Jag skulle vilja börja med att förbereda bloggläsarna på att det följande inlägget är något mer teologiskt nördigt än vanligt. Jag skulle vilja bemöta tankegångar om Herrens måltid som är vanligt förekommande i vissa sammanhang. En bibeltext som är viktig i förståelsen av nattvarden för de med en sakramental nattvardssyn är Johannes 6:52-59.
52Judarna började då tvista med varandra och säga: ”Hur kan han ge oss sitt kött att äta?” 53Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. 58Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.” 59Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
Vid första anblicken är det lätt att tro att den här texten handlar om nattvarden. Det skulle innebära att Jesus verkligen stryker under att vi i nattvarden äter hans kött och dricker hans blod. En noggrannare läsning och genomgång av texten gör det dock tydligt att den inte handlar om nattvarden över huvud taget. Jag ska försöka ge några goda skäl till varför så är fallet.
Om den här texten skulle handla om nattvarden skulle det innebära att den som inte tar del i nattvarden inte får evigt liv. I vers 53 säger Jesus: ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.” I så fall skulle nattvarden vara något slags supersakrament. Nattvarden skulle vara den enda vägen till frälsning, det enda som avgör människors evighet och enda sättet att få gemenskap med Gud. Jag känner inte till några kyrkor eller församlingar som tror på det sättet. Det skulle bli oerhört problematiskt eftersom det skulle säga emot allt annat som Bibeln säger angående frälsningen. Bibeln talar tydligt om att det är tro på Jesus och omvändelse som är vägen till frälsning – inte nattvarden. För att förstå vad Jesus menar med att äta hans kött och dricka hans blod är vers 47 (några verser innan vårt stycke) en nyckel. Där säger Jesus ”Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv.”
I alla texter som talar om Herrens måltid används ordet kropp. Ordet kött används inte i någon text som beskriver måltiden. Om Johannes 6 skulle handla om Herrens måltid skulle det vara den enda texten som använde ordet kött i den betydelsen. Om man vill förstå vad Jesus menar är det till hjälp att undersöka hur Johannes använder ordet kött i övrigt i sitt evangelium. I Johannesevangeliets första kapitel talar Johannes om Jesus som ordet som blev kött – alltså människa. En av de sakerna som Johannes angriper både i Johannesevangeliet och i sina brev är överandliga tankegångar som ser ner på det materiella och därför menar att Jesus bara hade ett mänskligt utseende men aldrig blev en människa av kött och blod (ex. 1 Joh 4:2-3). När Johannes lyfter fram Jesus uttalande i den här texten är det därför högst troligt att han lyfter fram behovet av att tro på Jesus som en historisk person av kött och blod. Det handlar inte om nattvarden.
Orden äta och dricka står i den grekiska grundtexten i verbformen aorist. Det betecknar engångshändelser, alltså handlingar som inträffar en gång för alla och inte något som pågår eller upprepas. Det gör att det blir omöjligt att koppla det här uttalandet till nattvarden eftersom Jesus kallade sina lärjungar att upprepade gånger dela måltiden med varandra till den dagen han återvänder. Det hjälper oss att förstå vad Jesus menar om man förstår att begrepp som att äta och dricka, uttrycker en djup gemenskap och förening med Jesus. Det är detta Jesus talar om de gånger han lyfter fram sig själv som livets bröd eller när han talar om att han vill låta människor dricka av det levande vattnet – den helige Ande. Jesus vill möta människor personligen och förenas med deras djupaste väsen. Genom tron på honom blir vi ett med honom, vi i honom och han i oss.
I slutet av texten säger Jesus att den som äter detta bröd ska leva i evighet. Tidigare har han använt plural för att tala till sina åhörare eller tala om fäderna som åt och dog. Nu talar han i singular. Ofta när Jesu gör det handlar det om att stå i en rätt relation med honom. Jesus budskap är att relationen med honom behöver vara personlig och gå på djupet. Det handlar inte bara om yttre beteenden eller om att tillhöra en viss grupp människor. Det handlar om att tro på och förenas med honom personligen för att kunna följa honom. Joh 6:52-59 handlar inte om nattvarden. Det är snarare ett tillfälle då Jesus använder ett provocerande och målande språk för att tala om lärjungens djupa förening med honom genom tron.
Bra och klargörande text. Fin balans och skärpa!
Tack Henrik!
Jättebra text! Katolska kyrkan har en konstig betoning på eukaristin, där man dessutom måste bli värdig att ta emot nattvarden, ett sätt att hålla människor i beroendeställning och fångenskap.
Tack! I boken blir det mer om, varför jag tycker att sakramental nattvardsteologi i allmänhet och katolsk nattvardsteologi i synnerhet, leder fel.
https://www.rickardcruz.se/middag-med-jesus/