Det här är del 6 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria
Jag trodde den här bloggserien skulle bli lätt att skriva. Jag vet ju liksom var jag och Rickard står i de här frågorna, och jag är ganska övertygad om att många står med oss.
Och ändå. Det har varit tungt. Det har tagit på krafterna. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske för att jag har insett att det fortfarande finns vissa som tänker att kvinnans tjänst måste begränsas. Jag respekterar det. Vi kan se olika på detta och ändå vara syskon i Jesus. Jag önskar att min attityd ska vara ödmjuk, men… samtidigt… skarp. Jag är nämligen övertygad om att det här är rätt väg att gå.
Anledningen till att vi ville göra bloggserien var inte för att omvända dem med annan åsikt utan för att uppmuntra dem som tror på kvinnors frihet att leda men funderar över de bibliska texterna. Jag hoppas att serien har fyllt sitt syfte!
Under de här veckorna har jag också funderat över vad som är manligt och kvinnligt. Jag kommer INTE försöka reda ut det här. Jag kan bara konstatera att vi skapats olika och att det är något bra. VI ska få möjlighet att leva ut dessa olikheter utan att försöka bli som någon annan. Vad, i det manliga och kvinnliga, som är biologi och vad som är sociala konstruktioner lämnar jag därhän.
Vad menar vi då med destruktiva strukturer? Jo, det vi kan konstatera är att hela samhället, inklusive våra församlingar är präglade av ett patriarkalt styre. Med andra ord, det är männen som har stått i centrum och varit tongivande under en hel massa hundratals år. Något som naturligtvis har påverkat hur vi gör saker. Tyvärr har kyrkan, historiskt sett, låtit sig påverkas alldeles för mycket av världen istället för att våga leva ut det jämlika underordnande hon var kallad till från start.
Vi behöver erkänna och se detta. Sättet vi har utformat ledarskap på är till mångt och mycket präglat av män. Även om vi tänker att kvinnor idag är en naturlig del av ledarskap, sitter vissa mönster i ryggmärgen; bland annat mönster som präglar våra förväntningar på hur en ledare ska se ut och uppträda.
Varför finns det fortfarande fler män än kvinnor i ledarskap? Jag tror definitivt inte att det beror på att kvinnor i mindre grad har gåvan att leda. Jag tror det beror på att kvinnor har fler hinder att ta sig över än män, just på grund av de där strukturerna. De kanske idag är osynliga, men de är tyvärr inte helt borta, hur mycket vi än önskar att de var det.
Är du man? Tänk in dig i den situation män med yrken, som under många år dominerats av kvinnor, har. Hur är det till exempel att som man jobba i en förskola där i stort sett alla kollegorna är kvinnor och där hela verksamheten är uppbyggd kring kvinnligt präglade strukturer? Det är nog inte helt lätt.
Jag vet att jämförelsen haltar. Att vara ledare i Guds rike är inte detsamma som att ha ett yrke, och en församling är inte en verksamhet. Men jag hoppas ni förstår poängen.
Nu är det inte så att vi ska byta ut de manliga strukturerna i våra församlingar mot kvinnliga, dock behöver vi komplettera upp. Jag tror inte det görs i en handvändning. Och jag tror att det behöver ske på ett sätt som går i linje med den attityd Jesus talar om; att vi ödmjukar oss för varandra. I detta har ni män en stor uppgift. Varför? Jo, för att ingen ska behöva strida sig fram i sin kallelse. Så går det inte till i Guds rike. I Guds rike lyfter vi varandra. Vi ser varandra, uppmuntrar varandra och sänder ut varandra. Vi hjälper varandra att vara i funktion för Guds rikes skull, inte för vår egen. Vi ser till det stora uppdraget – Guds mission för världen – inte bara till vårt eget sammanhang eller till vår egen längtan att stå i centrum. På det sättet utmanar vi de destruktiva strukturerna.
Jag är också medveten om att det finns de ledarskap och församlingar som kommit väldigt långt i det här och där kvinnorna kanske inte alls känner igen sig i det jag skriver. Det är i så fall hur bra som helst! Men, i nuläget är männen fortfarande i majoritet när det gäller ledarskap. Därför behöver ni se, lyfta, lyssna på, och låta er påverkas av kvinnor. Ni behöver också se, och erkänna, de strukturer som finns och fundera på hur man kan göra något åt dem.
Jag är övertygad om att vi har kommit en god bit på vägen i det här, och jag hoppas att vi kan fortsätta uppmuntra, se och bekräfta varandra i våra kallelser, så att Guds rike kan utbredas utan några begränsningar, och Jesus få all den ära han är värd att få. Det är det alltihop handlar om.
***
Hela bloggserien:
Hej och tack för ert bloggande. Ett mycket viktigt ämne. Jag har fått denna undervisning via bibelskolan på Arken i Kungsängen (Gunnar bergling) och är så tacksam över att ha fått en teologi som stämmer överens med det jag vetat ändå sen jag blev frälst. Jag hejar på er och kommer att följa er blogg. Kram och Guds välsignelse. Lilian Holmner
Hej har läst er undervisning. men undrar hur ni ställer er till dessa bibelställen?
titus 1: 5När jag lämnade dig kvar på Kreta var det för att du skulle ordna det som återstod att göra och tillsätta äldste i varje stad efter mina anvisningar: 6oförvitliga män, som inte har gift sig mer än en gång och vilkas barn är troende och inte kan beskyllas för ett vilt och självsvåldigt liv. 7Församlingsledaren måste ju vara oförvitlig, eftersom han är Guds förvaltare. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara hårdhänt, inte sniken, 8utan skall vara gästfri, godhjärtad, behärskad, rättrådig, from och sträng mot sig själv. 9Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna.
samt
1 tim 3
31Det är ett visst ord, att om någons håg står till en församlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet han åstundar. 2En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sitt skick, gästvänlig, väl skickad att undervisa, 3icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, icke stridslysten, fri ifrån penningbegär. 4Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad, med all värdighet; 5ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunna sköta Guds församling? 6Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas av högmod och så hemfalla under djävulens dom. 7Han bör ock hava gott vittnesbörd om sig av dem som stå utanför, så att han icke utsättes för smälek och faller i djävulens snara.
8Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke vara tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna efter slem vinning; 9de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete. 10Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om de befinnas oförvitliga, få tjäna församlingen. 11Är det kvinnor, så böra dessa likaledes skicka sig värdigt, icke gå omkring med förtal, men vara nyktra och trogna i allt. 12En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man; han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus. 13Ty de som hava väl skött en församlingstjänares syssla, de vinna en aktad ställning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus Jesus, uppträda med mycken frimodighet.
Hej Ida!
Jag har inte möjlighet att ge något specifikt svar på detta just nu, men jag kan rekommendera dig att kolla in sidan: http://juniaproject.com/
Där finns mycket som är läsvärt och kanske även några reflektioner kring de texter som du frågar om här.