För närvarande pågår diskussioner i Evangeliska Frikyrkan (EFK) om synen på äktenskapet och samkönade relationer. Personligen är jag inte intresserad av att debattera ämnet men känner ett ansvar att beskriva hur jag tänker. Mina rötter i EFK går långt tillbaka. Trots det tänker jag att EFK i sig inte är något självändamål eller har något eget värde. Det handlar om Jesus och Guds rike. Min bön och förhoppning är att EFK ska fortsätta på en väg som är trogen Jesus och uppdraget att göra lärjungar i vår tid.
För efterföljare till Jesus är det svårt att börja någon annanstans än i Jesus egna ord i fråga om äktenskapet.
Några fariseer kom fram till honom för att pröva honom och sade: ”Får man skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt.”
De frågade honom: ”Varför har då Mose befallt att mannen ska ge henne ett skilsmässobrev och skicka bort henne?” Han svarade: ”Det var för att era hjärtan är så hårda som Mose tillät er att skiljas från era hustrur. Men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.”
(Matt 19:3-9)
Jesus talar om äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna där Gud själv gör de två till ett. På avgörande punkter skiljer sig Jesus från delar av hans samtida judiska traditioner. Ett vanligt sätt att resonera gav mannen en särställning i äktenskapet vilket gjorde att mannen hade helt andra möjligheter än hustrun att skilja sig. När Jesus talar om äktenskapet blir det tydligt att det är ett förbund där två blir ett vilket innebär ett gemensamt och ömsesidigt ansvar att vårda troheten i äktenskapet.
För att tala om äktenskapet på det här sättet använder sig Jesus av skapelseberättelsen från Första Moseboken kapitel 1 och 2. Skapelseberättelsen är inte en vetenskaplig redogörelse för exakt hur världen kom till. Budskapet är att det är Gud som har skapat världen och varför. I skapelseberättelsen blir det tydligt att Gud har skapat världen med vissa goda ordningar. Ljus och mörker, dag och natt, land och hav, växter och djur som fortplantar sig, man och kvinna och äktenskapsförbundet. Syftet med hela skapelsen är att ära Gud och återspegla hans härlighet. Det är i denna funktion som äktenskapet mellan en man och en kvinna finner sin plats.
När Jesus talar om äktenskapet i Matteusevangeliet talar han också om sexuell synd. Genom Bibelns samstämmiga vittnesbörd kan vi förstå att sexualiteten har sin plats i äktenskapsförbundet och att sex som praktiseras utanför de ramarna är synd. Det handlar om otrohet men också uttryckligen om företeelser som tidelag, incest och sex mellan människor av samma kön. Detta är något som GT och NT samstämmigt visar på. Ett av de tydligaste exemplen är Paulus ord i Romarbrevet 1:18-32. Förhållningssättet till sexualitet utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna, bör för lärjungar till Jesus vara avhållsamhet. Detta gäller inte bara dem som av någon anledning känner att de inte kan gifta sig. Det gäller lika mycket de som inte vill gifta sig, de som ännu inte hittat någon annan troende att dela livet med eller för den delen de som är gifta. Hur svårt det är att leva i den avhållsamheten varierar oerhört mycket mellan olika personer. Därför behöver församlingen fungera som en andlig familj där vi kan hjälpa varandra att följa Jesus.
Jag är fullt övertygad om att det går att ha en biblisk syn på äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna och samtidigt visa kärlek och respekt för alla människor oavsett deras livsval. Varje människa är skapad till Guds avbild och har ett oändligt stort värde. Jesus älskar alla människor med en utgivande och självuppoffrande kärlek och det måste få prägla hur lärjungar till honom möter sina medmänniskor. Det finns inga ursäkter för hat eller förakt mot någon människa. Vi lever också i ett pluralistiskt samhälle med en mängd olika uppfattningar och livsåskådningar. De flesta delar inte den bibliska synen på äktenskapet. Det får man acceptera och ha respekt för. Däremot tror jag att det är av stor vikt att församlingen i sin efterföljelse av Jesus är trogna hans Ord.
I debatten i EFK har kongregationalism flera gånger lyfts som ett argument för att lokala församlingar ska få komma fram till egna beslut i synen på äktenskapet. För dig som inte har koll på begreppet: kongregationalism innebär en övertygelse att varje lokal församling är självbestämmande i sin tolkning och tillämpning av Bibeln och utformandet av teologi. Jag tror att det är en bra princip. Däremot är det inget som hindrar kongregationalistiska församlingar i en rörelse att tillsammans bestämma vilka viktiga frågor man vill vara överens om. Jag tror att äktenskapet är just en sådan fråga. Enskilda kristna och lokala församlingar står under ständig press från samhället att anpassa sig i frågan om äktenskap och sexualetik. För att stå stadigt i en biblisk äktenskapssyn behöver församlingarna stödet från varandra och från församlingarnas gemensamma resurser och organisationer. I ett internationellt perspektiv skulle en förändrad syn på äktenskapet dessutom krascha många, om inte de flesta, av EFKs relationer och samarbeten. Jag hoppas att EFK istället så snart som möjligt slår vakt om och tydliggör den nuvarande synen på äktenskapet mellan en man och en kvinna. Då blir det lättare att fokusera på de verkligt angelägna frågorna:
Hur kan vi tillsammans följa Jesus i uppdraget att förmedla hela evangeliet till hela människan i hela världen? Hur kan vi bli bättre på att förmedla både nåd och sanning till människor oavsett bakgrund och tidigare erfarenheter? Hur kan vi bli bättre på att göra lärjungar till Jesus i en trasig värld?
Nåd och frid