Jag ser med stor förväntan fram emot New Wines sommarkonferens i Vänersborg som vi ska vara med på onsdag till söndag den här veckan. Jag känner på mig att Gud har spännande saker på G. På fredagförmiddagen har jag blivit ombedd att hålla ett seminarium om visionen med en husförsamlingsrörelse. Det ska också bli kul.
Under förberedelserna inför seminariet har jag kommit att fundera en del på detta med det allmänna prästerskapet. I många av de rörelse som växte fram i kölvattnet av reformationen har återupptäckten av det allmänna prästerskapet varit viktigt – alltså sanningen att Jesus är den enda medlaren mellan Gud och människor och att alla troende är bärare av den helige Ande och därför kan höra Guds röst. Många gånger har detta dock inte blivit mycket mer än en vacker teori. På vilket sätt tar sig det allmänna prästerskapet sig uttryck när vi möts som församlingar?
Paulus skriver så här i 1 Kor 14:26:
”När ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.”
Det allmänna prästerskapet är inte en teori. Det är en central andlig sanning som behöver få ett praktiskt uttryck varje gång vi möts som församling. Paulus skriver att när vi möts ska var och en ha något konkret att ge. Många gånger är endast en handfull i en församling givare under en sammankomst och resten förväntas endast vara mottagare. Jag tror vi behöver vända på den ekvationen och hitta in i ett församlingsliv där de flesta har något att ge varje gång vi möts. I kaptiel 12 skriver Paulus att den helige Ande har gett andliga gåvor åt var och en. Dessa gåvor vill Gud ska få vara i funktion i varje troende människas liv. Tänk dig om alla som tror på Jesus fungerade i andliga gåvor varje gång man möttes med andra troende och i vardagen bland alla möjliga sorters människor. Kan du tänka dig vad spännande! Det är det allmänna prästerskapet i praktiken! En av poängerna med enkla, organiska församlingar som möts i hem eller andra naturliga miljöer är att det är betydligt lättare att hitta in i det Paulus beskriver i 1 Kor 14:26. Det var dagens funderingar…
Ses vi i Vänersborg?
Gött! Så sant. Men jag tror det ligger än mer i detta; det prästerskap det talas om här är samma ord som används om GT:s präster. Vi – Kyrkan (Kristi Kropp) – är satta som präster i till omvärlden, liksom Israels folk var satta att representera Gud till de andra folken. Det är genom oss Gud (vanligtvis) verkar i världen, det är vi som ’releases the Will of God’ (kunde inte komma på nåt svenskt uttryck…) i förbön. När saker händer får vi träda fram i förbön för dem som själva inte kan. Vi får ställa oss i gapet… (jfr Hes. 22:30). Men inte bara det, vi får förmedla Kristi Försoning för olika händelser, blodsutgjutleser mm. Vi får, som Paulus, förena våra egna lidanden med Kristi Lidande och så – särskilt i Nattvarden – bära fram oss själva som ’ett levande offer’ (Rom. 12:2)… jag undrar vad som skulle innebära om man i den katolska Nattvardsläran (inkl. mässoffret, rätt förstått) ersatte tillämpade det allmänna prästerskapet? Vad skulle det innebära? Går det? Finns det Bibliskt stöd för det? I så fall skulle det ju innebära att det allmänna prästadömmet är ett reellt prästadöme i gammaltestamentlig mening. lite spekulationer bara…..
Mikael, jag håller med. Sanningen om ett allmänt prästerskap får konsekvenser på så många områden och är givetvis betydligt bredare än vad som händer när vi möts. Inte minst handlar det, som du skriver, om vår tjänst för den här världen i att vi kopplar den med Guds närvaro.
Personligen är jag dock inte så intresserad av att koppla något av detta med katolsk nattvardslära eftersom jag har en annan syn. Jag tror med hebréerbrevet som utgångspunkt att Jesus offrade sig själv en gång för alla, ett offer som inte kan återupprepas. Därför frambär inte vi längre blodsoffer för att få försoning utan istället våra kroppar som levande offer för att ära Gud. Så tänker jag, men det visste du kanske redan… =)
ok, jag uttryckte mig lite väl kryptiskt….. 😉
Mässoffret handlar inte om att upprepa Jesu Offer om och om igen, även om många tror det, utan om att Hans eviga Offerhandling görs närvarande. Jesus är den som frambär Sig Själv. Vi får förena oss med Honom i Hans Gärning och på så vis frambära oss själva som ett ’levande offer’. Vad jag först och främst menade var dock att i förbön förmedla försoning. Sen började jag spåna….
Jag ställde frågan på en blogg, om 1 Kor. 14:26, ska betraktas som en rekommendation från Paulus eller en hälsning från Gud. Den jag växlade kommentarer med gav aldrig något svar på den frågan. Personligen betraktar jag det som ett Guds ord till församlingen.
Roligt att kristna konferenser i det här landet, börjar öppna sig för undervisning om husförsamlingar och simple Church. Var frimodig, Herren är med dig!
Tack för uppmuntran! Seminariet gick bra. Ganska mycket folk, massor av frågor och stor nyfikenhet på enkelt, organiskt församlingsliv.