots det verkar det som om varken apostlarna eller resten av församlingen ens har lämnat Jerusalem för att sprida de goda nyheterna. Vad var det de ville åstadkomma?

I kapitel sju och framåt sker det helt nya saker i händelseutvecklingen. Stefanos en av församlingstjänarna blir gripen på grund av sitt frimodiga predikande ute bland folket. När Stefanos kort därefter blir avrättad, och därmed den förste martyren, utbryter en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem och alla utom apostlarna skingras över Judeen och Samarien (8:1). Det verkar som om Gud fick ta i med hårdhandskarna precis som i berättelsen om Babels torn som jag skrev om i mitt förra blogginlägg. Något behövde ske för att evangeliet skulle ut och multiplikationen komma igång och Gud använde förföljelsen för att fullborda sina syften. Hur ironiskt är det inte att alla utom apostlarna lämnar Jerusalem. Ordet apostel har en väldigt enkel betydelse – utsänd. De som av Jesus själv har utvalts för att vara de utsända och som fått instruktionen att gå till jordens yttersta gräns är alltså de enda som stannar i Jerusalem. Hmm. Glädjande nog lärde sig den unga lärjungarörelsen till slut att de verkligen var ett folk utsända av Jesus. Till och med flera av apostlarna fattade till slut och lämnade Jerusalem en efter en. Finns det något som Gud vill lära oss om hur multiplikation fungerar i Guds rike?

jesus_disciples

Hur skulle det kunna se ut idag om detta så fundamentala DNA i Guds rike verkligen skulle prägla oss? Tänk dig församlingar som inte drivs av begäret efter tillväxt men som gärna gör lärjungar som gör lärjungar. Tänk dig församlingar som inte ser det som ett misslyckande att lägga ner eftersom det ändå bara är Guds rike det handlar om. Tänk dig församlingar som vägrar skapa egna varumärken eftersom det enda namn man vill göra känt är Jesus. Tänk dig församlingar som hellre sänder än som samlar. (Jag hörde om en sån församling i Norge vars mål var att tömma kyrkan.) Tänk dig ledare som hellre investerar sin tid i några få än talar på stora konferenser. Tänk dig ledare som hellre hjälper människor att själva förstå och lyda Bibeln än att hålla fantastiska predikningar. Tänk dig församlingar där det bara är Jesus som får äran när det går bra.

Händelseutvecklingen verkar hela tiden fortsätta på det här temat. Vi människor har en förkärlek för att bygga på höjden, göra oss ett namn, åstadkomma något stort. Gud har mycket större planer än så… Hans plan är inte addition utan multiplikation för att hela jorden ska bli fylld av hans härlighet.

Jag tror att det är dags att riva våra höga torn och låta Guds härlighet uppfylla hela jorden.

Publicerat

Babels torn idag?

Den sista tiden har jag funderat en hel del på multiplikation. Kanske beror på att jag älskar matematik men jag tror verkligen att multiplikation är en fundamental princip i hur Guds rike fungerar. På Guds hjärta ligger en ständigt utsändande multiplikation medan den mänskliga naturen så lätt fastnar i en samlande addition.

Redan i skapelsen hittar vi det här. Det första Gud säger till människorna i Första Moseboken kapitel 1:28 är ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!” De flesta engelska översättningar använder just ordet ”multiply” (multiplicera). Guds plan var så mycket större än att människorna skulle bli många. Planen var att människorna skulle uppfylla jorden så att hela skapelsen skulle fyllas av hans härlighet och ära.

babels-tornI Första Mosebok kapitel 11 kan vi läsa om hur människorna gör det rakt motsatta. Istället för att uppfylla jorden samlar de så många människor de kan på en plats för att bygga ett så högt torn som möjligt. Babels torn är ett tydligt tecken på människans uppror mot Gud och att vi så ofta hellre vill göra oss ett namn än att upphöja Hans namn. Berättelsen om Babels torn slutar med att Gud får ta i med hårdhandskarna och genom språkförbistring skingra människorna, mot deras vilja.

Jesus befallde sina lärjungar att gå ut i hela världen för att göra lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar. Jesus prioriterade de få framför de många för att han såg att potentialen, på lång sikt, i en långsam multiplikation alltid är större än en snabb addition. Guds plan genom Jesus är att fullborda det som Han gav de första människorna i uppdrag, nämligen att uppfylla jorden med Hans härlighet. Den första tidens lärjungarörelse präglades av detta. Dock dröjde det inte så länge innan den mänskliga naturens begär efter makt och kontroll började göra sig gällande. Istället för att sända började man samla. Istället för att multiplicera började man addera. Istället för att låta Guds rike vara en rörelse från marginalerna som penitrerade varje del av samhället började man bygga på hisnande höga katedraler.

Vilka Babels torn bygger vi på idag? Kanske det är dags att sluta bygga och börja gå ut? Kanske det är dags för en ny rörelse av lärjungar utan kontroll och högkvarter?

Jag tror det.

Publicerat

Tankar från Pionjärkonferensen

Den gångna helgen var jag iväg på Pionjärkonferensen som det här året gick av stapeln i Uppsala. Jag måste ärligt säga att jag blev väldigt positivt överaskad under helgen. Det kändes verkligen som om Gud håller på att göra något nytt som genomsyrade både de som talade och samtalen bland deltagarna. Jesus föder fram en längtan efter en ny rörelse av enkla missionella församlingar. Det handlar inte om modeller eller strategier i första hand, det handlar om att det finns alldeles för många människor som inte kommer att följa Jesus om vi bara fortsätter med ”business as usual”. Här kommer några saker som jag fick med mig från helgen.

En ny rörelse av nya missionella församlingar i ett nytt Sverige.

En av talarna på konferensen var Peter Farmer som vi också hade förmånen att få ha på besök i Helsingborg dagarna innan. Han står i ett mycket spännande arbete i England där de offensivt planterar nya små församlingar genom att identifiera ”personer av frid” och deras relationella nätverk och sedan låta evangeliet förvandla en befintlig gemenskap till en församling. Peter delade mycket om hur vi kan få se en rörelse av församlingar växa fram på det sättet. Läs Peters tankar efter han sverigebesök på följande länkar. Sweden, Snow + Simple Movements. Simple Church Movement in Europe.

Huvudtalaren på konferensen var Mark Aldridge som är internationell ledare för den karismatiska förnyelserörelsen New Wine. Mark har planterat en annorlunda församling i en av de fattigaste stadsdelarna i London och har börjat att utifrån den församlingen plantera enkla församlingar i olika miljöer. Mark talade mycket om äkthet och om att fungera i Andens kraft i pionjärarbete. Läs gärna tidningen Dagens intervju med Mark. Församlingsplanterare: ”Kyrkor ska vara som kaniner – inte elefanter”

Sista dagen lyssnade vi på min gode vän Charles Kridiotis som är ledare för maskrosnätverket i Stockholm. Charles utmanade oss att våga gå tillbaka till vad Bibeln faktiskt säger om församling och Guds rike och inte låta våra kyrkliga traditioner eller erfarenheter stå i vägen. Först då kan vi på allvar följa Jesus in i den framtid han har för oss. Charles talade också en del om ledarskap och om hur gåvorna som omnämns i Efesierbrevet 4:11 kan fungera i en framväxande församlingsrörelse. Charles har otroligt mycket vishet och uppenbarelse att förmedla i det som håller på att växa fram på olika platser i Sverige!

För övrigt hade jag en mycket trevlig helg tillsammans med goda vänner. Min bror David, min svägerska Maria och nära vän Rebecka följde med från Helsingborg. Min vapenbroder Håkan Hedlund, som jag tyvärr träffar alltför sällan anslöt från Västerås. Jag trivs verkligen tillsammans med er! =)

Jesus is Lord, or not at all!

Over and out!