Anställningar i församlingen

Jag får ganska ofta frågan om hur jag tänker kring detta med församlingsanställda utifrån arbetet med enkla missionella församlingar. Jag ska göra mitt bästa att ge ett bra svar på den frågan. Jag vill varna känslig läsare från mer traditionella sammanhang för att en del tankegångar kan verka vara provocerande. Om pulsen går upp, ta en paus och några djupa andetag innan du fortsätter.

I svenska kyrkan kan man genom kyrkoavgifterna ha många anställda som präster, pastorer, diakoner, organister, vaktmästare etc. I den typen av kyrkligt sammanhang sköts det mesta av ”kyrkans verksamhet” av professionell personal och den frivilliga insatsen ligger på en låg nivå.

I frikyrkan finns en helt annan tradition av ideellt arbete. Det mesta av ”församlingens verksamhet” sköts av frivilliga medlemmar. Däremot befinner sig frikyrkan i en trend av allt större professionalisering. En församling som inte har en anställd pastor är i mångas ögon knappt en ”riktigt församling”. I mindre frikyrkor blir pastorn lätt en alltiallo-person som förväntas sköta predikan, undervisning, själavård, organisation, administration, vaktmästeri, evangelisation, vision etc. Större församlingar har däremot andra möjligheter att ha fler anställda med olika inriktningar.

Det finns mycket stora nackdelar med den nuvarande frikyrkliga systemet med anställningar.

• Det skapar en passiviserande uppdelning mellan anställda (professionella) pastorer och alla andra så kallade lekmän. ”Det där kan pastorn göra, hon är ju anställd.”
• Det hindrar många gånger de som är anställda som exempelvis pastorer att i frihet blomma ut i det som Gud har kallat dem till. Det finns gott om profeter eller evangelister vars gåva kvävs eller hålls på sparlåga av en pastorsanställning.
• Beroendet av anställningar är väldigt tungrodd och blir ett hinder för multiplikation och rörelse. Det svåra och avancerade är svårt att upprepa medan det enkla med större lätthet kan multipliceras. Om vi vill se en rörelse med tusentals nya församlingar i Sverige så kan vi inte ha ett system där varje församling ska ha en anställd pastor.
• Systemet med anställningar gör att många väntar på att få den där anställningen istället för att tjäna Gud i sin kallelse och lita på att Gud förser. Omvänt skulle man kunna fråga sig hur många församlingsanställda som skulle fortsätta att göra det man gör även om man slutade att få betalt. Om inte har man blivit precis det Jesus varnade för i Johannes kapitel 10 – en lejd herde.
• Systemet med anställningar är kontraproduktivt om man längtar efter missionellt församlingsliv. Detta eftersom församlingarna i detta system rekryterar personal för att fylla sina egna behov. Riktningen är inåt. Det behövs församlingar som sänder, inte rekryterar.

Jag tror att vi har mycket att lära oss av mönstret som framträder i NT. Där beskrivs inte församlingen som en organisation eller byggnad utan som en andlig storfamilj som delade livet med varandra. Församlingen var alltså inte en plats eller ens bara det man gjorde tillsammans. Församlingen bestod av de personer som var en del av den med allt vad deras liv innehöll och mitt i allt detta verkade Jesus och förhärligade sig själv. Varje församling hade församlingsledare. NT använder fler synonyma begrepp som äldste, herde eller det svåröversatta grekiska ordet episkopos. (Översätts bäst med ”någon som har översyn” och har i dagens språk blivit biskop.) Dessa personer var nästan alltid oavlönade personer med sysselsättning och försörjning i annat arbete. I församlingen fanns ingen uppdelning mellan proffs och amatörer. NT kallar återupprepade gånger alla troende för präster.

I församlingen utrustade Gud människor att fungera som exempelvis apostlar, profeter och evangelister som sändes ut för att på olika sätt ta med sig evangeliet till nya områden och utrusta de heliga att tjäna Gud. En del av dessa tog emot ekonomiskt understöd för att kunna utföra sin tjänst men inte alltid. Paulus hade exempelvis ett annat yrke för att under vissa tider kunna bära sin egen försörjning. Under andra tider var det dock olika församlingssammanhang som bar hans omkostnader. Utifrån det vi kan läsa i NT verkar det som om de grupper som oftast tog emot understöd var apostlar, profeter, änkor och fattiga. Förutom regionala/resande pionjära tjänster handlade det alltså om utsatta människor med mycket stora behov.

Hur skulle då det här kunna se ut i praktiken? Jag skulle vilja ge några enkla förslag.

1. Återupptäck nytestamentligt församlingsliv där församlingen är en familj! Jag tror att många kommer att bli förvånade över hur det totalt förändrar behovet av anställda i församlingen.
2. Sluta rekrytera folk till församlingen! Istället för att se till det er församling inte har, börja se till det ni har! Istället för att se till vilka gåvor som saknas, se vilka gåvor som finns. Istället för att rekrytera – gör lärjungar, träna ledare och sänd, sänd, SÄND arbetare! Skörden är stor men arbetarna är få. Låt riktningen vara utåt, inte inåt. Även om det inte leder till församlingstillväxt kan det få leda till Gudsrikestillväxt!
3. Ge aldrig ekonomiskt understöd för att en person ska börja göra något som hon eller han inte redan gör. Se istället till de som redan tjänar Gud troget och moget i sin gåva, bär frukt för Guds rike men som börjar få svårt att få ekonomin, orken eller tiden att gå ihop. Låt det ekonomiska understödet bli en hjälp för den personen att göra det hon eller han redan gör och underlätta försörjningen.
4. Följ det nytestamentliga mönstret och understöd i första hand pionjära gåvor som apostlar, profeter och evangelister istället för det nutida kyrkliga mönstret med nästan uteslutande herdar, lärare, förvaltare och administratörer. Investera i det som det finns störst behov av.
5. Understöd i första han inte människor för att kunna utföra ett arbete i ditt eget sammanhang – det klarar ni ändå! Understöd i första hand de som Gud sänder långt utanför ert eget sammanhang för att bryta mark för riket och utrusta de heliga.

Var gärna med och samtala i kommentarsfältet nedan. Om du gillar texten får du gärna dela den vidare i sociala medier och andra sammanhang.

Join the movement!

ps. En liten hälsning till de av mina läsare som är pastorer. Många gånger när jag talar om sådana här saker så känner sig pastorer hotade. Gör inte det! Gud är allas vår försörjare. Lita på honom. Våga dö bort från yrkesidentitet och fast inkomst så att du är fri att höra vad Gud säger om uppdraget, församlingen och din kallelse. ds.